Mitt humör håller på att förstöra vårt förhållande

Hur länge har ni varit ett par?? Har du alltid gjort så mot din man??

gud vad jag känner igen mig själv...hemskt är det!
jag är oxå helt elak mot min man stundtals och jag vet egentligen inte vrf. "det bara blir så" och jag blir alltid lika ledsen när det är dags å be om ursäkt och får skuldkänslor över hur förstående å go min man är.

det har blivit mkt värre nu när jag är gravid med vårat första barn och ibland känner jag hur elaksvågen kmr och vissa ggr hinner jag gå ifrån å ta en time out andra inte. men jag tycker inte det är ok, för han har ju egentligen inte gjort nåt.

vi är väldigt lyckligt lottade och jag tror att det är bäst vi kmr i bukt med det här innan vi förlorar våra goa män.

hjälp oss nån!

Här är en till som inte kan behärska sig! Uppvuxen med att den som gapar högst "vinner". Med det menar jag min mamma som alltid skrek åt mig. Försöker sansa mig men det är svårt, så svårt.

ja precis, den som gapar högst har vunnit trofén...

men det är hemskt egentligen, va gör man?
jag ska iaf gå lägga mig bredvid min man å bjuda på en blööööt puss och en varm kram och en massa förlåt (igen)

men tack för att någon tog upp den iaf så man inte känner sig helt ensam i världen.
vi får kanske starta en "stödgrupp" llr nåt.

god natt på er och försök å inte va så hemska :)

Ja, tyvärr har jag nog det, mer eller mindre. Vi har varit tillsammans i nästa 4 år och han är det bästa som hänt mig. Jag älskar honom så otroligt mycket och vill inte alls såra honom så mycket som jag gör när vi bråkar. Han kompletterar mig så bra och är mannen i mitt liv. jag vill inte ha någon annan.
Skönt att jag inte är helt ensam i alla fall.
Jag ska ändra på det här, det måste jag för både hans skull och min egen.

Vad är det egentligen som du är ledsen över eller rädd för? Att bli övergiven av honom? Är det därför du agerar ut som du gör..Är det vad du egentligen vill? Jag tror att du  Återupplever en smärta från barndommen när du blev övergiven... Varför pratar ni inte istället och du berättar vad du känner och tänker vare sig det är rätt eller fel..bara prata ut..  Du vill "få igång"honom genom att göra honom argare och argare så du får agera ut... varför? Vem är du egentligen arg på? Vill du ha upprättelse egentligen från någon som stått dig väldigt nära? Du skriver att din man är ditt livs kärlek...varför tillåter du dig inte att låta honom vara den fina mannen? Varför tar du ut din ilska på honom..han har inte skuld till ditt agerande och det tror jag att du själv innerst inne vet.... Lycka till var rädd om dig! Kram

Jag har också varit sån, är kanske fortfarande det till en viss del, men jag har en diagnos som gör att jag lätt tappar humöret.. tror du behöver någon slags hjälp att lära dig att hantera dina känslor. Kan du kontakta någon öppenvårdsmottagning och be dem om hjälp? För en dag kanske han bara inte står ut längre.. så ta tag i det på en gång. Han uppskattar nog att du försöker!

Jag instämmer. Been there, done that. Jag blir så generad när jag tänker på hur jag har gapat och t.o.m kastat saker. Det är hemskt såhär i efterhand! Vi har separerat för några månader sedan och det mycket p.g.a hur hemskt det blev mellan oss. Jag har fått en ny chans och jag tar verkligen till vara på vår relation nu, eller det som kan komma att bli en ny, bättre och stadigare relation. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill dela mitt liv med honom!

Jag vet inte om jag skulle ha tagit tag i mina problem om han inte bara hade tagit sitt pick och pack och gått sin väg. Jag upplevde det som att han bara sket (ja, rent ut sagt) i allt och inte gav oss en chans, men det var just vad han hade gjort under väldigt lång tid. Han orkade inte ta mer skit längre. Jag inser att mycket i min barndom har påverkat mig och nu har jag en chans att reda ut allt och få ta till vara på mina bra sidor, det bästa hos mig. Ni som lever såhär - ta tag i det! Berätta för era partners hur ni mår och känner kring allt det här.

Jag håller just nu på att skiljas från min fru, just för hennes humör och ständiga pikar och tillrättavisanden.

Det värsta är att jag inte är samma person längre som jag var när jag träffade henne, all denna ilska och elakhet har satt sina spår i mig. Det gick så långt att jag började tro att det faktiskt var fel på mig.

Nu har jag ett stor agg mot henne, hur man kan göra så mot ngn man säger sig älska.

Jag blev övergiven av alla mina kompisar när jag var yngre, men har en underbar familj som jag har jättebra kontakakt med. Kanske ligger det nåt i det.  Vi försöker prata om det men det är väldigt svårt för jag vet inte vad jag ska säga. Kanske är det nåt fel på mig som gör att jag agerar så här.
Just nu är det senaste bråket glömt och allt är jättebra mellan oss igen och jag ska göra allt jag kan för att det ska fortsätta så.

Men gör något åt det då, om du är så medveten om det.. börja med att tänka före du pratar i fortsättningen, ta reda på vad det är som irriterar dig. Den enda som kan se till att det blir förändring är du.

käkat lycko piller har hjälpt mig