• Maryn

    Frustrerad

    Hej!
    Jag har problem med min dotters pappa då han ibland inte dyker upp eller hör av sig när vi bestämt att han ska träffa vår dotter. Det gör mig så förbannad!!! Hur hanterar ni det här? Jag har försökt under ett års tid att få den här umgängesrelationen att fungera för min dotters skull. Saken är den att hon "glömmer bort" honom mellan gångerna. Jag vet inte hur långt jag ska driva det här mer. Jag kan ju inte tvinga honom. Som sagt, hur gör ni?

    Ha en fortsatt skön söndag!

  • Svar på tråden Frustrerad
  • mia maria

    Om jag vore du så skulle jag sluta "jaga" denne man, o istället fokusera på dig o din dotter
    Pappan är en vuxen människa, o kan själv ta det ansvaret tycker jag, o avgöra när/om han vill träffa sitt barn.
    Eftersom du skriver o ber om råd här så antar jag att det är jobbigt o tråkigt för dig att det inte funkar med pappan, o som sagt; vore jag du så skulle jag bara strunta i honom så långt det går. Om han väljer att inte dyka upp när han ska ha umgänge med dottern så försök att inte bli arg o upprörd, utan lägg ansvaret där det hör hemma, dvs hos honom själv.

    Min yngsta sons pappa har bara varit hit o träffat sonen en gång, när han var nyfödd, o jag har sagt både till honom o mig själv att jag aldrig kommer att jaga honom, utan det är upp till honom själv att höra av sig när/om han känner sig redo att ha kontakt med vår son.
    För mig känns det lugnast att ha det så.

  • Maryn

    Tack så mycket för ditt svar!
    Du har såklart rätt, ibland behöver man bara höra det av någon annan. Känns faktiskt skönt att jag nu "lämnat över" ansvaret där det hör hemma. Självklart vill jag att min dotter ska ha en delaktig pappa men det är upp till honom.

    Kram

  • mia maria
    Maryn skrev 2010-03-05 13:12:55 följande:
    Tack så mycket för ditt svar!Du har såklart rätt, ibland behöver man bara höra det av någon annan. Känns faktiskt skönt att jag nu "lämnat över" ansvaret där det hör hemma. Självklart vill jag att min dotter ska ha en delaktig pappa men det är upp till honom. Kram
    Jo det där känner jag igen mig i!
    Men jag har lärt mig (den hårda vägen, eller hur man ska uttrycka det) att hur gärna man än vill själv att den andre föräldern ska bry sig om barnet, så är det inget man kan göra åt det så länge den andre föräldern inte vill själv.
    Och jag känner iaf att jag mår bäst av att inte jaga o tjata på sonens far, utan det är upp till honom själv att ta det ansvaret när/om han känner sig redo.
  • Tricia

    Känner igen mig jag också. Håller med om att det är pappans ansvar, läste även detta i någon artikel att det är så. Man kan bara hoppas att det blir bättre när de måste ta ansvar själva...

Svar på tråden Frustrerad