Hur står man ut??

Jag vet inte vad jag ska säga, men är chockad över att en mamma kan vara så ansvarslös att hon sätter sin "pojkvän" framför sin son. Bra att han verkar ha en vettig pappa i alla fall Ofta är det ju tvärtom.

Vill hon alltså ha sin son medan hon har sin kille hemma eller bara mer för sig själv? Stå hur som helst på dig, du har rätt att träffa din son. Tycker att det ibland kan hjälpa att bara veta att man har stöd från andra även om dom/jag inte kan hjälpa dig

Ingen situation som man är avundssjuk på! som folk brukar säga till mig faktist.

Jag tycker att du gjort helt rätt som ansökt om egen vårdnad då mamman
till din son faktist inte är i bruk att kunna ta hand om er gemensamma son.
Tyvärr får ju den som man har barnet med (i detta fallet Du) inte vara med
och bestämma vem ens ex ska träffa för ny person.
Men jag har väldigt svårt att förstå hur man ens kan involvera en person
som befinner sig i den situationen och har den bakgrunden som han har,
och dessutom som hon gör på något sätt, sätta sin nya (kanske bara tillfälliga
pojkvän) framför sitt eget barn !?

Jag har dessvärre inget bra råd till dig, förutom att du INTE ska ge upp
utan fortsätta kämpa för din sons skull!
Man kan känna sig jävligt trött och orkeslös, men man får försöka att se
bort konflikterna mellan dig och ditt ex och se det som att du gör allt för
honom och inte henne. om du förstår hur jag menar. Skriver som en kråka..

Nej det är väl just det att det inte finns så mycket annat att göra än att stå ut och låta tiden ha sin gång, men jag är så förbannat orolig för Jonathan när han är där och jag litar inte det minsta på att han inte skulle vara där när hon har honom, hon hävdar att han skulle bo hos sin pappa varannan vecka, men samtidigt meddelar hon tydligt via sin advokat att hon helt klart anser att Jonathan och hennes sambo borde få bo där samtidigt, alltså förstår hon ju inte alls den problematik som soc lägger fram.

Tiden känns som en evighet just nu, min advokat ser allt det senaste hon gjort, som att hämta Jonathan på dagis och att tacka nej till boendestöd bara bygger på min fördel i vårdnadstvisten, men egentligen är det ju bara än mer tragiskt att hon gör så och inte vaknar upp.

Ja precis, allt vore ju så mkt enklare om hon nu inte hade tagit in en "sån" kille i sitt liv.
Förstår såklart att du är orolig.
Du har ju advokat? Det går väl kanske inte skynda på det hela men som du skriver så är allt hon gör till din fördel. Fast skillnaden mellan er är väl då att hon ser det som att hon "straffar" dig fastän det är er son som inte får träffa sin pappa! Det var det jag menade att det ofta blir så när man inte lever ihop.
Lägg fram allt du kan till din advokat så att du får den hjälp du vill ha och din vilja fram. Advokat är inte billigt så därför ska man också utnyttja den tiden.
Jag själv tycker absolut inte att man ska ta ett barn ifrån sin mamma OM allt är OK och om det fungerar. Men i ett sådant fall då mamman väljer bort sitt barn, eller låter de leva i någon slags fara så har jag ingen förståelse varför soc ens lägger sig i när dom ändå inte gör något åt saken!

gud vad jobbigt!! jag kan förstå att du känner dig helt maktlös...hoppas att allt går bra!

vet heller inte vad jag ska säga. håller med de andra - helt ansvarslöst av mamman att involvera en kille med en sådan bakgrund i eran sons liv.

det var absolut det bästa du kunde göra, att ansöka om ensam vårdnad i detta fall och involvera en advokat. stå på dig! kämpa vidare!

det enda jag kan rekommendera är: skriv upp ALLT som händer. spara mails och sms. fortsätt hålla kontakt med soc och "rapportera" det du skrivit upp eller fått svart på vitt.

kanske något som ger dig lite hopp...min pappa fick ensam vårdnad om mina halvbröder 1985 pga att hans ex-fru hade en "olämplig" ny make. det är alltså inte helt rökt bara för att man är en karl som många påstår.

lycka till!!

Kan bara önska dig lycka till och stå på dig! Vet hur du känner dig emot soc. kan tyvärr inte skriva så mycket här men inboxa gärna om du vill ha någon att utbyta tankar och funderingar emot.

Tack för allt stöd..

Nej soc är nog bland det flataste jag varit med om! Dom är duktiga på att beskriva precis hur allvarligt allt verkar i situationen, men samtidigt säger man att det krävs mycket mer för att det ska kunna bli till om insats från deras sida, i så fall LVU..
Hur kan det vara så långt mellan en allvarlig situation och en insats? Dessutom känner jag att efter jag agerade och kontaktade advokaten för att söka ensam vårdnad så låter soc bara som dom är nöjda och lutar sig tillbaka tillsvidare..

Kan störa mig nåt oerhört på att jag som ansvarstagande och "duktig" förälder i detta fallet inte får nåt stöd från deras sida, mer än att dom rådde mig att söka vårdnaden, medans dom kommer med flera olika alternativ på insatser och stöd för Jonathans mamma, hon tackar nej till flera grejer och ändå kommer dom med mer..

Visst självklart vore det bästa om hon tackade ja och tog till sig av stödet så att situationen kunde lösas till det bästa för Jonathan, att ha lika mycket av sin mamma som av mig, men när hon tackar nej, nej och åter nej med motiveringen att hon "redan vet det bästa för sin son", "nu har det städat och rent hemma igen" osv så borde dom väl åtminstone inse att hon inte kommer ta emot hjälp och kanske istället bry sig om att hjälpa mig att hålla en lugn och säker tillvaro för Jonathan under tiden tills tingsrättens beslut? Nej istället gör dom ingenting när hon går och hämtar sin son på dagis när jag ska ha honom.. Soc sekr säger till mig att dom ska sätta sig ner och kolla på möjligheten till LVU i hemmet, alltså att jag får Jonathan under tiden LVU pågår, pga att hon tackade nej till boendestöd och att hon ska ringa mig så fort hon pratat med sin arbetsledare om detta, på fredag har det gått en vecka sen hon sa det...

Nej det är tur att man har en advokat nu som i alla fall är lite drivande och kan svara rakt på mina frågor när jag ber om råd hur jag ska agera i situationen osv...

Idag fick jag hämta Jonathan på dagis igen, men inte för att hans mamma förstått situationen över huvudtaget, utan snarare för att det lät på henne när jag pratade med henne som att hon var trött på att vara själv hemma med Jonathan, ännu mer tragiskt.. Hon sa det aldrig rakt ut, men känner på mig att det handlar om att hon faktiskt inte haft sin sambo där när hon har haft Jonathan, förmodligen rädd för att soc ska dyka upp, och då känt sig ensam utan honom.. Hon har aldrig tidigare heller uttalat det direkt, hon skulle aldrig ge mig nåt sånt, men har länge känt att hon i vissa lägen verkar tycka att det är en belastning att behöva vara ensam hemma med sin son och vara begränsad i form av att inte kunna göra vad som helst.. När hon är barnledig är hon inte sen med att berätta hur mycket hon och sambon festar med sina vänner osv..

Ne fy, vill bara att tingsrätten tar ett interimistiskt beslut snart så att man kan få lite lugn och arbetsro i situationen.. Och kanske att hon vaknar upp om jag får vårdnaden, om än bara tillfälligt, men det hoppet har jag tyvärr nästan släppt efter alla turer de senaste veckorna där hon tar fel beslut hela tiden trots att hon har socialens utredning svart på vitt vad som gäller rörande Jonathans behov av skydd och hennes bristande hemmiljö för honom

Vilken otroligt jobbig situation du befinner dig i. Förstår till fullo din frustration över att det går så långsamt o att inte känna dig trygg med att sonen har det bra när han är hos sin mamma... Det är fruktansvärt jobbigt att känna så. Hoppas verkligen du o din jurist kommer någon vart i detta... 

Kan inte ge så mkt råd eller tips bara lite mental peppning.. Kämpa på!

 

Igår fredag fick jag ett samtal från Socialtjänsten om att dom nu avslutar ärendet, detta utifrån att jag har sökt ensam vårdnad samt att Jonathans mamma har avböjt de insatser som soc har erbjudit.

Först blev jag arg, förbannad och återigen förvirrad. Men när jag nån timme senare fick pratat med min advokat så förklarade han att det var rätt så naturligt, för eftersom jag har agerat genom att ansöka om vårdnaden så ska det till synnerliga skäl för soc att få igenom ett LVU-beslut som gör att Jonathan inte får vistas i hemmet hos sin mamma och när hon då har avböjt insats så måste dom avsluta, för enligt SoL får dom inte hålla ett ärende öppet bara för att om dom inte har någon planerad åtgärd eller nåt steg vidare att ta.

Nu är det bara att invänta tingsrättens besked då..

Hoppas det löser sig för er. Du verkar vara en toppenpappa! Lycka till!