Jag funderar på att donera ägg, men jag är osäker på hur man reagerar känslomässigt efteråt och hur ni tänker kring det att barnet i framtiden kan komma att kontakta dig.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:42
rubriken skulle givetvis var "ni som donerat ägg"..
ingen?
ok.tack! kikar in där-
önskar dig lycka till!
Hej
Jag funderar oxå väldigt starkt på att bli ägg donator.. Har själv haft svårt för att bli gravid, men är det äntligen på tredje IVF försöket.
Vill så gärna hjälpa någon annan som är i en svårare sits.
Har mått völdigt bra under mina behandlingar så jag hoppas att man kommer att må lika bra under donerings behandlingarna. Är gravid nu i v 17 så det kommer att dröja ett tag innan det är aktuellt, men det är något jag hel klart kommer att göra.
Och det med att barnet kanske kommer att kontakta mig.. Jag tror att det är väldigt liten risk för det för jag tror inte att barnet kommer att se mig som en biologisk mor för jag har inte fött det eller uppfostrat det. Men om det skulle kontakta mig ändå, får man ta det då. Tycket ändå att det är värt risken.
Jag tror inte att det kommer att kännas som om jag ger bort ett barn direkt, utan bara ett hjälpmedel för någon annan.. Tror att det kommer att kännas bra för mig efteråt för man kan ha hjälpt någon att få det som den önskar mest i hela världen!
Har gått igenom väldigt mycket känslomässigt med nedslag på nedslag, och kan man hjälpa någon annan tycker jag att man ska göra det.
Detta är min syn på äggdonation o jag hoppas att du kommer att fullfölja det. Det finns så många underbara kvinnor där ute o jag önskar att de ska få uppleva den underbara känsla jag själv har just nu. Spänningen, nervositeten... Och framförallt LYCKAN! :)
Det är just det sista du skriver som får mig att vilja göra det. Jag har haft extremt enkelt att bli gravid (första försöket båda gångerna) och har haft superenkla graviditeter. Och jag skulle så hemskt gärna hjälpa andra som inte har det lika lätt och göra det lite lättare för dem. För även om jag har varit väldigt skonad så vet jag och har sett på nära håll hur svårt det kan vara att bli gravid. Vet inte varför men jag känner det lite som min skyldighet att hjälpa till om jag kan. Jag donerade massa bröstmjölk när jag ammade till neonatalavdelningen och det kändes så bra. Så om jag kan hjälpa ett par att bli gravida så skulle det vara fantastsikt.
Dock är jag rädd för att bli uppsökt. Jag ser inte mig själv som någonform av förälder till det eventuella barnet. Och vill inte bli uppsökt. Men som du säger är det verkligen ett senare problem egentligen.
Jag gratulerar dig så hemskt mycket till din bebis och att du får njuta av din graviditet.
Så gulliga ni är!!!!! När jag och min man genomgick IVF tänkte jag också att jag skulle donera ägg om vi lyckades men vi fick inte ut några ägg så jag hamnade själv i sitsen att jag behöver äggdonation. Jag har funderat fram och tillbaka på framtiden- hur barnet kommer att reagera men kan inte se att man skulle ha något intresse för att söka upp sin donator. Man har ju ingen anknytning alls till henne. Studier visar också att barn via donation mycket sällan känner behov av att få kontakt med donatorn. Det är ju stor stor skilllnad med adoption. Men man måste självklart tänka igenom det noga och förbereda sig på hur man skulle reagera i en sådan situation. Jag gör nu äggdonation utomlands för att kön i Sverige är flera år lång (där jag bor) men kommer berätta för vårt barn om vi lyckas.
Kram till söta er som funderar på donation!! Ni är guld värda för oss som behöver er!!
Hej & tack för att ni vill eller ens funderar på att bli donatorer!
Stroja- för egen del kan jag säga att om vår son skulle vilja uppsöka donatorn skulle jag göra det väldigt klart för honom att hon kanske inte är intresserad av att träffa honom och att hon inte är hans Mamma mer än att hon gett oss ett ägg. Allt för att skona honom från besvikelse. Lycka till i ditt beslut!
Penny79- underbart att läsa hur du ser på dina medsystrar!
Kram till er från en Mamma med hjälp av ÄD
Efter era kommentarer så känns det faktiskt inte som ett så stort beslut längre. Utan det känns nästan självklart att jag ska göra det. Jag har förstått vilken glädje som jag skulle kunna ge någon annan.
Väntar mitt andra barn nu och har bf i maj, så jag har ett tag till att fundera. Känner jag lika som du så ska jag försöka verkställa och hoppas på att mina ägg kommer till någon med lika bra värderingar som er.
Vad gullig du är! Kan intyga att barnen som kommer via äggdonation är högt efterlängtade och väldigt älskade 
Om du bor i södra Sverige kanske jag blir den lyckliga. Om vi inte lyckas med våra frysisar förstås.
Stor varm kram!
Förresten är ni välkomna att inboxa mig om ni har frågor eller funderingar. Jag har ju nu bl a erfarenhet av hur behandlingen går till.
Lycka till med bebisen Stroja!