Min son är så deprimerad och nu rasar allt!

Hr du bra kontakt med skolans personal? Är de införstådda med hur han mår? Det är viktigt med kommunikation med dem och det bör finnas kurator på skolan. Kan hon/han i så fall tipsa om hjälp med litteratur och andra källor på nätet som din son kan finna hjälp i?

Har han inte godkända betyg från högstadiet så kan han ju gå individuella programmet och läsa upp sina betyg. Men klarar han verkligen av att börja på något gymnasium om han är så deprimerad och har ångest?
Min son har iofs godkända betyg från högstadiet men ngt gymnasium är i nuläget inte aktuellt för honom då han helt enkelt inte klarar av det pga svår ångest suicidförsök och depression. Han har varit hemma ett helt år nu med mig halvtidssjukskriven för att försöka motivera honom att göra något på dagarna och helt enkelt se till att han inte skadar sig. Min son står i kö för ett annat boende ett sk ungdomshem för ungdomar med neuropsykiatriska problem och där ska han sedan kunna få läsa in gymnasiet och förhoppningsvis må bättre.
Det viktiga är ju ändå hur de mår i långa loppet för läsa in en gymnasielinje kan du ju göra när som helst i livet.
Vad ska din son göra för utredning då?

Det fina med Sverige är faktiskt att han har alla möjligheter att räta upp sitt liv senare med utbildning. Det kanske är vad han behöver höra och vad ni behöver fokusera på nu när allt är jobbigt. Att allt inte är förbi. Han kanske har nog ångest som det är, hjälp honom att  ara klara av sig själv för tillfället, finns för honom på alla sätt som finns och ta hjälp av samtalsteapeuter. Så löser ni resten senare med antingen IV  eller komvux. Det är väldigt stort fokus för många ungdomar att ha en färdig mall med utbildning och mål redan i gymmnasiet, men det är ok att inte veta än. Det löser sig!!

Jag tycker också ni ska fokusera på HONOM just nu, för om han redan mår dåligt och börjar oroa sig en massa för skolan kan det bli värre, och dessutom kan han ju inte ge allt.. bättre att han får plugga senare när han mår bättre, och det blir roligt för honom, och han slipper ha ångest hela tiden. Prata med din sons skola, med rektorn eller kuratorn, kanske be om ett elevvårdsmöte? Och prata med BUP också, de har erfarenhet om liknande situationer.

Jag lever med konstant ångest och kan lova att det inte bara är hemma och dra när man mår dåligt. Ångesten suger fruktansvärt mycket energi så även om det inte syns så jobbar ens huvud på högvarv hela tiden.
Speciellt när du skriver att han är uppe med ångest om nätterna så måste det vara fruktansvärt jobbigt för honom.

Värsta ni kan göra är att ge skuld för detta med skolan för det kommer bara öka på ångesten utan se till att han kommer till BUP, får en bra kontakt och rätt medicinering.
När han sen mår bättre kan han fokusera på utbildning igen.

Jag har haft en period med ångest och depression.
Att gå upp på morgonen var för jävligt, även fast jag var sjukskriven.
Det enda som kunde vara en liten tröst var när klockan närmade sig åtta så man kunde ta sina svinstarka sömntabletter som däckade en tills morgonen.
I och för sig hade man också ångest över att man skulle vakna.

Går det för långt så finns det risk att pojken inte kan ta sig från sängen tillslut.
Kroppen orkar inget mer, så man varken vill eller fysiskt kan, man skulle alltså rasa ihop om någon försökte hjälpa en med den kraftmätningen.

Jag förstår att det låter underligt för en människa som inte har varit i den situationen, men man tror att man ska dö, kroppen tror och reagerar som att man ska dö. 

Finns det risk eller hot om självmord så ska BUP eller Psyk reagera NU.
Det kan vara som att vänta in en infarkt...man gör liksom inte det.

Dataspel är antagligen en flykt om det skulle vara aktuellt.
Försök dock att få honom sjukskriven.
Det låter som att han är för illa där an för att gå i skolan.
Försök att befria honom från den bördan så ni kan fokusera på att få pojken frisk igen.

Skickar många kramar!