Hur kommer man över otroheten?

Hej!
Jag och min man har i år varit tillsammans i 10 år och gifta i 4. Vi har 2 små barn på 3 år och 9 månader. Allt har hela tiden varit jättebra mellan oss vi älskar verkligen varandra, men efter en utekväll men för mycket alkohol var min man otrogen mot mig, detta var ett par veckor innan jul. Jag fick veta först 1½ vecka senare då jag verkligen drog ur honom det. Tror inte han någonsin hade tänk berätta men jag misstänkte något eftersom han hela tiden undvek att prata om denna kvällen... jag har verkligen varit nere vet inte hur jag ska kunna förlåta. Försöker hela tiden men det enda jag ser är henne framför mig smeker min man. Jag vet hur hon ser ut har sett kort. Min man säger också att det var hon som tog alla initiativ att han inte ville. Men att det tills slut bara blev så... Jag blir så arg på henne att hon inte kan låta bli en gift man, jag blir arg på vännerna som såg detta hända och ingen reagerar och framför allt arg på min man som inte kunde säga nej ordentligt! Han säger att han sa nej till henne men att hon ändå fortsatte.
Vi har ju varit tillsammans i så många år så jag har bara haft sex med 2 personer min man och det förhållandet jag hade innan, jag vet inte ens hur många min man har varit med. Kanske bara mig?! Och nu den här tjejen då... Jag vill inte hämnas tror inte det löser något men på ett sett känns det ändå som om jag vill ut och ha sex med någon annan eftersom min man har haft det och så kan jag få mer erfarenhet i sexlivet. Ofta får jag tankar som han älskar inte mig, han tycker inte jag är snygg, han gillar inte vårt sexliv, jag smeker honom fel, det är mig det är fel på, det var därför det blev såhär... Ibland känns det som om jag vill veta detaljer om hur hon gjorde hur hon smekte osv, men jag vet att jag bör inte veta det då mår jag väl ännu sämre. Jag har nu kämpat med detta i 3 månader och vet inte hur jag ska få bort det från mitt huvud. Ibland kan jag inte ens ta på min man, när vi har sex finns hon med i tankarna vi ska faan ha det bättre en dem. På nåt sett betyder inte längre mina ringar på fingret nåt. Jag tänker tillbaka och tänker vad lyckliga vi var då när vi gifte oss... Ibland funderar jag på om vi ska flytta i sär. Men jag älskar min man och han älskar mig men jag ältar detta om och om igen hela tiden. Jag orkar inte längre! Jag känner mig ful, tjock, oattraktiv och så himla sviken... Vad ska jag göra?