Osäkerhet och olika behov
Hejsan,
Jag har varit tillsammans med min fästman sedan två år tillbaka. Det största problemet vi har är olika behov av närhet och uttryck av känslor för varandra. För mig är detta mitt första förhållande, medan han har en f.d. i sitt förflutna som han kände sig ganska upplåst i - hans egna ord. Deras tid tillsammans var stelt och blev efter en lång tid mer en kompis nivå efter mycket om och men då känslorna svalnade mer och mer och till slut blev det rutinmässigt att de levde leva ihop utan ömhet eller starka känslor för varandra.
Med mig är allting annorlunda för honom vilket känns jättebra för mig att veta, men samtidigt finns det något som frustrerar mig i stort sett varje dag, även om det inte märks direkt på ytan. Jag är väldigt öppen med att berätta hur jag känner för honom, att jag saknar honom ibland när vi är ifrån varandra under dagtid, att jag vill vara honom nära och ha intima stunder ett par gånger i veckan, eller helst varann dag. Han är precis tvärtom - uttrycker inte sina känslor lika ofta eller inte alls, är mindre intresserad av att ha sex jämfört med början då vi bodde 13 mil från varandra och träffades varje helg och hade ett betydligt aktivare samliv och vill hellre få uppmärksamhet från mig än att ge.
Detta gäller på alla nivåer i stort sett. Det är alltid vad han vill ha utan att ge någonting tillbaka. Det kan handla om en simpel sak som massage - det är bara jag som ska ge honom massage, men när jag vill ha p.g.a. stela axlar, etc, är det sällan han ställer upp.
Jag har växt upp med dåligt självförtroende sedan barndomen och behöver få höra att jag duger, att jag är vacker, att jag är omtyckt och älskad, att jag är behövd lika mycket, gärna varje dag. Blir det för lite av detta blir jag osäker direkt och nästan ifrågasätter hans intentions. Han vet mycket väl om att jag har behov att få hans känslor bekräftade p.g.a. mitt dåliga självförtroende, men eftersom han är mindre känslosam gör han sällan det. "Jag är som jag är och kan inte ändra på mig. Det är något du får acceptera och lära dig att leva med."
Till viss nivå har jag förståelse att det är svårt att ändra på sig, men jag är en extrem introvert person (också sedan barndomen) och har försökt bli mer utåtriktad det senaste året och lyckats ganska bra enligt mig själv, något han har lagt märkte till också. Så visst kan han försöka ändra på sitt sätt för min skull? Han säger att han inte kan lova något (nästan som att han inte *vill* till hundra procent) men försöka är något helt annat. Vilket är något jag har svårt att tro på eftersom jag har tagit upp detta flera gånger genom tiden vi varit tillsammans, och ändå märker jag ingen direkt skillnad.
I början var han annorlunda, mycket mer kärleksfull och ville mysa ofta och så. Jag skulle gärna vilja uppleva den sidan av honom igen, men vet inte hur jag ska gå till väga. Kväver jag honom för mycket p.g.a. min osäkerhet och överkänslighet, att jag kräver för mycket uppmärksamhet och annat från honom, eller vad gör jag för fel? Han klagar dessutom att han sällan kan poängtera om något just för att jag blir känslig, tar saken på fel sätt och blir tårögd, och därför väljer att inte nämna vissa ämnen och liknande. Hur kan jag göra för att förbättra mig på den punkten? Det ställer oftast till det för oss också, förutom olika behov av känslor och närhet.
Tacksam för råd och tips.
