Hjälp mig! Är så förvirrad..
Jag har levt med min nuvarande sambo i 5 år nu, relationen har sedan början varit väldigt "drömlik" och vi fick våran första gemensamma dotter för 1 år sedan. Utåt sett verkar det vara den perfekta förhållandet. Han älskar mig innerligt och jag älskar honom också men inom mig pågår det en evig kamp med mina känslor. För 6 år sedan tog det slut mellan mig och en annan man som var mitt livs stora kärlek, vi hade en relation som var en riktig passionerad kärlekshistoria, efter 6 månader väntade jag våran son och graviditeten innebar hemska humörsvängningar som gjorde det svårt att leva med mig, min dåvarande kämpade men jag var för svår.. När jag sedan födde våran son drabbades jag av förlosningsdepression som förvärrade våran relationen som hängde på en skör tråd. Vi gick skilda vägar när sonen var 6 månader fastän varken jag eller han inte ville, vi såg bara ingen annan utväg då. Vi skrev en varsin kärleksbrev åt varandra om att inte ens döden kunde skilja oss åt.
Det blev för svårt för honom hela separationen (för mig med den delen) så vi beslöt oss för att ej ha någon kontakt överhuvudtaget. Utan kommunikationen gällande våran son har vi via sonens farföräldrar, även än idag. Jag har alltså inte sett honom eller pratat med honom sedan vi skildes åt.
Min nuvarande sambo påminner om honom till utseendet, dom har många gemensama intressen. Ibland känns det som att jag lever ut mitt liv med min nuvarande som om jag fortfarande skulle levt den med mitt ex.. förstår ni?
Minst 1 gång i månaden drömmer jag om mitt ex och drabbas av svåra panikattacker när jag sedan vaknar, för jag inser då att jag ej lever med honom längre. När jag och min nuvarande fick besked om att vi väntade barn visste jag att om jag valde att behålla så skulle mitt ex aldrig förlåta mig, men jag behöll för jag trodde verkligen att jag älskade min nuvarande... vilket jag nu på sistonde insett att det inte är så, jag älskar min nuvarande som människa men inte som partner. Jag älskar mitt ex. Jag trodde att jag skulle glömma med tiden, men det har gått 6 år nu och det enda jag vill är att krypa ner i mitt ex famn igen, jag lider enormt av att jag aldrig mer kommer få se/prata med honom igen. Jag har såna svåra skuldkänslor gentemot min sambo och det känns som jag fört honom bakom ljuset. Jag vill leva mitt nuvarande liv med min sambo, han är min bästa vän! Men samtidigt vill jag bara lyfta upp telefonen och ringa mitt ex och bara få ur mig allting... Jag vet inte vad jag ska göra, jag är förkrossad :(