Han vill ha ett "öppet förhållande" - jag vet inte om jag pallar...

För det första skulle jag aldrig ge mig in i ett "öppet förhållande" om jag inte själv tyckte att det verkade lockande och tillfredsställande.

För det andra tycker jag att man behöver sätta upp tydliga regler för vad som är ok och klargöra att man alltid är skyddade vid sex med någon annan.

I många av de par med öppna förhållanden som jag mött har det trots allt varit en som varit drivande i frågan. Den andra har hängt på för att det har varit enda sättet att få behålla sin käraste. Har tyvärr inte slutat lyckligt.

Tycker också att du ska rannsaka dig om du vill något mer för framtiden, t.ex. barn och familj? Är denna kille då något att satsa på?

Nej jag har nog aldrig sett någon långvarig framtid med den här killen...För han har varit ärlig från början med hur han är. Hade dock självklart föredragit att det bara var vi...Klart det finns viss lockelse i ett öppet förhållande med honom, annars hade jag inte ens funderat på det ;) Jag VET ju att det finns många fina killar där ute ;)

Kommer nyss från ett långvarigt förhållande så lite lek passar egentligen mig utmärkt MEN det som är lite jobbigt är ju att det börjat komma känslor, o det från båda hållen jag vet att han tycker om mig väldigt mycket...

HAN verkar tycka att sex med andra är ok men däremot inte den känslomässiga delen, det ska bara vi ha liksom...Ja han har en annan syn på sex än vad jag har det är då säkert...

Å ja visst är det så att jag till stor del "går med på det" för att jag inte vill förlora honom. Men jag skulle kunna behålla honom som vän ändå det vet jag. Bara det att jag vill vara mer än vänner jag vill ha SEX med honom också ;)

Kanske inte är så farligt att känslor är involverade jag är bara en sån som räds "nya grejer" men vill man sitta om några år å ångra att man aldrig vågade ta chansen? Nja...

Försöker verkligen se detta som en "biljett till ett äventyr" men...

TS har kanske övergett tråden, men inboxa mig om du fortfarande behöver någon att prata med. Lever i ÖF sedan en tid tillbaka

det kan ju gå bra,om man inte är det minsta sotis.men det är nog inte så många som funkar så.tror du vet redan nu,hur du vill ha det och vad du klarar.om det blir barn gjorda,hur fasiken fixar man det då?

Jag tycker att det verkar som en bra och ärlig kille som är öppen med detta från början. Det enda att göra är väl att prata massor om det och känna efter om du tror att det är något du vill prova.
Vissa människor är helt enkelt inte monogama. Man älskar inte någon mindre bara för att man älskar någon annan samtidigt, eller blir attraherad av någon annan. Om ni kan komma överens om en typ av förhållande som passar er båda så är det ju toppen, annars kanske ni inte är rätt för varandra helt enkelt.

det beror helt enkelt på vad du förväntar dig av ett förhållande. det är mkt prat om ÖF. Personligen tror jag inte på det. Som någon nämnde innan är det ofta en part som är drivande och den andra som hänger med. Ja det brukar sluta illa. I ditt fall är det så att killen har varit ärlig från början och då måste du helt enkelt ta ställning till om det är ok för dig eller ej. Diskussonen om ÖF verkar ofta dyka upp bland par som närmar sig medelåldern typ 35 och uppåt. man har varit ihop ett tag, passione dalar och man har säkert inte satsat när det behövdes, plötsligt vill den ena i paret leva ut...blablabla. Oftast är det tyvärr förkläd otrohet. Är man ung utan barn och inte riktigt stadgad så är alla relationer ÖF i min mening, dvs öppna tills man träffar sin kärlek, den man vill satsa på. En del andra har barn och skilda, behöver en partner, sex och närhet mm men håller det öppet för man har ofta förlorat tron på kärlek bl. a. Detta är min erfarenhet, jag är en man i sina bästa år som som lever i äktenskap och experimenterat en del. Det har varit bra och jag har bränt mig ordentligt med.

Hej!

Kul att få in fler svar en period efter...

"Tyvärr" har det inte funkat alls med mig o den här killen.

En enda förvirrad cirkus som skulle ta evigheter att förklara...
Men det var han som backade. Jag var väl ganska ok ett tag där med att ha det öppet, trivdes med att vara singel men ändå ha någon som jag kunde ha trevligt med ibland...men jag blev ju mer o mer känslomässigt involverad o det kanske han kände så nu vill han bara vara vänner...för det är som vän han "älskar mig mest"...typ...han vill inte riskera att förlora mig som vän antar jag...o hade vi kört på längre så här så hade det inte funkat sen att bara vara vänner det vet ju även jag...

Vad det sen gäller min allmäna känsla för öppna förhållanden så kan jag knappt förstå nu efterhand att jag ens funderade på saken, för det är verkligen helt emot mina egna värderingar o mina känslor. Men så klart i början när man träffar någon o inte gjort det "officiellt" kan man väl dejta flera samtidigt. Men jag tror verkligen på en i taget.

Så äh! Nu ska jag fortsätta njuta av singellivet. Jag vet dock att jag kommer ha svårt att stå emot honom om han får för sig att "gå på mig" igen...Just nu är det lite jobbigt för jag har kämpat med att trycka ner känslorna för honom o vi försöker hålla det vänskapligt...

Tack alla för era svar!

TS

Det hela har iaf fått dig att reflektera över något som inte många ens vill tänka på - att det finns andra alternativ än att leva monogamt. Du har övervägt det och kommit fram till att det inte är något för dig, det är ändå mer än vad majoriteten gör

Lycka till med livet och passa på att njuta

prova, när han märker att du får mer uppmärksamhet/har fler killar än han tjejer...så kanske de inte är så kul i alla fall. Lättar för tjejer att få killar än tvärtom har jag fått för mig.  =) 

Haha jag vet inte om jag ska skratta lr "gråta" nu.

Samma dag som jag skrev förra inlägget gick jag ut på krogen o mötte en trevlig kille som jag hade LITE mysigt med :D.

 Detta fick sen min "vän" reda på o först var han jätte cool med det men sen gjorde han en tvärvändning o har nu "erbjudit sina tjänster" igen haha.

Jag funderade en hel del...alltså det är ju så här att visst är jag inte så förtjust i tanken på "vänner med förmåner" (för det är så jag kallar det nu inte ett öppet förhållande det är viss skillnad tycker jag) men jag är så sugen på honom ändå så jag har inte vett att stå emot!

MEN nu vet jag också att jag kan ha mysigt med någon annan än honom dvs jag är inte blockerad för andra pga honom längre...så visst kanske vi kan ge det ett till försök. Jag vet att han inte är någon som "raggar hårt" det är mer att han inte är en relationskille...Så tillbaka på ruta 1 antar jag haha :P

Om "ragget" från i fredags visar intresse kanske jag inte tackar nej där heller :O

Kan knappt fatta att jag håller på så här, men vaddå? Jag är singel o glad över det o  kan gott få ta vad som erbjuds ;)

Vad är ett öppet förhållande?