vill skiljas men vågar inte...

nej men vad jobbigt!!!

VET du att du vill lämna din man eller TROR du? Ska ni kanske inte åka ifrån varandra ett tag, ex bo hos någon förälder eller så. Då har man tid att tänka igenom hur man vill ha det utan att bli påverkad av den andre. Ni måste ju prata, han måste få veta hur du känner. Familjerådgivning?

Jag levde ihop med min man i 10 år, vi fick 4 fantastiska barn . Men vi kunde inte fortsätta vi heller och vi visste det. Det var jag som ville skiljas, han ville försöka lite till men jag stod inte ut. Vi hade haft det helt värdelöst i 2 år! alltså inte legat, inte sovit ihop, inte ätit ihop!!.......sen träffade jag en ny man och då gick allt fort. Mannen flyttade ut, jag bodde själv ett tag och sen flyttade den nya in.....visst låter det fruktansvärt? men faktum är att vi gjorde så för att barnen skulle få bo kvar i sina rum.

MEn visst är det många jobbiga känslor....man känner sig värdelös som förälder. Det känns som man misslyckats med kärnfamiljen osv. Det är fruktansvärt att ge upp 50% av barnens uppväxt för sin egen lyckas skull......MEN det är ju de man inte gör! hur ska barnen få en rätt bild av kärlek och respekt om föräldrarna bara gnabbar och inte har någon ömhet för varandra? Nej då är det väl bättre med två föräldrar som är lyckliga!!

Du kommer klara det men först och främst, ta reda på exakt vad du önskar. tala sen med din man. Kanske blir det förändring bara han får veta att du är ett hårstrå från att dra?. Min syster skiljde sig från sin man efter 16 år....de levde isär i 1½ år! de tände till igen för dom och nu lever de ihop och har de bra igen. Nytändning helt enkelt. Man saknar inte kossan förrens båset är tomt.....

Hej!

När det gäller det ekonomiska så löser det sig alltid.. Varannan vecka borde funka men alla barn är olika..

Kanske kan du söka nånting i närheten av din "ex"make så att barnen kan ha samma dagis blir sedan lättare oxå när dem ska börja i skolan..

Bättre att leva lycklig än att leva i en relation utan kärlek å vara olycklig!

Lycka till!

Ja ni har väl så rätt.  Men det är svårt o ta steget.. Sälja huset..vi har 3 hästar också som måste tas om hand, dom står hemma på gården nu. 
Vi har bokat en resa utomlands i höst som jag hade hoppats på skulle lätta upp lite, känns som om det blir sista resan för oss.   Får väl hålla ut tills dess och sen ta beslut då.   Vi har pratat om att skiljas ett par gånger förr så det är absolut ingen nyhet, egentligen så tror jag att min man vill också..fast han är en sån som inte säger så mycket förrän jag gör det. 
Det är väl så att det känns hårt att ta det definitiva beslutet.  
Sälja vårat drömhus t ex...älskar bara det huset..läget.

Hade vi inte haft barnen så hade vi nog gjort det för längesen.

Det blir jobbigt det säger jag inte men när allt stök är över och man har landat så är man såååå lycklig.
se upp med att skjuta fra problemet, jag skyllde på att dottern va för ung osv...väntade på rätta tillfället osv...det tog 6 år...

Jo det är sant, nu känns det som om man skjuter upp problemet bara, jag tycker barnen är för små..min lillgrabb är bara 2.5 och jättemammig och lite orolig av sig och har varit ända sen födseln.  Undrar hur det ska gå för honom om han ska kastas runt fram och tillbaka.
Usch..vad allt är jobbigt tycker jag.  Så mycket som snurrar runt i huvudet...snyft !

har faktiskt tänkt tanken att det skulle vara en lättnad om han kom hem och sa att han hade träffat en annan eller tyckter att vi ska skiljas..då lägger jag över det på han liksom.  Tror han väntar på samma sak, att det är jag som ska komma hem och säga att ..nu gör vi såhär. ! 

Ang barnen. Min yngsta var bara 1½ år! men å andra sidan....de finns ingen bra ålder på barnen när man väljer att skiljas. Inte hade det väl känts bättre om barnet var 10 och fullt medveten? Det är lika tungt ändå.

Vi är 38 år båda två, jag jag har fast jobb.  Det är väl så tidpunkten är väl aldrig rätt för barnen liksom. ..Blir en jobbig period i vilket fall.
Tänker bara på massa OM....OM jag inte hittar någon ny kärlek o dela livet med, vilket misslyckande..om barnen inte trivs och det fungera.
Och att jag ändå måste ha kontakt med min man resten av livet eftersom vi har barn ihop..det kommer ju bli chafs om allt ändå om han fortsätter på samma vis som han gör nu.  

Kära t.s
Jag måste till jobbet nu..
Är lite intresserad av var du bor...själv bor jag i stockholm.
om du vill så inboxa mig, för jag har en sak att säga dig men jag vill inte att alla ska läsa. Naturligtvis så kommer jag att inte avslöja din anonymitet på något sätt.
Är hemma i em , jobbar en kortis idag.....kram

Vad bestämde sig TS för?
Du får gärna inboxa mig om du vill prata...
sitter nog lite i samma förvirrade båt...

kram

Har inte bestämt mig för någonting än...allt går upp och ner känns det som.
Velar och velar..