Hur ta sig ur sängen hemma efter ks?

Jag gick ur som vanligt, la mig på sidan, satte i händerna och lyfte överkroppen och sen förde jag över fötterna över kanten. Jag hade aldrig ont och i och ur säng var svårast dagen efter snitt sen gick det utan problem.

Jag fick aldrig hjälp i och ur säng på avdelningen, sköterskan stod bredvid dagen efter och jag fick absolut inet använda häverten. Det tog sin tid att komma ur men ur kom jag och jag minns att jag hade lust att sopa till henne för att hon inte hjälpte till, men varför ska hon hjälpa mig med något som jag klarade själv? Det tog bara längre tid

de visade jättebra hur jag skulle gå ur sängen på BB, gjorde likadant i min väldigt låga säng hemma, fick ta i mycket med benen då, men det gick bra!

apropå smärta: var inte rädd att be om mycket värktabletter på recept, ta för många hellre än för få. så kan du trappa ner på medicinen i egen takt hemma sen.

lycka till!

Du får (förhoppningsvis) visat/berättat för dig på BB hur du ska ta dig i och ur sängen hemma och sånt. Man får ligga på sidan och häva sig upp med armstyrka i kombination med benen för att inte dra med magen.

Svårt att förklara men de brukar informera på BB så man inte får problem hemma.

tack så mkt för svaren! Jag trodde att man skulle behöva väcka partnern varje gång man ska upp o pinka eller liknande..jag är iofs inställd på att få komma upp så snabbt som möjligt och få åka hem så fort som möjligt =) Gillar inte sjukhus eller ligga på sjukhus då jag i vanliga fall arbetar på sjukhus..

När jag snittades kom en sjukgymnast och visade mig hur man skall resa sig upp ur sängen. Sedan fick jag öva och visa att jag gjorde rätt. Bara ett par timmar efter snittet så fick jag denna övning och kunde utan problem ta mig upp ur sängen själv. Visst det gjorde ont, men jag kom upp och jag kom upp säkert.

Jag snittades på natten och redan dagen efter fick jag klara mig själv på BB eftersom sambon var tvungen att jobba. Egenföretagare och inga anställda... Ville inte behöva ringa på personalen för jämnan heller så jag övade verkligen så att jag skulle klara mig själv.

Jag gick upp själv samma dag på sjukhuset och kissade. Sedan gick jag upp som vanligt.
Jag hade inte ett dugg ont eftersom jag var smärtstillad, klart det drog lite i såret och man var lite groggy, men inget värre än så.
Duschade dagen efter och sex dagar efter snittet gick vi en timmes promenad och tog bort stygnen.

Kan tillägga att ingen visade mig hur jag skulle göra eftersom det inte behövdes och jag var ändå akutsnittad efter ett tufft värkarbete.

Xyra: Samma som för mig, jag hade bara bm som stod bredvid och hängde undan häverten, sen fick jag ta mig ur själv och absolut inte använda magmusklerna. Det är i det läget, när man är smidig som ett kylskåp som man verkligen inser hur mycket man använder sina magmuskler för en sån enkel sak som att ta sig ur en säng

sommarblomma1: Ja, det är verkligen individuellt hur ont man har efter snitt! Jag hade aldrig heller ont utan var mer otymplig i mina rörelser. När jag nös utan att vara beredd kan jag lova att det gjorde asont! Det kändes som hela snittet gick upp och det brände som eld. Men det gick över fort. Mitt snitt är ett sk starksnitt eller Cohen-snitt och är högre lagt än ett bikinisnitt. Det kan också påverka smärtan efteråt men mest av allt är det individuellt. Har en kompis som gick på morfin efter sitt första snitt och enbart Panodil efter sitt andra.

Mig instruerade dom hur jag skulle göra, rulla över på ena sidan, ner med benen mot golvet och sedan ta stöd med handen mot sängen och resa sig.
Inte allt för enkelt kan jag säga, men det går.
Dom var väldigt noga med att jag gjorde rätt samt att jag inte inte skulle ta hjälp av att hissa upp huvuddelen på sängen, man har ju oftast inte en sådan på sin säng hemma.

Jag fick morfin i ett par dagar, men tjatade en del också Har aldrig mått så bra!

Ingen visade mig hur jag skulle gå upp, jag gick hem efter 3 dygn. Men väl hemma gick det bra att gå upp själv, jag hade piggnat till då. Jag tycker man kände själv hur det var bra att gå upp. Kroppen säger ifrån om man gör fel, iallafall som jag kände.

Jag hade inga speciella problem att stiga ur sängen. Ok jag hoppade inte ur direkt de första dagarna, men jag behövde absolut ingen hjälp efter dag 1.

ingen visade mig men det blir naturligt att man välter sig över på sidan och hjälper till med armarna. Vi åkte hem efter två nätter och det var inga problem att komma ur sängen hemma, men visst det är lite bökigt och det kan göra lite ont men inte alls så farligt som jag trodde innan.
Lycak till!