• Anonym (trött...)

    Önskas: konkreta tips på hur man kan hantera Aspergers hos anhörig!!

    Hej! Jag undrar hur man ska bemöta människor med Aspergers (tror min sambo kan ha det) - rent konkret!!

    * Hur ska jag svara när han attackerar mig utan anledning? Exv: Jag jobbar till 18, men han ringer flera ggr efter 17 och frågar hur det går och om jag är på väg... Blir skitsur när jag säger att jag faktiskt jobbar; till kl 18!!
    * Hur ska jag förklara att barnens behov går före hans önskan? Exv: Vi ska titta på film och barnen ska läggas. Då vill han att barnen ska somna snabbt som attan, men jag anser att deras rutiner MÅSTE vara de samma vare sig vi ska titta på film eller nåt. Då blir han skitsur på mig; "för han har ingen talan".
    * Hur ska jag förklara när han tolkar mina negativa "känsloutbrott" = ledsen, besviken, arg, orolig etc. som ILSKA? Exv: Han har haft en affär med en tjej (de flirtade), och jag blev ledsen och förbannad. Då blev han rädd för mig och tyckte att jag "bara blev arg" helt plötsligt...
    * Dvs; hur tydlig måste jag vara??!!

  • Svar på tråden Önskas: konkreta tips på hur man kan hantera Aspergers hos anhörig!!
  • Anonym (oj)

    Inga konkreta råd men du måse nog fråga dig själv hur flexibel och anpassningsbar du vill vara? Det där låter fruktansvärt jobbigt. Hur älskar man någon man inte kan ha en riktig vuxenrelation till? Det är det som det låter som att det handlar om.

    Har en svägerska med Aspbergers men ganska allvarligt så vet lite vad du pratar om.

  • Anonym (trött...)
    Anonym (oj) skrev 2010-03-09 18:24:53 följande:
    Inga konkreta råd men du måse nog fråga dig själv hur flexibel och anpassningsbar du vill vara? Det där låter fruktansvärt jobbigt. Hur älskar man någon man inte kan ha en riktig vuxenrelation till? Det är det som det låter som att det handlar om.Har en svägerska med Aspbergers men ganska allvarligt så vet lite vad du pratar om.
    Ja, det är väl där skon klämmer: jag försvinner i allt det här. Jag har t.o.m. börjat fundera på om det är JAG som är sjuk...

    Han är som ett barn, ett 35-årigt barn, och jag fattar ju att det lika gärna kan vara basala behov som måste tillgodoses. Dock har en läkare en gång sagt till honom att han förmodligen HAR Aspergers.

    Hur är din svägerska? Har du konkreta situationer du kan berätta om?
  • Anonym (oj)

    Svägerskan har en ganks allvarlig form av Asperger, har förstått att det är många som är mycket mer högfungerande med jobb, familj, vänner och rika liv som tex din partner. Svägerskan bor i speciellt boende och går på dagverksamhet och kommer aldrig klara sig själv (i 25 års åldern nu). Hon fungerar bra i vissa sammanhang men är som ett barn i andra. Hon kan absolut inte "läsa" andra människor och inte riktigt förstå hur folk reagerar. Hon tar allt som man säger rent bokstavligt och man kanske int eförstår det själv förrens efter en stund.  Det var min man som påpekade hur det yttrar sig rent fysiskt, hade inte tänkt på det själv förut. Hon är alltid i vägen - om man är flera stycken i ett rum och jag är på väg emot bordet med glas i handen för att duka så flyttar sig de flesta människor ur vägen utan att någon tänker på det medans hon snarare kliver rakt i vägen för en. Det är ett bra, rent fysiskt, exempel som visar på hur oförmögen hon är att läsa av vad som händer runtomkring som vi andra gör rent automatiskt.

    Hon är jättegullig men hon skulle tex aldrig klara av att vara mamma. Det är svårt att förklara vad jag menar men det är svårt att förhålla sig till någon som är oförmögen att sätta sig in i andras känslor....

  • Anonym (trött...)
    Anonym (oj) skrev 2010-03-09 18:46:53 följande:
    Svägerskan har en ganks allvarlig form av Asperger, har förstått att det är många som är mycket mer högfungerande med jobb, familj, vänner och rika liv som tex din partner. Svägerskan bor i speciellt boende och går på dagverksamhet och kommer aldrig klara sig själv (i 25 års åldern nu). Hon fungerar bra i vissa sammanhang men är som ett barn i andra. Hon kan absolut inte "läsa" andra människor och inte riktigt förstå hur folk reagerar. Hon tar allt som man säger rent bokstavligt och man kanske int eförstår det själv förrens efter en stund.  Det var min man som påpekade hur det yttrar sig rent fysiskt, hade inte tänkt på det själv förut. Hon är alltid i vägen - om man är flera stycken i ett rum och jag är på väg emot bordet med glas i handen för att duka så flyttar sig de flesta människor ur vägen utan att någon tänker på det medans hon snarare kliver rakt i vägen för en. Det är ett bra, rent fysiskt, exempel som visar på hur oförmögen hon är att läsa av vad som händer runtomkring som vi andra gör rent automatiskt.Hon är jättegullig men hon skulle tex aldrig klara av att vara mamma. Det är svårt att förklara vad jag menar men det är svårt att förhålla sig till någon som är oförmögen att sätta sig in i andras känslor....
    Ok! Min man är ju "normal" på ytan, men han har några egenheter som är s***-jobbiga: han sitter alltid först och äter på bjudningar (innan vi bjudits till bords), han kan dansa men en och samma tjej en hel kväll och inte FATTA att jag blir ledsen, han kan lyssna på hög musik hemma utan nån respekt öht för mig och barnen (nu bor vi tillfälligt isär och då är han JÄTTEOROLIG för vad grannarna ska tycka!!), han kan sitta och bygga med LEGO och bli s***-sur om nåt av barnen eller deras kompisar pajar det han byggt, han fattar inte att jag inte kan stå "stand-by" 24/7 för hans skull, han blir jättekonstig om han inte får total uppmärksamhet av andra, han stänger ibland "av" och då får man ingen kontakt och han är ofta JÄTTETRÖTT och kan somna när som helst.

    Han är oerhört charmig, smart och snäll - men så KORKAD ibland!

    Han är som ett barn... Han måste LÄRA sig att hantera varenda liten sketen situation, sen kan han det. Men ibland undrar jag hur det står till.
  • Anonym

    Frågan är om har Aspberger. Jag är inte så säker på att den diagnosen är rätt. För att få diagnosen Aspberger måste han utredas av läkare och psykologer inom neuropsykiatriska handikapp. Jag tycker inte att ert förhållande är bra, hans utbrott kan skada era barn, jag gissar att det är samme man som fick utbrott ang tacosåsen.

  • Anonym (trött...)
    Anonym skrev 2010-03-09 18:58:40 följande:
    Frågan är om har Aspberger. Jag är inte så säker på att den diagnosen är rätt. För att få diagnosen Aspberger måste han utredas av läkare och psykologer inom neuropsykiatriska handikapp. Jag tycker inte att ert förhållande är bra, hans utbrott kan skada era barn, jag gissar att det är samme man som fick utbrott ang tacosåsen.
    Ha, ha, ha!! Nej, det är inte "taco-såsen"-mannen!! Men faktum är att jag tänkte just att "det skulle kunna vara min man!!".

    Han har absolut ingen diagnos, men jag känner på mig att ngt är knepigt med honom. Han är inte psykopat, för att han gör väldigt mycket "av välmening" men det blir så tokigt. T.ex. kan han tapetsera om hemma "som en överraskning" men för mig blir det jättekonstigt - allra helst när jag inte gillade tapeten!!
  • Walter Walderama

    Hej, 

    Jag har erfarenhet av att driva företag med två personer (vid två olika tillfällen) med samma tendenser som de du berättar om. Jag har också nöjt mig med att kalla det för Asberger men det är möjligt att det finns någon annan diagnos för det hela. Hur som helst så känner jag igen det du beskriver oerhört väl och jag kan bara ge dig ett enda råd: Lämna och klipp alla bannd så fort du bara kan för det här är en strid du inte kan vinna. 

    Allting du säger och gör kommer han att feltolka och vrida på till den grad att du, som du själv beskriver, börjar tro att det är dig själv det är fel på. Det är det inte. Du är formodligen fullkomligt oskylldig i de situationerna. 

    I båda mina fall agerade personerna fullt normalt under ca 1.5 år av intensivt arbete för att sedan, som en blixt från klar himmel, spela ut hela registret av galet beteende. De agerar egoistiskt, saknar helt empati för andra och kan utan problem karaktärsmörda en person baserat endast på påittad fakta som de tar för 100% sanning. Jag kan bara föreställa mig hur det känns att ha barn tillsammans med en sån här person och att tvingas dela bostad med honom och kan tänka mig att du känner dig mer och mer nedbruten för varje situation som uppstår. Stå inte ut med det. du förtjänar någonting så mycket bättre, det är han som förtjänar att vara ensam. 

    Frågor som brukar vara bra att ställa sig för att få en tydlig bild är enligt mig är följande:


    - Hittar han alltid fel på andra?
    - Har han brutit helt med många i sitt förflutna och berättat om hur sjuka och absurda saker de gjort vilket lett till uppbrottet?
    - Har han brutit med eller har en väldigt dålig relation till sin egen familj?
    - Kan han omöjligt ta emot kritik?

    Om svaren på frågorn ovan är JA, lämna och fasa ut honom ur ditt liv och se till att berätta om det här för de du älskar, för du kommer behöva ha dem vid din sida när han vill svartmåla och karaktärsmörda dig.  

    Jag är som du kanske anar själv ärrad av mina erfarenheter så jag ber om ursäkt i förväg om jag är fel ute här. Jag förstår också att situationen är extra känslig då ni har barn ihop så det är lätt för mig att säga vad du ska göra men jag skriver endast baserat på mina egna erfarenheter. 

    Oavsett så förtjänar du att leva ett liv med personer som visar dig kärlek och lyfter dig som människa. Var stark, livet är kort!

  • Pope Joan II

    Du får väl vara tydlig med hur du uppfattar honom och be honom underkasta sig en utredning om han vill fortsätta att vara tillsammans med dig. 

  • Anonym (Anonym Aspie)

    Inte på allvar, eller? Inte igen?  Jag bryr mig inte vad han eventuellt har för diagnos. Han verkar inte familjekompatibel!

    Man kan inte göra om en sån person!

  • Anonym (Anonym Aspie)
    Walter Walderama skrev 2017-12-07 15:15:15 följande:

    Hej, 

    Jag har erfarenhet av att driva företag med två personer (vid två olika tillfällen) med samma tendenser som de du berättar om. Jag har också nöjt mig med att kalla det för Asberger men det är möjligt att det finns någon annan diagnos för det hela. Hur som helst så känner jag igen det du beskriver oerhört väl och jag kan bara ge dig ett enda råd: Lämna och klipp alla bannd så fort du bara kan för det här är en strid du inte kan vinna. 

    Allting du säger och gör kommer han att feltolka och vrida på till den grad att du, som du själv beskriver, börjar tro att det är dig själv det är fel på. Det är det inte. Du är formodligen fullkomligt oskylldig i de situationerna. 

    I båda mina fall agerade personerna fullt normalt under ca 1.5 år av intensivt arbete för att sedan, som en blixt från klar himmel, spela ut hela registret av galet beteende. De agerar egoistiskt, saknar helt empati för andra och kan utan problem karaktärsmörda en person baserat endast på påittad fakta som de tar för 100% sanning. Jag kan bara föreställa mig hur det känns att ha barn tillsammans med en sån här person och att tvingas dela bostad med honom och kan tänka mig att du känner dig mer och mer nedbruten för varje situation som uppstår. Stå inte ut med det. du förtjänar någonting så mycket bättre, det är han som förtjänar att vara ensam. 

    Frågor som brukar vara bra att ställa sig för att få en tydlig bild är enligt mig är följande:


    - Hittar han alltid fel på andra?
    - Har han brutit helt med många i sitt förflutna och berättat om hur sjuka och absurda saker de gjort vilket lett till uppbrottet?
    - Har han brutit med eller har en väldigt dålig relation till sin egen familj?
    - Kan han omöjligt ta emot kritik?

    Om svaren på frågorn ovan är JA, lämna och fasa ut honom ur ditt liv och se till att berätta om det här för de du älskar, för du kommer behöva ha dem vid din sida när han vill svartmåla och karaktärsmörda dig.  

    Jag är som du kanske anar själv ärrad av mina erfarenheter så jag ber om ursäkt i förväg om jag är fel ute här. Jag förstår också att situationen är extra känslig då ni har barn ihop så det är lätt för mig att säga vad du ska göra men jag skriver endast baserat på mina egna erfarenheter. 

    Oavsett så förtjänar du att leva ett liv med personer som visar dig kärlek och lyfter dig som människa. Var stark, livet är kort!


    Nu beskriver du inte någon med Asperger utan snarare psykopater.  De är rena motsatser av varandra. En person med Asperger kan inte manipulera på det sättet.
  • Aniiee
    Walter Walderama skrev 2017-12-07 15:15:15 följande:

    Hej, 

    Jag har erfarenhet av att driva företag med två personer (vid två olika tillfällen) med samma tendenser som de du berättar om. Jag har också nöjt mig med att kalla det för Asberger men det är möjligt att det finns någon annan diagnos för det hela. Hur som helst så känner jag igen det du beskriver oerhört väl och jag kan bara ge dig ett enda råd: Lämna och klipp alla bannd så fort du bara kan för det här är en strid du inte kan vinna. 

    Allting du säger och gör kommer han att feltolka och vrida på till den grad att du, som du själv beskriver, börjar tro att det är dig själv det är fel på. Det är det inte. Du är formodligen fullkomligt oskylldig i de situationerna. 

    I båda mina fall agerade personerna fullt normalt under ca 1.5 år av intensivt arbete för att sedan, som en blixt från klar himmel, spela ut hela registret av galet beteende. De agerar egoistiskt, saknar helt empati för andra och kan utan problem karaktärsmörda en person baserat endast på påittad fakta som de tar för 100% sanning. Jag kan bara föreställa mig hur det känns att ha barn tillsammans med en sån här person och att tvingas dela bostad med honom och kan tänka mig att du känner dig mer och mer nedbruten för varje situation som uppstår. Stå inte ut med det. du förtjänar någonting så mycket bättre, det är han som förtjänar att vara ensam. 

    Frågor som brukar vara bra att ställa sig för att få en tydlig bild är enligt mig är följande:


    - Hittar han alltid fel på andra?
    - Har han brutit helt med många i sitt förflutna och berättat om hur sjuka och absurda saker de gjort vilket lett till uppbrottet?
    - Har han brutit med eller har en väldigt dålig relation till sin egen familj?
    - Kan han omöjligt ta emot kritik?

    Om svaren på frågorn ovan är JA, lämna och fasa ut honom ur ditt liv och se till att berätta om det här för de du älskar, för du kommer behöva ha dem vid din sida när han vill svartmåla och karaktärsmörda dig.  

    Jag är som du kanske anar själv ärrad av mina erfarenheter så jag ber om ursäkt i förväg om jag är fel ute här. Jag förstår också att situationen är extra känslig då ni har barn ihop så det är lätt för mig att säga vad du ska göra men jag skriver endast baserat på mina egna erfarenheter. 

    Oavsett så förtjänar du att leva ett liv med personer som visar dig kärlek och lyfter dig som människa. Var stark, livet är kort!


    Grattis till veckans trådlyft.....
    Hunger, disease, tyranny, superstition and guacamole
  • Anonym (C)
    Walter Walderama skrev 2017-12-07 15:15:15 följande:

    Hej, 

    Jag har erfarenhet av att driva företag med två personer (vid två olika tillfällen) med samma tendenser som de du berättar om. Jag har också nöjt mig med att kalla det för Asberger men det är möjligt att det finns någon annan diagnos för det hela. Hur som helst så känner jag igen det du beskriver oerhört väl och jag kan bara ge dig ett enda råd: Lämna och klipp alla bannd så fort du bara kan för det här är en strid du inte kan vinna. 

    Allting du säger och gör kommer han att feltolka och vrida på till den grad att du, som du själv beskriver, börjar tro att det är dig själv det är fel på. Det är det inte. Du är formodligen fullkomligt oskylldig i de situationerna. 

    I båda mina fall agerade personerna fullt normalt under ca 1.5 år av intensivt arbete för att sedan, som en blixt från klar himmel, spela ut hela registret av galet beteende. De agerar egoistiskt, saknar helt empati för andra och kan utan problem karaktärsmörda en person baserat endast på påittad fakta som de tar för 100% sanning. Jag kan bara föreställa mig hur det känns att ha barn tillsammans med en sån här person och att tvingas dela bostad med honom och kan tänka mig att du känner dig mer och mer nedbruten för varje situation som uppstår. Stå inte ut med det. du förtjänar någonting så mycket bättre, det är han som förtjänar att vara ensam. 

    Frågor som brukar vara bra att ställa sig för att få en tydlig bild är enligt mig är följande:

    - Hittar han alltid fel på andra?

    - Har han brutit helt med många i sitt förflutna och berättat om hur sjuka och absurda saker de gjort vilket lett till uppbrottet?

    - Har han brutit med eller har en väldigt dålig relation till sin egen familj?

    - Kan han omöjligt ta emot kritik?

    Om svaren på frågorn ovan är JA, lämna och fasa ut honom ur ditt liv och se till att berätta om det här för de du älskar, för du kommer behöva ha dem vid din sida när han vill svartmåla och karaktärsmörda dig.  

    Jag är som du kanske anar själv ärrad av mina erfarenheter så jag ber om ursäkt i förväg om jag är fel ute här. Jag förstår också att situationen är extra känslig då ni har barn ihop så det är lätt för mig att säga vad du ska göra men jag skriver endast baserat på mina egna erfarenheter. 

    Oavsett så förtjänar du att leva ett liv med personer som visar dig kärlek och lyfter dig som människa. Var stark, livet är kort!


    Tråden är över 7 år gammal så TS har nog redan gått vidare på något sätt
Svar på tråden Önskas: konkreta tips på hur man kan hantera Aspergers hos anhörig!!