Forum Inaktiva: Förlossningspedagogen - Fråga experten
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Otrolig rädsla.

    Ons 10 mar 2010 20:39 Läst 980 gånger Totalt 1 svar
    Anonym (rädd)
    Visa endast
    Ons 10 mar 2010 20:39

    Hejsan!

    Är i vecka 26, ett tag kvar, men förlossningsrädslan börjar sakta att komma ifatt redan nu.

    Anledningen till att jag är rädd är inte för själva samandragningar och en naturlig födsel, utan för kejsarsnitt och att inte hinna fram i tid.

    Eftersom min moderkaka ligger långt ner är risken väldigt stor att jag kommer få föda med kejsarsnitt när det väl är dags. Jag är rädd för att vara vaken under tiden man gör kejsarsnittet. Har en otrolig rädsla för detta även om alla jag pratat med säger att man inte känner eller ser någonting. Det har inte med det att göra, utan det är psykiskt jobbigt att vara vaken i en situation där någon skär i en. (Jag har dessutom extrem tandläkarskräck och måste vara fullt nersövd under tandlagningar, samt ha lustgas under undersökningar osv.) Min fråga är, får man lov att sövas ner helt om man önskar det?

    Min andra rädsla är att jag inte ska hinna i tid till BB när det väl är dags eftersom det är 2,5 timmar dit. Tänk om barnet vill ut fort och det blir komplikationer på vägen och att något händer utan proffesionell hjälp?

    HJÄLP!

  • Förlos­snings­pedago­gen
    Visa endast
    Mån 15 mar 2010 12:00 #1

    Hej!

    Vad bra att du vet vad du är rädd för! Det är en bra utgångspunkt. Vi behöver hjälp att avväpna rädslan så att vi kan tänka klarare, eller hur? Nästa steg är, även om det kanske känns helt galet, att fullfölja tanken - dvs om du får ett snitt och du är vaken samtidigt som operationen pågår (även om det inte skulle kännas), vad händer då? Svimmar du, skakar, kan inte prata, får djup ångest... Vad skulle vara det mest läskiga? Försök vara modig och sätta ord på dina exakta tankar, ordagrant. Skriv gärna. Det finns ett uttryck som säger: To see is to be free. Magin ligger i att se verkligheten som den är - rakt upp och ner. Pröva.

    Det tredje steget är att börja tänka i strategier och lösningar: vad kan du göra OM det skulle hända? Sannolikheten att det skulle bli snitt är låg, men om du skulle få ett - vad kan din partner göra för att hjälpa dig att känna dig lugn och trygg (t ex hålla i dig, andas tillsammans med dig och prata lugnande...)? Hur skulle du själv kunna tänka/göra för att göra detsamma (andas lugnt och t ex tänka "lugn och trygg")? Vad kan personalen göra, osv

    Jag kan inte svara på om du kan "beställa" att få bli sövd om det skulle behöva göras ett kejsarsnitt - det får du prata med din barnmorska om. Men jag tror att det är bra att du försöker hantera din rädsla ändå, oavsett om du skulle få bli sövd eller inte.

    Sedan gör du likadant med din rädsla kring att inte hinna in. Fullfölj tanken - vad skulle hända då? Hur skulle det kännas? Vad skulle du tänka? Sedan - OM det händer vad kan du förbereda dig med innan? Vad behöver man tänka på om barnet föds i bilen (ha med filtar i bilen t ex - nedkylning är det viktigaste att motverka). Hur kan jag bromsa krystningen (t ex minska trycket neråt genom att lägga dig och andas)?

    Till slut - ladda för en vaginal förlosssning! Träna själv och tillsammans med din partner. Gå gärna en profylaxkurs som kan hjälpa er att känna er trygga, ha gemensamma strategier osv. Jag tänker så här - under din rädsla finns en längtan - en längtan av att kanske känna dig trygg, att få hjälp att vara närvarande, att få vara MED? Du kanske själv kan sätta ord på den längtan. Skriv upp de orden, sätt upp dem på väggen och sedan - ladda järnet! Du är värd allt - det bästa! Men du behöver också göra det DU kan påverka - och det finns mycket du kan göra!

    Stor kram och lycka till!

    Anna

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll