ALLA blir gravida utom jag

du är inte ensam.. vi är inne på vårt andra år utan resultat av graviditet..

Jag håller med, alla i min omgivning blir också gravida, alla utom jag!

Jag och min sambo har försökt sedan slutet av -05, vi har även hunnit göra fem ICSI och det beror på manlig faktor. Har just fått ännu ett minus på stickan......men jag hoppas att denna väntan inte är i onödan. Det blir vår tur snart :)

Försöker vara positiv men det är inte alltid lätt!

Du och jag och många andra. Vet en tjej som började två månader efter oss och nu har två barn. Inte tätt ens! De flesta får barn till slut så ge inte upp.

Näe.. ge inte upp!! På något konstigt sätt så orkar man men man har ju sina dalar då allt bara känns hemskt och svart.
Vi höll på i 3, 5 år innan vi ens fick se ett + på stickan. Ska ha i Juni och jag fattar det fortfarande inte!!
Hur man orkar det vet jag inte.. men man gör det. Man får helt enkelt koncentrera sig på annat också, roliga saker så att allt inte blir svart.
Vi hade adoption som plan B och stod i kö länge.. Det gjorde att allt blev mer uthärdligt! Som plan C hade vi att resa jorden runt under en lång tid, alltså om vi inte fick några barn genom adoption.

Lycka till och ge inte upp

vi ha försökt i 2,5år!!
nu ha min sambo fått veta att de är kört för hans del.
(fel på sköldköteln)
de gör väldigt ont i mitt hjärta, men men en vacker dag med lite hjälp kanske vi får ett plus..

Många är i samma sits, tyvärr alldeles för många känns det som. Vi är inne på vårt 2:a år utan ett plus, vi är friska båda två.... Nu ska vi snart börja med IVF och jag är så spänd men så jäkla rädd oxå...

Ja vi är många som känner likadant, hur orkar man egentligen? Jag har tyvärr inget bra svar men på något sätt härdar man ut. Vi har försökt 3,5 år och har gjort IVF och ÄD men ff ingen bebis. Hoppet finns dock kvar. Till slut kanske det ändå funkar, den känslan bär i a f mig framåt. Kram på dig!

ja det är båda en tröst och inte att vi är så många. men många kramar till er alla.

Här är en till som hållt på ett tag utan att lyckas, har precis fått ett - på försök 20 :( Står i kö till ivf sen i okt, men läkaren sa att det var ca 1½ års väntetid..(alltså en hel evighet känns det som)

Jag jobbar på en stor förskola där många kollegor och föräldrar får barn till höger och vänster och man står där och får vara glad för alla andras skull jämt och hålla god min när man egentligen bara vill skrika rätt ut: "Men jag då, när är de min tur?" Fan vad ont det gör.

Vet hur det är - vi försökte i två år innan min dotter kom - hela tillvaron kretsade till sist runt ägglossningstester, tempkurvor o s v... Jag tror att alla som går igenom det här på något sätt "förtränger" det sedan när den lilla efterlängtade lilla ungen (på vilket sätt det nu än går till) äntligen kommer - FÖR DIN BEBIS KOMMER OCKSÅ ATT KOMMA TILL DIG TILL SIST!!!  Önskar LYCKA TILL till Dig och Din sambo!

Jag har precis blivit gravid med vår nummer tre. Det tog oss 2 år och tre månader utan hjälp så att säga. Vår tvåa tog 2 år att bli till utan hormonell hjälp på traven.
Håller tummarna för alla som har svårt att bli gravida. Jag vet hur kämpigt det är.

Jag förstår dig... Två MF här, PCO-S och kämpar på med sen augusti 2009. Inte särskilt länge kan man tycka, men med få chanser och MF i bagaget är det lätt att misströsta. Om en person till säger åt mig att "slappna av bara" så skriker jag!!

Stora styrkekramar till dig!

varför var det aldrig ngn som berättade det på biologin i skolan?? då var det bara prat om kondomer och p-piller.

ja det är onekligen sjukt jobbigt det här.

En till. Idag är jag väldigt tung i hjärtat. Tror att jag har ägglossning idag sa om ett par timmar när jag kommer hem far vi se om det blir ett happy face pa stickan. Det jobbigaste är ju att man har ju inte riktigt lust att hoppa i sänghalmen när man är sa där tung.

Vi började i juni 2008 plussade i augusti, missfall i oktober och sen dess har det inte funkat sa bra.
Har dock tid till första mötet pa infertilitets möte i slutet av maj... Jag har ingen aning om vad det innebär och jag hoppas att deinte säger till mej att jag ska slappna av och inte tänka sa mycket pa det för da kommer jag att krevera.

kram till er alla! humöret pa topp!!!

Vi är också ett par som försökt över ett år...känns hopplöst då och då men det är bara att kämpa på!!

Slutade med p-piller dec 2008 sen dess har inget varit som de borde, mina cyklar ligger på 30-60 dagar mellan blödningarna, vetinte när eller om jag ens har ÄL. Har rikliga blödningar och börjat fundera på om de är PCO.

Var och tog mitt första  blodprov igår för att kolla sköldkörteln, första steget i våran utredning. Om de har varit såhär innan jag började med P-piller när jag var 15 år så hade jag aldrig börjat med dem, kunde de inte testat innan om jag ens var fertril ?

Äter nu alltillskott som behövs för att kunna bli gravid, jag tempar och dricker mindre än innan. Vi får väl se om de blir något PLUS en vacker dag.

17onde försöket nu.

Glömde att säga att de är så många som väntar eller har fått barn i min omgivning 13ungqar har fötts på 2år, känns nästan lite orättvist, om Jag skulle bli gravid nu skulle barnet födas 2011 då alla mina vännars barn är födda och de flesta har återgått till jobbet igen. suck.

Ts - du är inte ensam! Jag känner precis som du, här dräller det in graviditeter och bebisar överallt känns det som, men ingen här.. Ibland känns det riktigt tungt, men oftast ngt lättare! Tyngst är det nog när man precis fått reda på att ngn vän är gravid eller fått barn, men det ger en hopp också! Jag hoppas att vi alla snart sitter här med fina magar! =)

Glad påsk!

Hej vet att det är en 4 år gammal tråd. Hur gick det för er ?