Din mamma och Pappa!

Vet inte riktigt.... samma grundsyn tror jag med att inte ta allt så allvarligt? Annars så vet jag inte... Har inte funderat på det innan!

Har inte tagit med mig nånting. Är sjukt olik mina föräldrar.

Jag är som en kopia av min mamma. Blev det efter att hon dött tror jag. Jag är lika pedant, jag inreder lika som hon, jag intresserar mig mer och mer för samma saker och jag har samma tankar och ideér om hur jag ska uppfostra min dotter.

Har helt medvetet gjort helt annorlunda.

På många sätt olika, men på många sätt lika.

Hon drack för mycket och var ofta full, det är inte jag.
Hon hade destruktiva förhållanden, det har inte jag.

Men, när det gällde så fanns hon där till 100%. Och nu pratar vi inte småpotatis utan vi har varit med om mycket.

Så trots hennes fel och brister så har hon i mina ögon ändå varit världens bästa, för hon trodde på mig! Utan en sekunds tvekan så trodde hon helt på det jag sa och gjorde allt för att rättvisa skulle skipas oavsett konsekvenser för henne själv.
Jga hoppas verkligen jag kommer vara lika stark om mina barn någon gång råkar illa ut.

Ska man ta mindre saker så har hon fört över kärleken till julen och vintern till mig.
De mörka morgnarna tände vi levande ljus medan hon drack kaffe och sminkade sig, medan jag åt frukost.
Vi pratade och mös i lugn och ro utan stress inför dagen som skulle komma, och jag vill verkligen föra över samma känsla till mina barn.

Nä verkligen inte ett piss!!!

Eller jo, jag har min mamma som en måttstock och så satsar jag alltid på att göra tvärtom....

Vill gärna uppfosta min son som jag blev uppfostrad, för jag hade världers bästa uppväxt! Min mamma är mitt ideal. Sen hade mina föräldrar en grej som vi har tänkt göra när vår son blir lite äldre. På deras bröllopsdag ordnade de en skattjakt för mig och mina bröder med kartor och presenter som de gömde på olika ställen i skogen och inne. I varje present låg en ny karta till nästa present. Hur kul och spännande som helst!

Jag och min mamma är inte så väldigt lika, men vissa saker har jag tagit efter...

* Mina barn har inte heller fått kladda och kleta med maten när man äter.
* Min barn har också fått lära sig att plocka efter sig själv... inga mellanlandningar av saker här och där.

I övrigt är jag nog ganska lik min far, till min mors förtret, ibland.

Jag och min far är ganska tysta och lugna. Vi gör inget direkt väsen av oss. Vi är inte så väldigt spontana. Min mor är en väldigt spontan människa. Hon är väldigt social och vill vara med över allt.

Jag glimmar som Guld och är vacker som en Ros

Jag försöker att göra allt precis som min mamma gjorde

Men eftersom jag är så olik henne så blire det lite svårt ibland...

Mina föräldrars tanke är god, men tyvärr berövar det barnets självkänsla till en ganska stor del att ha ett sådant, visserligen kärleksfullt, men enligt min mening inte fullt så bra förhållningssett.

Därför gör jag en hel del annorlunda med min egen son.

Jag använder mina föräldrar som referens men det är nog allt. Gör nog mer som min farmor gjorde.

Gör tvärtom. Tycker inte riktigt barnmisshandlare är en bra måttstock på hur man ska göra.

Jag har tagit med mycket när det gäller mat och bak. Mycket därifrån är från min mormor. Men högtider har vi aldrig firat riktigt, men det tänker jag göra med mina barn. Det är viktigt enligt mig. .

Har min mamma som förebild och strävar efter att vara som henne i min föräldraroll. Det enda som jag gör annorlunda är att jag prioriterar egen tid mer än vad hon gjorde och släpper mer ansvar till min man. Mina föräldrar skiljde sig när jag var väldigt liten och det berodde mycket på att min pappa inte tog så mycket ansvar för mig.