hur skulle ni göra med en utomlandsresa?

nu har jag ingen erfarenhet av bonusbarn - men spontant tänker jag att antingen följer alla barn med eller inga barn....... eller att ni tre åker på en resa och sedan kan sonen och pappan åka på en egen resa (kanske ngt som passar en tonåring bättre...)

håller med förgående talare. 

Tack för ditt svar.. känner att jag behöver höra detta. Får självklart dåligt samvetet över att ens tänka såhär!

Alla barn eller inga barn, definitivt! Har själv blivit förbisedd vid alla utlandsresor min far och hans nya familj gjort och det gör ont.

Pumpkin.. tack även du för ditt svar.  Måste såklart kännas en utanförskap inom familjen..
Själv får jag en tankevurpa av era svar

Jag tycker att om man lever i en styvfamiljskonstellation där alla barn inte alltid är på plats så kan man åka i olika konstellationer.
Klart ni kan åka bara ni utan hans son någon gång då och då. Hur skulle han kunna vara med alla "roliga grejer" när han inte lever med er jämt?

Skillnad om man passar på att göra allt kul när han är hos sin mamma, men det verkar ju inte direkt vara fallet hos er.

Jag tycker tvärtom att det verkar lite sorgligt att din sambo har så dåligt samvete över att han separerat att han inte kan leva fullt ut varje vecka, göra roliga familjesaker varje vecka o.s.v.

Och självklart så anser jag att även pappan och hans tidigare barn kan göra saker utan att du och ert gemensamma måste vara med jämt, det ingår i min filosofi.

I vårt fall, som exempel, så skulle det innebära att ingen någonsin fick precis den typ av semester/sommarlov som man önskar om alla alltid skulle vara med på alla resor. Vi skulle inte kunna göra småbarnsresor med bamseklubb för det är inte tonåringens favorit då hon känner sig låst av alla tider och rutiner på den typen av semesterresor. Hon skulle inte kunna åka iväg på kolla eftersom det skulle bli orättvist mot våra små. Hon och hennes pappa (min man) skulle inte kunna åka iväg på en skidweekend för det skulle vara orättvist mot mig och småbarnen (eftersom jag måste stanna hemma och ta hand om dem som inte börjat åka skidor än). Jag och min man skulle inte kunna åka på vuxensemester och ha barnvakt åt hela gänget för då skulle det vara synd om dem.

Eftersom jag inte är någon stor fan av det här sättet att tänka har vi gjort tvärtemot, och åker på olika typer av resor och försöker göra saker som passar alla, barn som vuxna, så ofta som möjligt. Eftersom ett av barnen bara bor här på halvtid så blir det automatiskt så att hon är med på ca hälften av allting, roligt som tråkigt, semestrar som storstädningar. I år löste det sig automatiskt då hon ville åka på läger de veckor vi kunde ta semester, så då åker vi utomlands på en riktig småbarnsresa med Bamseklubb och hela köret. Så härligt

Visst kan man åka på en resa utan särkullbarnet. Men man kan förstås inte göra alla trevliga saker utan honom. Han gör säkert resor och en massa annat kul med sin mamma ibland också. Det viktiga är att ni inte exkluderar honom helt och hållet från allt men visst kan ni göra saker utan honom. Ni behöver ju nödvändigtvis inte prata om resan när han är hos er utan bara säga, den veckan får du stanna hos mamma ett par dagar längre för vi ska iväg. Varken mer eller mindre.

Det är så jäkla svårt att ha en bra balans när det finns gemensamma barn och särkullbarn/bonusbarn och de får inte särbehandlas varken åt det ena eller andra hållet. Inte hålla dem utanför men inte heller placera dem på piedestal.

Jag tycker väl bara att om man nu åker utomlands så sällan som TS och hennes familj verkar göra, ja då är det nog läge att ta med alla barnen när man väl gör en resa.

Det blir ju skillnad om man reser och gör liknande saker ofta och att bonusen i så fall också får "egna" resor så att säga.

Har inte läst allas inlägg..

Men jag tycket absolut inte att du tänker fel.

Du skriver att ni aldrig varit utomlands tillsammans själv.....

Klart ni kan åka själv.
Han måste ju förstå dig också. Det blir ju så när den andre har ett barn sen tidigare.
Han kan ju inte begära att du ska vilja ha med hans barn varje gång.

Därimot hade jag ju åkt helt själv utan barn överhuvudtaget i så fall.
Man behöver egentid som par också.
Men känner du att du skulle vilja åka själv med "din" familj så tycker jag du ska stå på dig om hur du känner. Vet inte hur gammal sonen är?
men är han i liknande ålder som ert barn, så kan det ju bli lite känsligt såklart...
och orätvisst.

Sonen kommer ju dessutom snart kunna åka på egenhand liksom..

Tycker det är sånt jäkla daltande med barn.
Det måste ju va dem vuxna som bestämmer.

Vuxna måste kunna åka utan barn!
Man behöver det. Eter jobb o det inrutade vardagslivet..
liksom barn självklart också behöver komma iväg.
Ni kan ju göra nåt annat med sonen hemma kanske?
 
mina föräldrar åkte utan oss när vi var små.
Och det förstår jag verklligen!
sen handlar det ju om pengar också.

Tycker du ska stå på dig! prata om hur du känner det tills din man förstår.

Jag tycker absolut inte att du tänker fel! Klart att du ska kunna åka iväg med bara "din familj". Däremot så tycker jag det är viktigt att köpa med något hem till bonusen som inte varit med...  Vissa tycker kanske att det strör salt i såren men jag tycker det visar att man faktiskt tänkt på bonusen när man varit iväg...