Japp! Han får efterrätt!
Har själv kraftiga minnen från när jag själv var liten och inte fick ner maten, (tänk på att små barn har fler och känsligare smaklökar än vuxna och det är ren överlevnadsinstinkt att inte äta allt.) Blev tvingad att sitta kvar och äta upp, maten växte i munnen, fick kväljningar, fick dåligt samvete för att man inte kunde vara "duktig flicka" osv osv. Det gick helt enkelt inte att svälja. Mina föräldrar gav upp ganska snabbt, men det var i förskolan och skolan som man blev tvingad :-O
För min man var det ännu värre, även han blev tvingad att äta mat som han inte tyckte om, och han är förstörd för livet, han kräks på en gång om han känner lukten av tonfisk tex.
Så vi är helt eniga: vi uppmuntrar vår kille att smaka, men aldrig aldrig tvinga i honom mat, och självklart får han efterrätt!
Och tänkt så här: själv kan man ha ätit en riktigt god middag och är så mätt att man inte tror att man får ned en smula till, sen så dukas det fram efterrätt, och vips så sitter man och smaskar glatt
Hoppas inte att det blev alltför svamligt inlägg, men det här är lite av en hjärtefråga för mig, eftersom minnet är så starkt av hur hemskt det var. Det var nog först i 20års åldern jag verkligen började njuta av att äta mat...