Vill dela med mig av denna hemska erfarenhet.

Vill bara dela med mig av denna erfarenhet så den inte drabbar andra.

 Det började helt plötsligt att min 10månaders dotter började gallskrika på ett cafe och hon var verkligen otröstbar så vi fick gå hem med henne fort som attans.
Väl hemma fick hon alvedon och somnade i några timmar. När hon vaknade fortsatte skrikandet och hon kräktes 2 gånger så då trodde vi det var någon magsjuka av något slag och hon låg bara resten av kvällen/natten.
Dagen därpå gick vi till vårdcentralen då hon även fått hög feber.
Där togs prover ,urin och blodprov samt att man kollade hennes öron. Ingenting hittades och vi blev hemskickade.
Dagen därpå åkte vi tillbaka till vårdcentralen då dottern fortfarande hade hög feber och nu även var riktigt röd och svullen bakom örat.Örat stod liksom rätt ut.

 Läkaren kollade hennes öra och eftersom blodprovet visade att sänkan låg högt(63) fick vi antibiotika utskrivet. Jag var orolig och frågade om örat verkligen skulle se ut sådär..om det kunde vara något med huvet.. Som svar fick jag ett skratt och ett "nää,det är absolut ingen fara".. Så skickades vi än en gång hem med misstänkt öroninflammation trots att läkaren inte kunde se nånting.
 Febern fortsatte att stiga hemma och min dotter skrek mer och mer tyckte vi och vi följde våran magkänsla och åkte in på akuten följade dag.
 Där togs en sänka som nu låg på 193!! och vi fick genast komma in och sova över på ett rum där.
Dagen därpå gjordes först en stor hemsk undersökning där det pillades massor i örat bland annat. En operation var nödvändig eftersom det kunde vara så att inflammationen spridit sig in i benet. Hon fick antibiotika intravenöst hela tiden och Alvedonsuppar hela tiden också.
 Operationen gick bra och de pickade hål på trumhinnan och gick in den vägen och grävde och kollade. Det hade lyckligvis inte spridit sig men inflammationen var så stor att hon fortfarande får antibiotika intravenöst och nu har det gått en vecka.

 Våran flicka mår bättre och bättre men jag är såååå glad att vi inte litade på vårdcentralen utan åkte in på akuten. Hon hade kunnat förlorat både hörseln och sitt liv om det hade gått längre.

 Med detta vill jag bara tala om att öroninflamationer kan vara riktigt alvarliga och det kan gå fort ! Nu var det här en ovanlig åkomma som händer kanske en gång om året,men ändå. Hoppas det inte drabbar någon annan.
Är fortfarande i chock efter det som hänt.

Det var inte kul att se hennes sövas,torteras mer eller mindre och ligga där helt apatisk.Inget jag önskar någon annan!