• Anonym (olycklig)

    Vill säga upp mig men vågar inte

    Har jobbat 7 mån på min nuvarande arbetsplats och har egentligen aldrig älskat den, senaste veckorna har det blivit värre och värre dock. Igår bröt jag ihop när jag kom hem för att jag inte orkar gå dit mer.

    Så mkt ansvar jag inte känner mig bekväm med, otrevliga kunder, inget stöd från kollegor.
    Men vi hade tänkt köpa hus och skaffa barn vilket skjuts på framtiden om jag ska säga upp mig.

    Vad tycker ni, ska jag härda ut ett tag till eller bara säga upp mig? Någon som varit med om liknande kanske?

  • Svar på tråden Vill säga upp mig men vågar inte
  • Anonym

    Jag skulle stå ut och söka massor med andra jobb. Hur ska du annars försörja dig?

  • Ant85

    Jag sitter i ungefär samma situation. Jag ogillar mitt arbete skarpt och biter ihop varje morgon för att gå dit. Men säga upp mig är inget alternativ som jag ser det som. I nuläget är jag dessutom gravid. (tidigt ännu men ändå) och kan absolut inte säga upp mig.

    För min del är det viktigare att ha ett jobb och en inkomst samt ett bra privatliv. Har jag detta kan jag stå ut med mitt skitjobb som jag avskyr. (låter illa men så är det)

  • Birgitta2

    Det är lättare att få jobb när man redan har ett jobb. Så fortsätt knega på, och sök jobb under tiden!

  • Anonym (olycklig)

    kanske det e bättre att härda ut ett tag till iaf...jag är bara så trött på att ha ångest över jobbet så ofta som jag har, i stort sett dagligen.
    när det gäller försörjning så har jag dels sparat en del som skulle räcka ett tag, och min man skulle ju betala räkningarna och mat.

    när det gäller söka nytt jobb, söker ni icke utannonserade jobb också då?

  • Ant85
    Anonym (olycklig) skrev 2010-03-16 10:26:15 följande:
    kanske det e bättre att härda ut ett tag till iaf...jag är bara så trött på att ha ångest över jobbet så ofta som jag har, i stort sett dagligen. när det gäller försörjning så har jag dels sparat en del som skulle räcka ett tag, och min man skulle ju betala räkningarna och mat. när det gäller söka nytt jobb, söker ni icke utannonserade jobb också då?
    Ångesten över jobbet känner jag väl igen.

    För min del så blev det lösning med medicinering och samtal pga detta.
  • Anonym (olycklig)

    Ant85: vad e det för mediciner? vill ju inte äta antidepp nu när vi försöker bli med barn.

  • Ant85
    Anonym (olycklig) skrev 2010-03-16 11:11:12 följande:
    Ant85: vad e det för mediciner? vill ju inte äta antidepp nu när vi försöker bli med barn.
    Nej jag förstår det. Jag fick utskrivet fluanxol för att dämpa ångest. Slutade med de mediciner jag hade tidigare pga plus på stickan och pratade med läkaren och fick utskrivet en medicin med superlåg risk för några skador. (och det ifall man äter den dos man gör vid tex schitzofreni och inte ångest)
  • Anonym

    Jag vet hur det är att vantrivas på ett jobb. Men de gånger jag vantrivts har jag helt enkelt inte kunnat gå dit till slut. Det tar bara stopp. Det finns inte en chans i helvete att jag skulle klara en enda dag till.

    Men om du känner en liten strimma av ork att härda ut så gör det. Men tar det stopp så tar det stopp och då spelar det ingen som helst roll hur ovettigt bestlutet att säga upp sig är.

  • Anonym (Jag med)

    Jag äter antidepp, jag lessnade hårt på mitt jobb för ett tag sedan och sa upp mig. Nu ska jag unna mig själv att göra nåt JAG vill, så jag ska plugga. vilken lyx!!

  • Anonym
    Ant85 skrev 2010-03-16 11:14:00 följande:
    Nej jag förstår det. Jag fick utskrivet fluanxol för att dämpa ångest. Slutade med de mediciner jag hade tidigare pga plus på stickan och pratade med läkaren och fick utskrivet en medicin med superlåg risk för några skador. (och det ifall man äter den dos man gör vid tex schitzofreni och inte ångest)
    Fortsatte du på ditt gamla jobb där du vantrivdes?
  • Ant85
    Anonym skrev 2010-03-16 11:18:39 följande:
    Fortsatte du på ditt gamla jobb där du vantrivdes?
    Jag jobbar fortfarande på samma ställe ja.
    Jobben växer inte direkt på träd och jag uppskattar att ha en månatlig inkomst. De gånger det gått för långt har det slutat i sjukskrivning dock.
  • Anonym

    Förstår inte er som som skriver att ts ska härda ut, "det är bara ett jobb", "har men ett lyckligt privatliv kan man stå ut på jobbet". Men hallå! Den mesta tiden av ens liv spenderas på jobbet, och hur kan man vara lycklig i privatlivet om man mår så dåligt på/över jobbet?

    TS, sök nytt jobb!!

  • Ant85
    Anonym skrev 2010-03-16 11:43:01 följande:
    Förstår inte er som som skriver att ts ska härda ut, "det är bara ett jobb", "har men ett lyckligt privatliv kan man stå ut på jobbet". Men hallå! Den mesta tiden av ens liv spenderas på jobbet, och hur kan man vara lycklig i privatlivet om man mår så dåligt på/över jobbet? TS, sök nytt jobb!!
    Ja TS bör söka nytt jobb men bäst är väl om hon kan göra det samtidigt som hon är kvar på det gamla. Tror inte att ångesten och måendet blir så där jättebra om man går hemma arbetslös heller.
  • MickeN1973

    Du får ju lära dig att hantera otrevliga hunder... 

    Behandla dem korrekt och glöm dem när du är färdig med dem.

    Får du stöd från företaget?

    Vad är det du jobbar med?  

  • Anonym (tog risken)

    För några år sedan var jag i din sits. Jag hatade mitt jobb och mådde illa bara vid tanken. Då var det självklart för att säga upp mig och så blev det också. Jag lämnade tryggheten och ringde till en städfirma och anmälde mitt intresse för jobb. Jag blev timanställd på ca 4 timmar per dag och kunde på detta sätt försörja mig även om inte inkomsen var jättehög.

    Samtidigt sökte jag nya jobb på min lediga tid och fick sedan drömjobbet. När jag blev anställd var jag dessutom gravid i 8:e månaden men arbetsgivaren sa att han verkligen ville ha mig där så han anställde mig bara en vecka innan jag gick på mammaledighet. När bebben var 17 månader började jag att jobba och nu jobbar jag 75% och stormtrivs. Kanske går jag upp till heltid om något år.

  • Anonym (Fri äntligen!)

    Jag känner igen mig i det TS skriver. Jag hade ett jobb för några år sedan som jag hatade..ja, jag hatade verkligen mitt jobb. Vi blev behandlade som robotar av ledningen och jag jobbade i en kall bullrig miljö. Efter mycket om och men sa jag upp mig och började plugga istället och bytte stad, bytte liv helt enkelt. Mår man inte bra på jobbet mår man inte bra hemma och tvärtom. Allt går hand i hand.

    Så här i efterhand har jag lärt mig att ALDRIG mer stanna på ett jobb jag mår dåligt av. I din sits så skulle jag råda dig till att söka nytt jobb som en tok, hoppas det löser sig.

  • Anonym (olycklig)

    Tack alla ni som svarat!

    Jag känner att jag skulle behöva vara ledig ett par månader egentligen och fundera ut vad jag vill göra.

    Får man fråga hur man säger upp sig? Dum fråga kanske men jag har aldrig gjort det, går man bara in till chefen och säger tack och hej eller? Jag jobbar på en liten arbetsplats så jag är mkt orolig över att det blir dålig stämning efteråt...

    hur lång uppsägningstid har man om man arbetar privat, jobbat 7 mån?

  • Krodan

    Antar att du har en månads uppsägningstid, men det står i ditt kontrakt. Du informerar din chef om att du vill sluta. Sen är det inte mer med det Mer än att du måste jobba uppsägningstiden då


    Angelina och Athena är mina sessor
  • Anonym (olycklig)
    MickeN1973 skrev 2010-03-16 12:03:23 följande:
    Du får ju lära dig att hantera otrevliga hunder...  Behandla dem korrekt och glöm dem när du är färdig med dem.Får du stöd från företaget?Vad är det du jobbar med?  
    Jag har egentligen alltid haft svårt för att handskas med otrevliga och jobbiga människor. Inte för att jag inte kan uppföra mig själv utan för att jag har svårt att låta det rinna av mig, vilket är mkt jobbigt i längden. Om någon blir irriterad på mig på bussen kan jag fundera på det halva kvällen. Tro mig, önskar jag kunde släppa saker lättare.

    Och nej jag känner väl att stödet från kollegor är ganska dåligt.
  • MickeN1973
    Anonym (olycklig) skrev 2010-03-16 13:01:30 följande:
    Jag har egentligen alltid haft svårt för att handskas med otrevliga och jobbiga människor. Inte för att jag inte kan uppföra mig själv utan för att jag har svårt att låta det rinna av mig, vilket är mkt jobbigt i längden. Om någon blir irriterad på mig på bussen kan jag fundera på det halva kvällen. Tro mig, önskar jag kunde släppa saker lättare.Och nej jag känner väl att stödet från kollegor är ganska dåligt.
    Då är jobb som dessa inte något för dig.

    Är det i callcenter du jobbar?
Svar på tråden Vill säga upp mig men vågar inte