Påklädning och blöjbyte

Jadu, vi har varit i nästan samma sits som ni. Dock har vi inte något syskon vilket självfallet underlättar lite i detta fall .

Vi har också sjungit (funkar dock för det mesta) och ibland också klätt på i farten, vilket funkar ifall vi inte råkar bromsa upp henne för mycket Det som dock har varit jätte viktigt för vår dotter är att absolut inte stressa upp sig och försöka skynda på processen - då har hon verkligen sparkat bakut! Lugna rörelser och gärna se till att hon får "hjälpa till" i påklädseln, dvs inte stoppa in armarna i ärmarna utan istället leda armarna till öppningen och sedan får hon själv göra jobbet så att säga. Ju mer hon har stressat upp sig och skrikit desto lugnare har våra rörelser och röster blivit. Det har verkligen hjälpt.

Sedan tror jag också att man får "stå ut" med lite av detta när man har ett aktivt barn. De har liksom inte tid att hinna med sånt trams

Känner precis igen min dotters humör vid byte av blöja och påklädning:). Hon blir riktigt arg och vägrar med hela kroppen!

Tack för lite feed-back, bra tankar som jag tagit till mig. Ja, lillebror är en riktigt aktiv liten kille så det är ju där problemet ligger så att säga. Totalvägrar att sitta i matstol också så det är på golvet och i farten vi får äta om något ska hamna i magen. Vill inte ligga på rygg och vill inte vara "fast". Oavsett om jag sätter eller lägger honom på skötebordet, sängen, golvet eller vad det nu är så snor han iväg som en iller, eller klättrar på mig, väggar etc. alternativt kastar sig med huvudet före ner från vad det nu är. Så fort något hindrar hans framfart - VRÅÅÅÅL!

stromL: Jag har i teorin samma uppfattning som dig vad gäller avledning men ibland blir jag bara trött och avleder för att få en kort stunds öronvila och lugn . Storebror är ju i en ålder då allt väcker starka känslor, det är liksom rätt sällan bara "jaha" utan det är känslostormar åt än det ena än det andra hållet . Avleder ju inte honom, utan försöker ta det för vad det är...och med lugn så gott dt går.....ska försöka tänka mer så med lillebror också. Det går ju ingen nöd på honom, han är arg och vill resp. inte vill en massa. Eller ja...jag avleder väl till viss del storebror ibland också. Han får exempelvis inte röra i kokande matgrytor etc vid spisen och då brukar jag vid hysteriska utbrott erbjuda något annat i köksväg....och det är ju också en form av avledning antar jag.

Ibland känner jag bara att det vore skönt om vi liksom bara kunde ta på en strumpa utan att himmel och jord rivs upp.....men jag får helt enkelt försona mig med att vi får börja ett par timmar innan vi ska ut för tillfället, och så ta ett klädesplagg i taget på vartannat barn sådär .

Hehe, vi kallar det "extreme diapering". Jag tycker att det är helt ok med att distrahera. Vi kan lätt ha hundra miljoner (uppskattningsvis) konflikter per dag och om vi lyckas avleda ett par stycken så kommer han ändå att få massor av konflikt- och konfrontationsträning. Vanligast är att vi plockar med en pryl till blöjbytet och ber honom hålla i den (ger oss typ 10 sek, men ibland är det vad som krävs...) annars kan det hjälpa att kasta en t-shirt över huvudet och leka titt-ut, klä på framför en spegel, ta ett plagg i kvarten (om man har tid) eller bara köra en kort, svettig brottningsmatch (om man inte har tid). Vi börjar väl komma till slutet av denna period nu med yngsta sonen som snart är 18-månader. Han kan hjälpa till så pass mycket själv nu att det har blivit intressant och gillar dessutom böcker och leksaker på ett mer uthålligt sätt så att de distraherar lite bättre. Och inte minst så kan man resonera lite, lite, lite...  

Jag känner igen mig. Min son var precis likadan i den åldern. Har dock inga bra tips mer än att försöka avleda med nåt intressant som barnet aldrig sett förr. Det funkade här ibland. Grejer han hade sett flera gånger brydde han sig inte om, däremot nytt. Up and go blöjor är lättare att få på. Det körde vi med då. Ibland klädde jag på honom framför en snutt av"drömmarnas trädgård" eller "teletubbies". Jag kan trösta dig med att det gick över här när sonen var 13 månader. Säger jag att vi ska byta blöja nu så går han glatt mot toaletten

Åh vi har precis kommit igenom den fasen. Eller ja, det är bättre i alla fall. Ibland är det gallskrik på ett sätt som man märker att det inte går att avleda med sång eller tittut eller annat och då brukar jag köra på så fort som möjligt så att hon sen kan fortsätta göra vad det nu var som var så viktigt. Andra gånger funkar det med att säga oj vart tog handen vägen och så börjar hon hjälpa till att klä på sig själv. Ibland kan det funka att klä på henne framför någon storasyster som håller på att klä på sig. Kanske kan du locka storebror att hjälpa dig genom att visa? Men han är kanske för liten för att klä på sig själv. Och gallskrikande lillebror är nog inte rätt stimulering för att lära sig.

Nu har jag det lite lättare för jag har en 4 åring och en 6 åring också och de klär såklart på sig själva. Där räcker det att säga till när de ska börja för att vi ska vara färdiga i tid. Oftast

En tanke bara, på min äldsta funkade avledning inte längre när hon var i den åldern. Det kändes bara respektlöst att inte säga nej till henne för hon ville verkligen ha ett svar, inte bara uppmärksamhet. Med mellanbarnet funkade och funkar avledning på ett helt annat sätt.

Om du säger att han är glad innan och glad direkt efter hade jag bara gjort det så fort som möjligt. Fasen går över
Funkar det bättre att klä på innan eller efter frukost?

Förstår att det är jättejobbigt med en sådan liten vilding med sån stark vilja! Men jag kan inte låta bli att le och känna beundran för en sån envishet och viljestyrka! Det kommer han få användning för senare i livet! Och egentligen är det kanske det mest naturliga att protestera hej vilt mot det man tycker är tråkigt och onödigt, när det finns så mycket superkul att göra i den här nya världen, eller hur!

Jag damp på den här texten från babyn.se när lillen var i 11-månadersåldern. Tyckte den var väldigt träffande: