Affektanfall, hur vanligt??

Min systerdotter har affektanfall och det viktigaste rådet de fått är att inte plocka upp barnet när anfallet kommer utan att låta det ligga plant alt plant i knät. Länken funkade inte så jag vet ej vad som står där..

Dottern får affekt-kramper när hon slår i huvudet.
Inget farligt men första gången var det läskigt. Hon är som vanligt efteråt, ledsen och ont där hon slagit i men inget trött eller så som vi märkt.

Min dotter har affektanfall. Hon blir arg och svimmar av och slutar att andas i ett par sekunder. Ögonen rullar på henne och är slapp i kroppen, sen när hon vaknar så är hon slö upp till en halvtimme efter. Det rådet vi fick är att fötterna ska upp så man får igång cirkulationen i kroppen. Det är en reflex som finns kvar sen de är bebisar som inte riktigt har växt bort, blir de arga/ledsna så går det en signal till hjärtat och hjärnan att kroppen ska lugna ner sig och då reagerar kroppen med ett sådant anfall. Det här växer bort i 3-4 års åldern men känns läskigt varje gång det händer tycker jag. Läkaren sa till mig om min dotter får mer anfall eller att hon börjar krampa då kanske det behövs en noggrannare utredning. Sen en sak till, man ska inte börja dalta med barnen som har det här,  man ska avleda och vara konsekvent med dessa barn. För de kan börja sätta det i system och framkalla dessa anfall själva för att få igenom sin vilja. Men det är lättare sagt än gjort...

Tack för svaren!!
Ska till BVC på tisdag så jag tänkte prata med dem där (tycker ni jag ska ringa tidigare?). Utreds barnen på något sätt så jag får bekräftat att det är det det är, eller är detta något sådant som "låter ju mycket troligt"??
Länken jag skrev är ifrån vårdguiden, där de också tar upp att man inte ska "dalta" så jag tänker mig verkligen för.. Men som du sa CC80, det är inte lätt..

Han har ju inte svimmat av (än-hoppas aldrig) men annars stämmer allt in.

CC80 med att fötterna ska upp, menar du då att barnet ligger ner plant och jag ska lyfta fötterna? (Nu när jag skrev insåg jag, vilken dum fråga - hur ska jag annars få fötterna uppåt!? )

 

Nä, de gör ingen utredning på affekt-kramper/anfall.
Inte på något av alla de barn jag känner/känner till som har det iaf.  :)

hihi... ja ligga plant eller i knät och upp med benen. Så du får igång cirkulationen. Sen att finnas där ner barnet kvicknar till. Min Alicia blir väldigt rädd själv när hon vaknar till och då måste en annan försöka hålla lugnet. Nu när jag vet vad det rör sig om så går det bättre, men första gången var hemsk. Jag trodde hon skulle dö för mig.
Nu kan jag se när hon är på väg att få sånna här anfall och jag har lyckats många gånger vilse leda henne genom att prata om saker hon tycker om och så. Då har jag vissa gånger lyckats undvika att hon får ett anfall.
Vår läkare menade att hon kan bli utredd om det förekommer väldigt ofta och får kramper och är borta längre än vanligt. Då kan det vara ett tecken på epelepsi. Men dessa anfall som hon får är när hon är arg/ledsen och då tyder det mer på att det är affektanfall. Det här är tydligen vanligare än vad man tror, har aldrig hört talas om det innan vår tjej fick det, men nu hör jag att det är många barn som får sånna här anfall.

Båda våra döttrar har/har haft affektanfall. Hos Amanda (snart 7 år) varade det mellan det hon var 1 och 4 år och ofta när hon blivit rädd/skrämd eller ramlat. Hon kunde tuppa av några ögonblick. Vi var in till barnakuten första gången men efter den diagnosen lärde vi oss hur hon funkade :) och det är inte bara en gång jag fått hämta avsvimmat barn hos grannen... Men det växte bort och efter 4 års ålder har hon inte haft något alls.

Linnéa är 4 år nu och har haft affektkramper liknande nattskräck i 2 års tid. Hon kan vakna på natten, ropa på mig och sedan börja skaka väldigt mycket, och är helt frånvarande. Hon blir som spänd i hela kroppen och huttrar och låter konstigt. Det händer speciellt om sömnen blivit störd. Vi har nog varit med om ett femtital anfall. Linnéa har dock enbart haft 2 st i vaken tillstånd. Vi fick göra ett EEG för att utesluta epilepsi, men det visade inget onormalt och i och med att det inte blir värre eller hon verkar få några men av det så kör vi på denna diagnos och hoppas att det växer bort.

Kram!

Min dotter hade också affektkramper när hon vart liten. De växte bortnärhon var 3-4 år. Vi blev utredda med EEG och blodprover efter de första anfallen för att utesluta andra orsaker.
Det som funkade bäst för oss var att ta upp henne i famnen och vara lugna och prata lugnande med henne och då kom hon sig igen efter hon tuppat av. Det var väldigt obehagligt de första gångerna, innan jag visste vad det var trodde jag på allvar att hon skulle dö! Sen vande man sig lite när man visste att det inte var något farligt.

Vi var på BVC igår, och visst tycker hon det låter som affektanfall, som ännu inte är helt utvecklad. *Hoppas inte den blir det!*
Peppar peppar så har det inte varit något sen i fredags, och jag hoppas att orsaken är att han har lärt sig resa sig upp, och gå några steg, så han inte är så frustrerad längre! Kanske det inte blir något mer *håller tummarna!*