• Yront rules

    Ensam pappa..

    Jag är ensamförälder sedan 3 veckor! Jag ska ha min dotter varannan vecka och ser fram emot det. Tycker det är hemskt att jag inte klarade att hålla samman min lilla familj, känner bara misslyckande. Vi växte sakta från varandra under 2 års tid och det gick inte att förhindra. Det enda jag ville var att få mer tid tillsammans med min sambo! Träna, promenera med mera. Hon betyder mycket för mig och kommer alltid göra det. Det finns nog inte så bra framtidsutsikter för mitt ex och mig känns det som men drömmen lever kvar att träffa en kvinna som är lite som jag! Gillar att ta hand om sig, träna, jogga och utforska våra svenska vägar från norr till söder.

    Det är frustrerande att allt tog slut då barnet kom! Varför blir det så? Jag har hjälpt till hemma med damsugning, tvättat, vikt tvätt och skött om våra bilar! Jag har också varit sjuk med 2 tumörer varav en är borttagen. Det har varit en svår tid för mig som min sambo inte stödjat mig alls i, tycker jag. Nu är jag på bättringsväg med både hälsa och arbete och då lämnar hon mig!

    Jag skrev på mitt nya hyreskontrakt idag och det kändes som att vinna 50 mille och samtidigt få besked om att jag kommer dö om en vecka!! Det var inte kul med andra ord. Jag kommer göra allt för min dotter och om jag fått välja skulle jag inte gjort något annorlunda merän att hålla käften och svälja undan! Tror det är enda sättet att få ett förhållande att funka.

  • Svar på tråden Ensam pappa..
  • TwistedSister

    Lycka till med allt!

  • D med N och A

    Hoppas allt går bra för dig! :) Vet hur skumt det känns att plötsligt ha en egen lägenhet och så.

  • Yront rules

    Tack för era kommentarer!
    Det börjar lätta lite nu. Hade en elak svacka igår och blev lite rädd för mig själv. Jag vet inte om jag kommer att vilja leva med någon igen, det har varit väldigt svårt för mig att finna en partner som passar mig! Jag vet inte om jag varken vill, vågar eller kan hitta en sådan tjej?
    Tack än en gång. Titta gärna in på min blogg då och då..

  • D med N och A

    Jag förstår hur du känner, men tänk på att man inte måste leva ihop bara för att man är tillsammans.

    Jag har lärt mig en sak av allt detta och det är just det - man måste faktiskt inte bo ihop och vara tillsammans 24/7. Det blir lätt vardag och trist och tråkigt då. Man kan faktiskt dejta samma person nån gång i veckan eller månaden i flera utan att för den sakens skull behöva leva ihop. Särskilt när man har barn är det väldigt praktiskt att göra så - all fokus på barnet/barnen när man har dem och lagom mycket fokus på en eventuell partner när man inte har sitt/sina barn.

    Tänk inte på om du vill eller inte vill "leva med någon igen" utan ta det som det kommer och se fram emot att få dejta vem du vill och göra vad du vill de veckor du inte har din dotter. Man kommer in i det, det är superskönt, tycker jag i alla fall. :)

  • D med N och A

    "...i flera år..." skulle det stå. :p Aja, nu jobba vidare. {#lang_emotions_cool}

  • Yront rules

    Jag har funderat på en sak de senaste dagarna!
    Om jag verkligen visat mitt ex att jag vill ha tillbaks min familj igen och hon bara gett mig "kalla handen", jag har därmed fattat att det inte blir vi igen! När har jag då rätt att gå vidare? Jag vet att det är upp till mig, men jag har "skrupler" och är ej desperat även om det kanske låter så! Men jag är däemot inte intresserad av att spilla tid på att låtsa att det är kul att leva ensam.

  • Mundt

    lugnar ner er och sedan när ni båda har fått era liv under kontrol igen så kan du försöka igen.

    Jag har blivit ihop med min ex-fru igen efter ett uppehåll på nästan 2 år och det trots hon är psykiskt sjuk och en massa andra problem men vi upptäckte en dag när vi var ute och gick med grabben att vi trots allt hade känslor kvar så just nu testar vi igen och ser hur det går. Det viktigaste är att vi inte har några förväntningar på förhållandet utan tar det dag för dag.

    jag var otroligt arg på mitt ex ca 6 måander innan och dom senaste 2 åren efter skiljsmässan men när jag väl fick lagt det bakom mig, jag är rätt så långsint, så kände jag direkt att mycket av det som jag var arg på eller som jag tänkt/sagt om henne inte stämde eller var hennes sjukdoms fel. Man måste få tid att bearbeta det som fick förhållandet att krascha.

  • Yront rules

    Tack.
    Det värsta har lagt sig nu och jag håller mer och mer på att släppa taget! Våran dotter är prioritering. Jag kan inte se att vi skulle bli tillsammans igen men än har inte sista hönan värpt klart!! Jag känner att jag är starkare ensam än jag trodde, och jag ska finna en än större styrka med tiden, styrkan att våga satsa igen!

    Tack för ditt svar..

  • Yront rules

    Idag är det svårt!
    Jag träffade min Fd och min dotter igår för att fika. Det var nervöst och pirrigt, som att vara förälskad! Det blev ganska bra och vi pratade lite försiktigt. Men när jag går in på förhållandet vi hade så stelnar hon liksom till och hennes röst ändrar tonläge! Det märks att det besvärar henne.
    Jag har ju svårt att släppa taget, det är väl ganska uppenbart vid det här laget. Jag undrar om inte hon känner något och varför hon varit tillsammans med mig i nästan 5 år?
    Efter en stund säger hon att "hon tyckte ju om mig".
    Jag sa att jag behöver ju prata om det för att kunna bearbeta min sorg! Hon sa att hon bearbetat det hela innan hon gjorde slut! Hur ska jag nånsin kunna gå vidare när hon är den enda jag vill ha? Ångesten har varit ett helvete i dag! Fast det började i natt med mardrömmar.
    Jag älskar ju tjejen fortfarande! Inte konstigt att jag gav upp allt och flyttade 65mil för att va med henne! Jo, ibland känns det konstigt, hon har fel och brister hon med.

    För mig är du allt, varmt, vått och kallt!
    Dina ögon gör mig svag, faller lätt för ditt behag
    Snälla, du kan inte bar själpa mig! Försök hjälpa mig.
    Att bli en bättre man, för jag vet att du inte vill ha någon "ann"
    Vi är inte perfekta, tvärt om en aning defekta
    Fast jag älskar dig ändå, bara du ville vid min sida stå..

  • Mundt

    Jag känner igen det, jag blev ihop med mitt ex i april men det höll bara till förra veckan när jag slutligen insåg att jag var kär i det vi en gång haft istället för henne. jag flyttade och en massa för hennes skull men man får ju trots allt se till verkligheten, vill hon inte så vill hon inte.

    Känns faktiskt skönt nu för denna gång blev jag inte arg på henne och min lägenhet är öppen för henne om hon vill umgås med grabben, ja till och med om hon vill sova över här. Hon får bara ha grabben några få timmar om dagen och inte på natten, där hon bor får man inte ha barn alls så därför låter jag henne vara här hos mig.

    Nåja lycka till med vad du nu än bestämmer dig för!!

Svar på tråden Ensam pappa..