Mina föräldrar åldras

Jag är snart 30 och ser att mina föräldrar åldras. Okay, min pappa är fortfarande i 50års åldern, d.v.s. 55 ( som många av mina jämåriga har sina föräldrar där ), men min mamma är 63, hon är äldre än min pappa, så jag ser åldersskillnader nu.

Jag älskar mina föräldrar men inuti så blir jag rädd när jag ser att mamma fått många rynkor och hennes ansikte förändras, jag rädd för även pappan, jag ser att han åldras men det finns tid än tänker jag. Men när det gäller mamma så syns

Så jag ser folk som där av hjärtproblem nu vid 50, 60 års åldern och tänket: Tiden är inne, mina föräldrar kommer att dö snart och hela mi vardag kretsar kring detta.

Jag bara väntar på att ngting ska hända. Därför gör jag saker med de, försöker gå med de på fika, festa, överallt.

Min mamma börjar likna min mormor som fotfarande lever och jag är så glad för det.

Innan, när jag var 20 så oroade mig inte, kunde somna gått och tänkte: Finns tid!

Men nu kan jag inte somna gott eftersom jag ser att många av mina kmpisars föräldrar börjar dä när de är i 30 års åldern. Mest pga av olika sjukdomar, som lugncancer, de kanske har rökt hela livet.

Min pappa har rökt men minskat på rökningen.

Jag är iallafall så rädd, det gör ont för mig att sitta och se de åldras eftersom tänker: Imorgon är de borta. Även tänker att det är snart dags för mig också.

Vet inte varför jag tänker så och hur ska jag göra? Jag känner skul, ånger för att jag kanske inte innan spenderat mer tid med de. Jag håller på att bli galen.

Känner mig själv också gammal. Tänker också: De andra har både mamor och pappor i 50 år åldern och min mamma är 60 och hon kanske är närmare att försvinna...

Jag vet att det låter galet men så känner jag.

Hur ska jag göra? Känner typ att livet är slut eftersom de åldras, för att jag har upplevt jättebra liv med de, vill ej lämna detta. Jag vet att det är dags flr mig gifta mig och skaffa egen familj men svårt för mig att bryta..vill ej acceptera verkligheten...vill vrida tiden tillbaks..

Mvh, Nikita

Hej,
Tack för ditt mail. Jag förstår att du har det jättejobbigt med dina tankar. Jag skulle vilja att du testar följande:
Skriv ned och fundera över vad det är som gör dig så rädd. Vad skulle hända med dig om dina föräldrar dog, vad skulle hända känslomässigt? Många som har den här typen av tankar, tänker att hemska saker ska inträffa, är många gånger rädda för något och vad det ska göra med dem. Att ha de här tankarna kan då vara ett sätt för att vara förberedd om det hemska skulle inträffa, man blir då inte överrumplad. Fundera lite över hur dina tankar går kring det. Jag tänker också på det du skriver om att du är 30 och förmodligen skulle behöva skaffa familj. Det ska du inte stressa över, det kommer när du är redo för det. Däremot kanske du ska fundera över vad det är som gör att du inte riktigt vill släppa banden till föräldrarna. Är det något annat som ligger bakom än rädslan för att de ska dö? Har det hänt något tidigare som gör att du behöver vara nära dem?

När du får de starkaste tankarna av rädslan för att de ska dö, försöka stoppa de tankarna direkt och säg något i stil med "nu är nu och nu är allt jättebra". När man ska stoppa tankar kan det ibland vara till hjälp att se ett stoppljus eller säga stopp, stopp till sig själv.

Skriv ner bra saker som inträffar och skriv ner saker som du är tacksam över, varje dag. Skriv ner hur glad du är över att vara här och att dina föräldrar är här med dig.

Hör gärna av dig om du har fler tankar eller om du kommer på något när du sitter och funderar.

Mvh,
Catharina H Lindstedt

Mina föräldrar åldras

INNEHÅLL