Rådlös

Jag sitter i en svår sits som jag skulle behöva hjälp med/råd angående.

Är sen 4år tillsammans m en 8år yngre kille och vi har nu två barn tillsammans. Dottern är 22mån o lillkillen en dryg månad. Vi har dessutom köpt hus ett år tidigare så familjelyckan borde vara total sas.

Problemet är dock att min sambo har visat sig undvika ansvarstagande i de flesta former och det är smärtsamt påtagligt nu med småbarn. Ekonomin i hans egna företag har i princip havererat och jag har själv fått sälja ärvda aktier för att betala företagsräkningar. Vår egna ekonomi går på knäna och jag är konstant orolig över hur månadens räkneskörd kommer att se ut. Föräldramässigt så både hämtar o lämnar jag på dagis för att sedan ta hand om allt i hemmet. För någon måste ju.

Vår lillkille har visat sig vara ett kolikbarn och det är även jag som vakar om nätterna. Vill faktiskt inte lämna det till min sambo som blir aggressiv och kan göra något överilat. Han "pallar inte". (ha ha men det gör ju jag..)

Sen nov förra året så har min sambo spelat WoW (onlinespel) och har nu utvecklats i fullskaligt beroende. Jag tolererade det sålänge jag var gravid men krävde att han skulle sluta efter nedkomsten. Du vet hur det gick. 

Ja jag har pratat med honom. Och han är medveten. Om allt. Men han menar på att föräldrarollen inte passar honom. Han har en tragisk barndom och längtar mest tillbaks till militären egentligen. Gärna Afganistan el liknande. Kul och betryggande att höra. Så jag får väl vara tacksam över att se hans ryggtavla överhuvudtaget.

Om jag älskar honom fortfarande vet jag inte. Att han älskar mig säger han dock ofta. Vet att han har dåligt samvete o är rädd för att jag ska be honom flytta tex. Men jag kämpar på för att jag inte har något annat val med två så små barn. Släktingar finns inte -hos någon av oss- och vännerna är mkt få där vi bor. Har inte brutit ihop än men det lär komma snart. Alla orkar mycket men ingen orkar allt. Har själv en tragisk uppväxt men har vuxit i/ur den och blivit starkare till skillnad från min kille. Har föreslagit terapi men han har "för dåliga erfarenheter". Synd att han inte vågade be om en annan terapeut de gångerna. Det klickar ju inte med alla -naturligtvis. 

Hade vi inte haft hus o barn så hade vi inte varit ihop längre men nu är det som det är.