Dubbla budskap och undvikande. Har hon känslor kvar för mig?

Hej!

Jag och min flickvän har varit tillsammans i 1 år, som sambos med en månads uppbrott mellan slutet på augusti och fram till slutet på september förra året.

Hon var då gravid men beslutade för att göra abort i 12: e veckan.

Hon gjorde slut p.g.a. att jag mådde djupt psykiskt dåligt och hur det påverkade henne och hennes son på 4 år, som hon har från ett tidigare förhållande.

Hon hörde av sig efter bara någon vecka. Först valde jag att inte svara och efter en månad kom vi i kontakt igen och fortsatte vår relation.

Det har för båda, varit en oerhörd psykisk påfrestning eftersom ingen av oss än idag, mår bra.

Det största problemet vi har är att medan jag har ett behov av att uttrycka mina känslor och vill ha tydlig kommunikation hela tiden, är hon raka motsatsen.

Hon flyr ständigt och framförallt om jag konfronterar henne, då hon agerat fel eller sagt något orätt.

Det var riktigt lugnt och harmoniskt i strax över en månad, mellan slutet på december till början av februari och efter det, vände det för mig igen då jag fått återfall i min negativa spiral av osäkerhet inför henne. Detta tog åter över p.g.a. av fel medicinering.

För en månad sedan, började hon bli mer och mer avhållsam, satt helst vid datorn näst intill hela tiden då hennes som inte var hemma och hon undvek att prata med mig om våra problem. När vi faktiskt för en gång skulle pratar, så tänder hon till väldigt lätt och flyr rummet.

Dock har känslorna för varandra och sexlivet inte ändrats på ett anmärkningsvärt plan.

Vi har båda dåligt självförtroende och det har gjort att våra drömmar om en framtid tillsammans med barn osv, gått om intet.

Nu till saken…

Vi valde förra helgen att vara ifrån varandra tills vidare och jag har missbrukat mina insomningstabletter, senast i onsdags och jag har skrivit mörka blogginlägg och hon gjorde slut med mig på torsdagen. MEN, hon bad mig inte att gå och jag förmådde mig inte heller att gå. Jag kunde inte ta henne på orden och sökte närkontakt med henne. Hon var intim med mig i flera timmar innan jag skulle gå men ändå fast besluten om att vi inte skulle fortsätta.

Jag har försökt få ur henne varför hon gav mig dubbla budskap och hon har förstått att det var det hon förmedlade men hon undviker helst ämnet när jag tar upp det.

Hon tenderar inte heller till att ha dåligt samvete över sitt agerande och har lagt ansvaret på mig, i den bemärkelsen att jag inte gick självmant.

Hur ska jag få henne att förstå och hur ska jag inte vara för på? Vilket jag redan varit.

Jag söker svar av henne, ang. om hennes känslor finns där fortfarande.

Hon vägrar svara på det och har sökt kontakt med mig, trots att hon velat undvika ämnet.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-25 19:34
Jag och min flickvän har varit tillsammans i 1 år, som sambos med en månads uppbrott mellan slutet på augusti och fram till slutet på september förra året.

Hon var då gravid men beslutade för att göra abort i 12: e veckan.

Hon gjorde slut p.g.a. att jag mådde djupt psykiskt dåligt och hur det påverkade henne och hennes son på 4 år, som hon har från ett tidigare förhållande.

Hon hörde av sig efter bara någon vecka. Först valde jag att inte svara och efter en månad kom vi i kontakt igen och fortsatte vår relation.

Det har för båda, varit en oerhörd psykisk påfrestning eftersom ingen av oss än idag, mår bra.

Det största problemet vi har haft, är att medan jag har ett behov av att uttrycka mina känslor och en kommunikation, är hon raka motsatsen.
Hon väljer ständigt att fly.
Det var riktigt lugnt och harmoniskt i strax över en månad, mellan slutet på december till början av februari och efter det, vände det för mig igen då jag fått återfall i min negativa spiral pga medicinsk bieffekt. Jag föll in i ett svart, negativt mönster som rör min osäkerhet inför henne.

För en månad sedan, började hon bli mer och mer avhållsam, satt helst vid datorn näst intill hela tiden då hennes son inte var hemma och hon undvek att prata med mig om våra problem.
Dock har känslorna för varandra och sexlivet inte ändrats på ett anmärkningsvärt plan.

Vi har båda dåligt självförtroende och tyvärr har vi haft oddsen emot oss, att få en önskad framtid tillsammans.

Nu till saken?

För strax över en vecka sedan, bestämde vi att vi skulle vara ifrån varandra tills vidare och jag har missbrukat mina insomningstabletter, senast i onsdags och jag har skrivit mörka blogginlägg och hon gjorde slut med mig på torsdagen. MEN, hon bad mig inte att gå och jag förmådde mig inte heller att gå. Jag kunde inte ta henne på orden och sökte närkontakt med henne. Hon var intim med mig i flera timmar innan jag skulle gå men ändå fast besluten om att vi inte skulle fortsätta.

Jag har försökt få ur henne varför hon gav mig dubbla budskap och hon medgav att det var det hon förmedlade men hon undviker helst ämnet när jag tar upp det.

Hon tenderar inte heller till att ha dåligt samvete över sitt agerande och har lagt ansvaret på mig, i den bemärkelsen att jag inte gick självmant.

Hur ska jag få henne att förstå och hur ska jag inte vara för på? Vilket jag redan varit.

Jag söker svar av henne, ang. om hennes känslor finns där fortfarande.

Hon vägrar svara på det och har sökt kontakt med mig, trots att hon velat undvika ämnet.

Gerd parterapeuten

Äldre 27 Mar 15:14

#1

Hej!
Du beskriver att det är du som ligger på och hon som drar sig undan. Jag tror att du måste tänka på att inte se det som att hon gör fel för då känner hon sig kritiserad och sluter sig ännu mer. Det är svårt att veta varför hon ger dig dubbla budskap men kanske vill hon på ett sätt ha en relation med dig men på ett annat sätt är hon rädd för det eller osäker. Jag har svårt att se att du skall kunna få klarhet i hennes känslor för dig om ni inte pratar med varandra på ett öppet och ärligt sätt. Försök skapa en trygg miljö för ett samtal så att ni mer blir klara över var ni har varandra.
Hälsningar
Gerd

Anonym (update-relation)

Äldre 28 Mar 13:49

#2

Hon har efter uppbrottet, kallat mig för "Psykopat" och "pundare", vilket jag anser. är väldigt kränkande och totalt onödigt. Efter det har hon själv tagit kontakt med mig och självklart ifrågasatte jag det med tanke på det hon sagt.
Hon kom hem till min syster på torsdagen den 25:e, för att lämna mina kvarvarande tillhörigheter.
Jag var där och jag bara gick fram och gav henne en lång kram.
Hon gick ganska så omgående.
Ca 2 timmar efter, ringde hon mig och varför, vet jag inte. Jag frågade då om hennes känslor för mig, hade svalnat men hon svarade "Nej". Det i sig var väl skönt att veta. Men jag blev arg av att hon söker kontakt med mig, samtidigt som hon sagt det hon sagt och under det korta telefonsamtalet, påpekade hon att hon menade vad hon sa om att jag är en "pundare". Jag sade då att det var ett väldigt extremt och kränkande uttryck som faktiskt inte alls stämmer.

Hon lade på, tvär som hon var och sen skickade hon ett sms om att vi inte skulle ha någon kontakt förrän vi lagt relationen bakom oss. Jag svarade att jag inte vill förlora kontakten också och att det inte är så enkelt att lägga relationen bakom sig.
Jag fick inget svar. Just nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till allt det här. Hon har sökt kontakt men påpekar ständigt mitt misstag som gjorde att hon lämnade mig. Allt gick så snabbt. Det är bara 10 dagar sen men känns som månader.
Hon vet att jag älskar henne och saknar henne.
Igårkväll skickade jag ett sms som löd: "Hoppas din sons födelsedag var lyckad. Hälsa gärna." Jag fick svar imorse. "Tack, ja det var lyckat. Kram."
Jag är medveten om att jag själv ska avvakta med att ta kontakt och den biten har jag skött bra. Jag vet att hon inte är mottaglig och att våra samtal i nuläget, inte lönar sig.
Jag tänker en hel del på att föreslå att vi ska ses och prata men vet också att hon med största sannolikhet skulle avböja det förslaget. Iallafall som det ser ut nu.

Dubbla budskap och undvikande. Har hon känslor kvar för mig?

INNEHÅLL