Jag vågar inte söka hjälp...

Hej!
Lider inte av samma sak utan av en annan ångest sjukdom och jag vill starkt rekomendera dig tt pröva medicin, det hjälpte mig oehört och mina problem försvan till 95% och där efter var det mycket lättare att söka hjälp i form av psykolog och terapi.
Jag vet hur jobbigt det är att söka hjälp tog mig lång tid mer och var helt förstör.
Angående biverkan så hade jag bara biverkningar i ca 2 veckor lättare sådana som trötthet, muntorrhet och förstorade puppiler men det var det värt faktiskt, äter cipralex och har gjort så i ca 5 månader, mår verkligen jätte bra.
Så rekomenderar dig starkt att pröva blir även så mycket lättare att ta tag i terapin osv.
Vet hur jobbigt det är säger bara kämpa på du är inte ensam

Jättebra att du sökt hjälp. Mitt tips är att du tar med dig den person du hade med dig förrut och att den personen väntar på dig i väntrummet så kan det kännas som en trygghet för dig för då är h*n nära om du behöver det. Tycker inte du ska ta något lugnande faktiskt. Lycka till!

En av mina absolut bästa vänner har lidigt otroligt mycket av social fobi. Vi,hennes vänner började märka det mer och mer då hon aldrig ville med ut nånstans,hon satt mest hemma, såg aldrig folk i ögonen och undvek i största möjliga mån att ringa,eller behöva prata med folk,gå och handla osv.

Hon började gå till en psykolog. Det var sjukt jobbigt för henne i början men jag tvingade henne att gå dit!!! Och efter bara några gånger så blev hon mycket bättre. Hon fick små "hemläxor" som hon skulle göra. Det kunde vara att ringa någonstans,åka buss,det byggdes succesivt upp mer och mer utmanande grejjer för henne att göra. Och hon tyckte det var så hemskt jobbigt,alla skulle tittade på henne konstigt och tycka hon var knäpp, såg konstig ut osv. Men hon tvingade sig igenom allting och hon är en helt ny person idag!!!

Hon är social,trevlig och klarar av att leva som vilken människa som helst! Antar att jag bara vill tala om för dig att det kommer vara jättejobbigt till en början,men du kommer att klara av det och du kommer att våga dig ut i samhället mer och mer ju längre tiden går. Tillsist kommer du att kunna må så bra som du fötjänar och leva ett normalt liv!

KRAM,försök att våga ta itu med dina rädslor,det kommer att hjälpa dig!

Varför måste du gå ensam? Det är din hälsa och ditt tillfrisknande det handlar om så då borde du ju ha lite att säga till om tycker jag!
Starkt att du tog dig dit första gången!! Det måste ha varit ett jätte steg att ta!
När det gäller mediciner så är jag ganska skeptisk till om det hjälper med bara dem.. och inga samtal, då blir ju bara symptomen behandlade och inte roten till problemet men kanske ´är det så att du behöver ta mediciner ett tag och sedan samtal, kanske blir det lättare då.
Lycka till!

Åh tack för ditt svar! :')
Jag har faktiskt funderat på just Cipralex, så det var kul att höra att du tog just dem.
Har också tänkt att det kanske funkar lättare för mig att söka hjälp om jag tar tabletter ett tag först... får kanske undersöka det lite närmre ändå.
Hoppas allt går bra för dig även i framtiden, skönt att höra att du mått bättre av tabletter!

jag har panikångest och socialfobi.
jag stod ut med helvetet i 3års tid utan hjälp.tillslut sökte jag hjälp.orkade bara inte nå mer.
jag fick tabletter utskrivet,som jag va så emot.men tänkte att vafan det kan aldrig bli värre asså.det blev det två första veckorna.det va HEMSKT MEN sedan så hjälpte det faktiskt lite!!åt dom i 3-4mån.slutade bara sådär rakt av,fy mej
MEN MÅR MYCKET BÄTTRE IDAG!
med tabletterna så skjuter du bara fram problemen så du får krafteratt ta tag i allt.så tabletter trollar inte bort din sjukdom om man säger så.man har mycket att jobba på.
jag får mina panikattacker vid stress.som nu tex när jag ska flytta.
oro om pengar,fullt upp med packande,barnen,allt..
så de är ditt tankesätt som gör mycket!

Anonym (???) - Personen som följde med mig vill nog med mig fler gånger, det är bara det att hon inte kan (pga jobb), eftersom tiderna jag får ligger mitt i dagen. Annars hade det verkligen underlättat om jag hade någon med mig de första, kanske 5 gångerna, för då försvinner den där jobbigaste nervositeten och sedan klarar jag mig säkert själv.

Anonym(ylva) - Det låter så underbart att hon blev bättre! Jag VILL ju, det är bara att nervositeten fäller krokben för mig och det är ju lite där problemet ligger också. Kanske finns någon form av tablett som gör att jag vågar ta mig i kragen.. inte kul att bli ett enda stort vrak varenda gång jag ska iväg dit.

Men blir man alltså "modigare" av tabletterna? Det där har jag aldrig fattat riktigt. Låter så otroligt... eller ja, det kanske helt enkelt är så att oron och ängsligheten försvinner och att man då funkar mer normalt? Jag skulle verkligen vilja ha sådana, om inte annat för att våga söka hjälp...
har läst att det inte rekomenderas att göra medan man får hjälp eftersom att man då kanske inte anser problemen vara så stora, just eftersom man mått bättre av tabletterna. Men jag tänkte mig väl att iallafall ta dem ett tag nu i början, och sedan när jag känner mig mer "bekväm i situationen" kan jag börja trappa ned.

Du behöver terapi, bara mediciner brukar inte hjälpa och även om det gör det så får du troligen tillbaka problemen så fort du slutar med dem. Däremot kan man ta en kombination ett tag, eller som du skriver börja med medicin tills man mår så pass bra att man klarar av terapin. Kan du inte få tider som din vän kan följa med dig på? Jag läser till psykolog och KBT (som någon beskrev innan med hemläxor och där man successivt gör jobbigare och jobbigare saker) har väldigt bra effekt på social fobi. Be någon hjälpa dig, du måste tvinga dig dit, det är det enda sättet. Du kommer vara så glad när du blir bättre!! :)

Jag tycker du ska försöka tänka hur mycket DU tänker på hur andra beter sig. Jag antar att när du går ut så tror du att ALLA stirrar på dig, att de tänker på hur ful du är, hur dum du är osv. Men vänd på det. När du tittar på någon du inte känner, vad tänker du då? Bryr du dig verkligen så mycket om andra? För folk gör faktiskt inte det! Fråga så kommer du få se. Dessutom förstorar du troligen saker, t ex är det normalt att man tror att man är jätteröd i ansiktet och att folk stirrar, fastän man egentligen inte alls är så röd i ansiktet, eller att folk tycker man är knäpp för att man svettas om händerna när ingen egentligen märker att du gör det! Du kommer få jobba med det här i terapin. Försök skriva en lista på saker du tycker är jobbiga. Börja med det minst jobbiga, t ex att fika med en kompis, och skriv sen jobbigare och jobbigare saker, t ex "säga nåt under fikan på jobbet" och sluta med t ex "hålla tal på en fest". Sen ska du exponera dig för de här situationerna, dvs göra det du har skrivit och bara vänta ut ångesten. För man kan tro att ångesten blir starkare och starkare tills man blir galen, men så är det inte. "Ångestkurvan" (som det heter) går ut på att ångesten blir starkare och starkare, men till slut avtar den. ALLTID!! Om du "smiter" innan ångesten hinner avta förvärrrar du situation för dig själv, för då lär du dig att det är hemskt, farligt, att du inte klarar av det, osv. Om du istället står ut tills ångesten avtar, kommer du märka att det faktiskt inte är så himla farligt! Det är så man botar fobier med KBT :) När du klarat av den lättaste saken, då provar du nästa steg, som är lite svårare. Man jobbar också med felaktiga tankar man har, t ex att man är en hemsk person, att man är ful, att man ser pinsam ut, osv. på olika sätt. Självklart är det här skitsvårt att göra själv, och därför är det så viktigt att du för stöd, dels av vänner o familj, men speciellt av en terapeut.

Jag kan följa med dig om du bor i Stockholm :) Fast du kanske inte vågar träffa mig heller :P