Rona skrev 2010-12-30 19:53:11 följande:
Min son fick diagnos Grav Expressiv Språkstörning då han var 2 år och 8 mån. Han pratade helt oförståeligt för omgivningen, även vi i familjen förstod honom inte. Det finns många länkar på nätet om språkstörningar, så jag drar inte allt här. Det klassas som ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det har inget med fostran att göra, det är medfött eller har uppstått vid födseln eller tidig spädbarnstid (genom något trauma). Det medfödda är ärftligt. Diagnosen ställdes efter att vi föräldrar fått fylla i ett formulär, samt att logoped testat honom. Språkstörning innebär inte enbart att uttala de rätta ljuden, det handlar om mycket mer. Det är svårt att mobilisera och få fram rätta orden/ljuden. Det kan vara svårt att höra skillnad på flera ljud. Många barn har också pragmatiska problem, dvs svårigheter att använda rätt ord vid rätt tillfälle - att använda språket på rätt sätt. Deras arbetsminne är nedsatt. Man behöver prata långsamt och sortera bort en massa onödiga ord; "Skala av språket". Prata tydligt. Språkstörda barn kan ha svårt med ögonkontakt. De behöver mer tid att lära sig nya ord. Ett "normalspråksutvecklat" barn kanske behöver höra ett ord bara ett par gånger innan de härmar det, men ett språkstört barn kan behöva höra (och se med tecken eller bild) ordet hundratals gånger innan det sitter. När ett barn behöver så mycket tid att lära sig nya ord så är det lätt att språkförståelsen halkar efter. Min son märktes det tydligt på eftersom han inte imiterade oss. Han verkade ointresserad av talet. Men han har inte kommit efter i sin språkförståelse pga att vi använder tecken (jag är övertygad om att det har hjälpt honom mycket).
Språkstörning kan vara så mycket mer, beroende på vilken typ av språkstörning man har. Om barnet har en grav språkstörning, så säger man att det inte växer bort. Problemen kan minska/förändras men de grundläggande svårigheterna finns kvar. T.ex. får barn som har språkstörning ofta svårt att lära sig läsa och skriva (eftersom de har problem med ljuden och arbetsminnet), i senare år får de ofta diagnos dyslexi också. De brukar också ha problem med tidsuppfattning. De har inte känslan av tiden i kroppen (hur långt är en minut, en timme osv). Ofta får barn med språkstörning även andra diagnoser som äldre, såsom adhd. Min son, som nu är 3½ år ska nu utredas även för detta. Många menar att barn med språkstörning kan få ett liknande beteende som adhd-barn eftersom de upplever sån frustration av att inte vara förstådda. Och eftersom de då använder kroppen (knuffar t.ex) istället för språket.
Det är viktigt att inse att en språkstörning inte har med en vanlig försening att göra. Att barn med språkstörning ofta behöver bilder som stöd (bildschema) och tecken som stöd (TAKK). Detta gör att deras språkutveckling går snabbare framåt.
Min son pratar fortfarande väldigt otydligt. Han är svår att förstå. Men hans meningar har blivit längre. Och enl. logopeden har hans språkförståelse inte blivit lidande, inte än i alla fall.
Om du som förälder är orolig så måste du vara ganska påstridig. Förskolan sa till mig "Det kommer, det är många barn som är lite sena". BVC tog dock min oro på allvar och skickade remiss.
Många har aldrig hört talas om språkstörningar och kunskapen är liten.
Man brukar säga att ca 2 i varje klass har språkstörning. Men endast 1% har grav. Säkert har man mött fler än man tror, eftersom många inte har kunskap om det.
Men googla om det, talknuten är ett tips!
Tack för sitt uförliga svar

. Jag har funderat en hel del.....framför allt tidigare då han var allmänt väldigt tyst, lite joller som bebis och knappt sa något innan han var 2 år (hade väl 5 ord som användes sparsamt, inget "eget" språk eller så)....men sedan lossnade det och rullade på bra. Han är snabb att härma nya ord (upplever jag det som) men han är svår att förstå på grund av sitt uttal och att han har svårt att hitta rätt. Vi som föräldrar förstår, liksom lillebror, men vi känner ju honom så väl. Mycket kontaktsökande men får liksom inte fram riktigt vad han vill ha sagt.....särskilt gentemot andra han inte känner så väl.
Håller med om BVC, men nu har de i alla fall skickat en remiss till logoped. Här har de hela tiden sagt att inget görs innan 3 års ålder. Jag är lärare på högstadiet....i svenska bland annat så jag möter många barn med språkliga svårigheter, på olika sätt. Man vill ju mest veta så att man kan hjälpa på bästa sätt om det behövs. Han går inte på förskola ännu utan ska börja efter nyår här.....vi får väl se hur det går....med att bli förstådd och eventuell frustration.....