Hur är barn, som har en språkstörning?

Jag har viss erfarenhet med barn som har viss/grav språkstörning. Språkstörningen i sig är väldigt individuell eftersom ett språk består av så många delar: fonologi, gramatik, semantik, m.m. Mycket beror på vad språkstörningen består av.. vissa delar av språket eller alla och i vilken omfattning den är, mild eller grav. Vidare måste man titta på barnets resurser och omgivnignens bemötande. Vilket stöd får barnet av föräldrar och personal.

Botas vet jag inte men man kan arbeta mycket med språket och intensivt både i förskolan/skolan och i hemmet.

Hur man sätter diagnosen är genom tester som logoped gör och ibland kan ett barn ha en diagnos ibland flera och det beror också på många olika faktorer.

All forskning går frammåt och som förälder kan du rätt att kräva hjälp; logoped, extra stöd på förskola/skola.

Lycka till och ett tips är att arbeta mycket med bilder, upplevelser samt böcker och sagor.

Hej.

Hej

Tack för ditt svar!
Jag har sällan mött barn med språkstörning, när de är 7-8 år. Eller aldrig, att jag stött på såna barn (när de är större alltså)
Går såna barn på speciellt skola(särklass). Men det är kanske också individuellt....
Du verkar kunna en hel del:)
Har en sista fråga..
Om barn med språkstörning(gravt nedsatt) är runt 3 år, ÄR det möjligt, att barnet hinner ikapp sina jämnåriga runt 7 års ålder med maximal hjälp...

Nyfiken :)

jag funderar oxå över det här. Min äldsta son fyller 3 år nu, han har inte fått nån utredning men jag ser ju själv att han ligger långt efter jämnåriga i språket. Han ska följas upp nu efter sommaren. Han alltid legat före i motorik och har god munmotorik, han har oxå god språkförståelse dvs visar att han förstår allt vi säger och kommunicerar tillbaka med kroppen och sitt begränsade ordförråd. Jag funderar nu å då på hur mycket han kommer hinna i kapp innan han börjar skolan. Han var sjuk under sitt första år, hade mycket problem med magen och var slö. Nu när han mår bra kommer språket men då ligger han ju redan ett viktigt år efter. Jag ser ju hur lillebror på 1,5 går förbi i ordmängd även om storebror mer förstår hur man bygger meningar.

Har ett barn med Downs syndrom med den formen av språkstörning som ofta kommer med det, det vill säga barnen har svårt att "hinna" sortera ljudintryck, att diskriminera ljud.

Är det någon som vet vad som uppfattas som språkstörning? Min son blir 3 nu i april och han har jättebra ordförståelse, har relativt ok ordförråd och hyffsad meningsbyggnad men uttalet hänger inte med. Det blir dock bättre men är långt ifrån bra. Förskolan är inre oroliga än och bvc har sagt att man inte gör nåt innan 4årskollen....

Hej,
i torsdags hörde jag ett föredrag av Christoffer Gillberg, internationellt välkänd proffessor i i barn & ungdomspsykiatri ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Christopher_Gillberg )
Han menade, om jag förstod honom rätt, att ren språkstörning i princip aldrig förekom ensam. Eller som han sa "det är möjligt att dessa barn finns, men de försvinner alltid när man tittar närmare, de har i min erfarenhet alltid en annan problematik bakom". Jag kan ha missuppfattat detta, men jag säger det ändå, eftersom det kan vara värt att begära en mer fullständig utredning av ditt barn. Om jag nu minns detta korrekt så var det så att 70 % av barn som hade en fastställd språkförsening vid 2,5 års ålder vid en uppföljning några år senare hade en diagnos inom Neuropsykiatriskt funktionshinder (autism, asberger, adhd eller liknande) övriga 30 % hade mindre allvarliga problem som tex dyslexi. Han sa detta med anledning av BVC´s allmäna policy "vi väntar och ser" och menade att det absolut inte fanns stöd för att det var så man skulle hantera dessa barn.
Som sagt, jag vet inte alls om detta kan vara relevant för dig, men kanske värt att kolla upp?
Och ang din fråga om barnet kan komma ikapp sina jämnåriga: jag vet flera barn som har haft autism, en av de tunga allvarliga, diagnoserna, men som idag inte längre har en diagnos och som inte uppträder eller verkar vara annorlunda än sina jämnåriga. Märkligt är att när man berättar detta så säger folk / läkare ofta "ja, men då var det nog inte autism han hade trots allt" eftersom det ligger i själva diagnoskriteriet att detta är ett livslångt funktionshinder. Märkligt att alla de som blev "friska" (också förbjudet uttryck i samanhanget) tydligen hade fel diagnos.... oavsett hur genom autistiska de var tidigare.... 
Så, om barn med så allvarliga diagnoser kan bli diagnosfria, och det har jag sett många exempel på att det kan med väldigt hårt jobb från föräldrarna och barnet, så borde det ju vara ändå bättre chanser för de med "mildare" diagnoser?

Vill tipsa er om en bra hemsida & idésida om pyssel och språkutveckling . Skrivs av en mamma som har språkstörda barn.
www.ingelaslekstuga.se/

härligt länktips, det måste jag kolla närmare på, verkar väldigt intressant!

Väcker en gammal tråd till liv. Jag har en kille på nyss fyllda 3 år. Han har som vi uppfattar det som föräldrar huvudsakligen besvär med språkljuden. Den här sidan tyckte jag beskrev språkstörningar rätt bra (googlade och det var då den här tråden poppade upp ):

http://www.lul.se/templates/page____4172.aspx

Han har många ord men saknar många ljud, exempelvis de bakre som g och k (byter ut dem mot främre) och det tjorvar liksom ofta ihop sig när han ska ha fram något. Vi har fått remiss till logoped, inte varit där ännu men det känns bra att vi ska dit så småningom i alla fall.

Utöver att han har varit sen med talet så känns motoriken ofta lite avig. Vi kan inte riktigt sätta fingret på det....det handlar inte om grovmotorik eller finmotorik utan vissa saker vad gäller båda går hur bra som helst medan andra blir svåra. Känns som om det handlar mycket om koordination.....fast jag vet inte....ibland klarar han saker som kräver koordination jättebra....

Lillebror är 20 månader och långt före i talet i jämförelse med sin bror i samma ålder. Och med honom känns det som om ljuden kommer mer automatiskt och lätt. han saknar vanliga ljud som R. Storebror har världens finaste rullande R men kan varken säga G eller K

Min son fick diagnos Grav Expressiv Språkstörning då han var 2 år och 8 mån. Han pratade helt oförståeligt för omgivningen, även vi i familjen förstod honom inte. Det finns många länkar på nätet om språkstörningar, så jag drar inte allt här. Det klassas som ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det har inget med fostran att göra, det är medfött eller har uppstått vid födseln eller tidig spädbarnstid (genom något trauma). Det medfödda är ärftligt. Diagnosen ställdes efter att vi föräldrar fått fylla i ett formulär, samt att logoped testat honom. Språkstörning innebär inte enbart att uttala de rätta ljuden, det handlar om mycket mer. Det är svårt att mobilisera och få fram rätta orden/ljuden. Det kan vara svårt att höra skillnad på flera ljud. Många barn har också pragmatiska problem, dvs svårigheter att använda rätt ord vid rätt tillfälle - att använda språket på rätt sätt. Deras arbetsminne är nedsatt. Man behöver prata långsamt och sortera bort en massa onödiga ord; "Skala av språket". Prata tydligt. Språkstörda barn kan ha svårt med ögonkontakt. De behöver mer tid att lära sig nya ord. Ett "normalspråksutvecklat" barn kanske behöver höra ett ord bara ett par gånger innan de härmar det, men ett språkstört barn kan behöva höra (och se med tecken eller bild) ordet hundratals gånger innan det sitter. När ett barn behöver så mycket tid att lära sig nya ord så är det lätt att språkförståelsen halkar efter. Min son märktes det tydligt på eftersom han inte imiterade oss. Han verkade ointresserad av talet. Men han har inte kommit efter i sin språkförståelse pga att vi använder tecken (jag är övertygad om att det har hjälpt honom mycket).

Språkstörning kan vara så mycket mer, beroende på vilken typ av språkstörning man har. Om barnet har en grav språkstörning, så säger man att det inte växer bort. Problemen kan minska/förändras men de grundläggande svårigheterna finns kvar. T.ex. får barn som har språkstörning ofta svårt att lära sig läsa och skriva (eftersom de har problem med ljuden och arbetsminnet), i senare år får de ofta diagnos dyslexi också. De brukar också ha problem med tidsuppfattning. De har inte känslan av tiden i kroppen (hur långt är en minut, en timme osv). Ofta får barn med språkstörning även andra diagnoser som äldre, såsom adhd. Min son, som nu är 3½ år ska nu utredas även för detta. Många menar att barn med språkstörning kan få ett liknande beteende som adhd-barn eftersom de upplever sån frustration av att inte vara förstådda. Och eftersom de då använder kroppen (knuffar t.ex) istället för språket.
Det är viktigt att inse att en språkstörning inte har med en vanlig försening att göra. Att barn med språkstörning ofta behöver bilder som stöd (bildschema) och tecken som stöd (TAKK). Detta gör att deras språkutveckling går snabbare framåt.
Min son pratar fortfarande väldigt otydligt. Han är svår att förstå. Men hans meningar har blivit längre. Och enl. logopeden har hans språkförståelse inte blivit lidande, inte än i alla fall.
Om du som förälder är orolig så måste du vara ganska påstridig. Förskolan sa till mig "Det kommer, det är många barn som är lite sena". BVC tog dock min oro på allvar och skickade remiss.
Många har aldrig hört talas om språkstörningar och kunskapen är liten.
Man brukar säga att ca 2 i varje klass har språkstörning. Men endast 1% har grav. Säkert har man mött fler än man tror, eftersom många inte har kunskap om det.
Men googla om det, talknuten är ett tips!