Raindance

Äldre 29 Mar 11:34

15 svar

Livrädd och stressad hund vid öronrensning. Hur göra?

Vi har en stor hårig klump på 39 kilo ( Hovawart-blandning)
Vi fick honom som treåring. Han är en omplacering som bara fått stått bunden ute vid ett träd sina första år.

Han är go i allting och tålig. Lärt sig mycket på kort tid om "inomhusliv" och har inte visat några aggressiva tendenser. Han gillar barn och är snäll mot alla. Tillgiven som en liten knähund och väldigt familjär. Snäll mot främlingar, funkar med andra hundar direkt efter de fått sina 10 sekunders egna "ragnordnings" dans. Man kan brottas och rumla runt och göra nästan vad man vill utan att han gör något dumt. Däremot är han ganska klumpig. Men det är ju inte så konstigt. ( Lite elefant i porslinaffär-varning)

Man får klia i öronen med fingrarna och pilla hur man vill, med händerna. med ETT undantag

Så fort man närmar sig med någon "grej" som ska in i örat, blir han totalt PANIKslagen.

Jag körde en öronrens i början. Sådan man sprutar in i örat och sen masserar. Då lyckades jag ganska bra, brottning behövdes men inte så farligt, men han sprang och gömde sig och närmade sig inte mig förrän dagen efter.

Hos vetrinären, gick allt fint, tills öronen skulle kollas med den där "örontittaren"
I helvete heller att det gick vägen.
Trots att min vetrinär är gammal i gemet och lugnare än någon människa jag träffat, gick det inte.
Efter en stunds "kämpande" markerade han till slut på vetrinären. ( alltså "klippte" runt hans hand och höll fast med lätt tryck, han bet inte)
Gott tecken iofs sa vetrinären, att han först varnar tydligt innan han hugger på riktigt.

Så vi satte på munkorg tillslut ( jag var gråtfärdig och svetten lackade) Efter en timmes kämpande, lockande och pockande, bäftande och dregglande och försök på alla vis,
Men nej. Vi kunde inte hålla huvudet tillräckligt stilla. Han kämpade som om vi höll på att mörda honom!
Till slut fick vetrinären ge honom en spruta så att han däckade, för att kunna genomföra en ordentligt öronundersökning.

(Den var viktig eftersom han varit i kontakt med öronskabb, och har hängande håriga öron, annars hade jag naturligtvis struntat i den undersökningen!!)
Som tur var, var där ingen skabb, bara allmänt kladd som de flesta hundar med hängande öron har.

Nu ska vi alltså köra med öronrensmedel en gång i månaden. Det räcker vi sprutar in för friska livet, sa vetrinären, så fixar hunden resten själv sen.

Eller hur.........

Igår gosade jag upp honom och kliade i öronen. mmm mysigt

Sen tog jag fram flaskan med medel. och närmade mig. Han flög runt i huset och försökte gömma sig. Jag tog en stund att låta honom lukta på flaskan samtidigt som det mutades friskt med korvbitar. Han RYGGAR för flaskan.

Provade sätta den på golvet framför mig, och locka med korv. Han gick fram, men backade igen när han kom för nära flaskan.

Hur gör man? Jag vägrar låta hunden sövas bara för öronrensning!

Att droga ner honom hos vetrinären var det värsta jag varit med om. För det första var han så uppstressad i det läget att sprutan höll på att hamna i mig, som han kämpade för att bli fri. För det andra krävdes det uppvakningsspruta för att få honom att vakna igen ( han fick lägsta dos för sin vikt) Han var röd i ögonen och bakis i två dagar efter. Vägrade komma i min närhet på 2 dagar också efter denna händelse. ( Jag var ensam hos vetrinären med honom)

Efter mkt om och med lyckades jag och sambon under att ha fått honom så fokuserad på korvmutorna, genom att sambon höll fast korven i handen och hunden fick kämpa för att få den, samtidigt som han låg ner och vi höll fast honom, prutta in lite i vardera öra. Ingen aning om hur mkt som kom in, det mesta kom nog överallt utom i örat.

Ska det vara såhär? Finns där fler som har sådana extrema problem med en så simpel sak som en öronrens?
Finns det möjlighet att träna bort detta?

Det känns fruktansvärt. Han är en bra och stabil hund i allt annat.

Måste det ha hänt något obehagligt med hans öron, eller ÄR bara vissa hundar så? Just att han reagerar på när något ska in i örat.

Nu känns det också som att det är bara jag som gjort obehagliga upplevelser med honom. (duscha, rensa öron, klippa päls mellan trampdynor)

Min sambo har inte varit med på det, utom nu igår.

Och jag märker en stor skillnad. Från att från början ha tytt sig nästan bara till mig, följt efter mig, sovit bredvid min sängsida mm. Är det nu min sambo som gäller för hunden.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-29 11:36
Kan tillägga att rulla bomull runt fingret och pilla, går inte an det heller. Han "ser" det direkt och då får man inte fingra där.

Jag kan prova att spruta öronrens på bara fingret och köra in det med. Men det känns inte som det blir så effektiv rensning av en pekfinger ensamt... :)

Lathundarna

Äldre 29 Mar 12:54

#1

Klickerträna?

www.lathundarna.blogg.se

hmcc

Äldre 29 Mar 13:22

#2

Klicker?

hmcc

Äldre 29 Mar 13:23

#3

Lathunden skrev 2010-03-29 12:54:28 följande:

Klickerträna?

Aj du var snabbare

Johans Pillerill

Äldre 29 Mar 14:17

#4

Gör det till en vana... peta honom i öronen så ofta du kan med saker... och låt honom ALDRIG vinna (fly)... Muta, håll fast... gör vad som krävs :) Till slut ger de med sig.

Våran tik var så när man skulle klippa klorna i början (också en stor omplaceringsvoffe, amstaff/schäfer)... Vi fick ta fast henne och muta och nästan tvångshålla henne medan vi la klosaxen mot hennes klor flera gånger dagligen i ett par månader innan hon till slut bara gav upp kampen. Viktigt var att hon var avslappnad innan vi släppte upp henne (lite terapi à la Cesar milan)

Nu, nåt år efteråt, är hon världens snällaste att klippa på, hon lägger sig på rygg och sträcker upp tassarna så fort man tar fram tången... Hon vet att hon alltid får något extra gott efteråt.

LillTussa

Äldre 29 Mar 16:47

#5

Man kan säkert träna bort det med mycket tid o tålamod.

Försök associera öronträningen med nåt gott, korv och köttbullar, det är bara mata.. Sedan brukar det också funka att hunden har en uppgift, apportera? och man berömmer att den håller sig till sin uppgift trots att man är där o petar.

Du som människa håll dig lugn och bestämd och ge dig inte men ha heller inte så höga krav i början, börja med låga krav och höj allteftersom.. Men bli inte arg eller så, det smittar.

Så, positiv association med en lugn o bestämd förare tror jag på..

WPmamman

Äldre 29 Mar 22:25

#6

Våran äldsta tik var sådan. Hon skulle dessutom ha medel varje dag i sina öron pga otic. Omplacerad och öm i öronen gjorde att hon fick panik. Vad jag minns så satt jag bara och väntade ut henne tills hon la sig när jag höll i flaskan. Tog det på kvällarna då dedt kunde ta 3-4 timmar innan hon gav sig. Sen fick jag vara snabb med medlet. Höll på så i ett år ( inte varje dag då vi fick bort otiken)men så att hon skulle få fräsha öron. En dag så satte hon sig bara och accepterade läget. Men det är bara jag som får vara och pilla med hennes öron, inte min man och ingen veterinär för då får hon panik.
Samma sak med klorna. Hon är livrädd för klosaxen men det problemet var mer lättlöst då vi köpte en rasp och filar klorna. Det får även min man göra nu efter lite övning.
Hon är en pit bull-rottismix på drygt 35 kg muskler. Man vinner mycket på att bara vara lugn och vänta ut. Man får ta den tid det tar men sen brukar det rulla på utan problem istället. (min erfarenhet)
Ska kanske tillägga att hon blivit väldigt illa behandlad av tidigare ägare och hade svårt att lita på människor.

Raindance

Äldre 31 Mar 12:12

#7

Det gick åt en hög korvar. När det till sist gick var ju just av att han fått en hel del bitar, och sista biten fick han "kämpa" med.
Alltså sambon höll den tätt i handen och hunden försökte "dra loss" den, samtidigt som han fick ligga, samtidigt som vi höll i honom för fulla muggar :) På detta glada tillrop och hejjanden. Typ JAAA kom busen, kom igen, duktig kille! ( sådär skitglada)

Har läst att hundar som är tllräckligt panikslagna kan hamna i chocktillstånd, tillochmed dö av det. Därför vill jag heller inte stressa upp honom för mkt.

Angående apportera, det gör han inte. Han vet inte hur man gör.
När vi fick honom var han ganska "apatisk" och visste inte hur man lekte. Enda han kunde var "jaga tafatt" Han hade heller inte så välutvecklad "människa-hund" kommunikation.

Han såg liksom lite "nollad" ut vad man än företog sig.

logg81

Äldre 31 Mar 12:26

#8

Vi har en 16-åring som vi aldrig fått klippa klorna på.
Det är mordhållning, skrik, panik, hugg och allt annat dåligt som man kan komma på.

Och vi har testat alla vägar man kan gå. Fjäsk, mutor, sövningar osv. Det är inte hållbart i längden...

Hon har i alla år skött sina klor på egen hand. Gnagat av dom när de blivit för långa. Hon har gått mycket på asfalt så de har slipats där.

Tyvärr har hon blivit lite gaggig på ålderns höst och i vinter har hon inte skött sina klor alls. Vilket gjort att hon har väldigt fula fötter. Men nu kan vi inte söva henne längre. Hon är alldeles för gammal. Att hålla henne innebär en skräckupplevelse. Hon har haft väldigt kraftiga EP-anfall när hon var yngre och de har alla kommit när hon varit stressad. Ett par klor är riktigt akuta... Men jag hoppas innerligt att de slipas ner nu när asfalten kommit fram.

Nu är ju inte öronen något som vovven kan sköta på egen hand.
Däremot råder jag er att sluta ge rökt godis. Typ leversnittar och grisöron osv. Det har en tendens att få öron att klegga ihop mer. Min blandis får världens problem med sina öron när han får för mycket av det. Han får bara grisöra en gång i månaden. Kör vi på daglig basis med leversnittar tar det en vecka så är hans öron svarta...

Pilla med öronen varenda dag istället för bara en dag i månaden. Då blir det en mer regelbunden grej. En vardagssak. Ha i öronrens oftare för att få det till vardag. Är det bråk undertiden och det inte kommer i speciellt mycket så är det ingen risk för att ni överdoserar.

Jag stavar inte taskigt! Min dator är faktiskt trasig!!!

LillTussa

Äldre 31 Mar 12:33

#9

Raindance skrev 2010-03-31 12:12:22 följande:

Försök berömma utan tjohej utan mer lugnande och glatt fast lågt.. Vet ej om du förstår hur jag menar.. Men om man tjoar för mkt kan de också gå upp för mkt i varv ändå. Jag har en hund där jag tränat att han ska vara off så är jag inte så tjoig utan lugn o säger "bra" på ett väldigt lågt men glatt sätt. Om jag tjoar då varvar han järnet. Det tjoiga sparar jag till utomhusträning o lite fartigare moment.

Vad bra att det verkar funka åt rätt håll för er!

Ja då han verkar ha varit ganska apatisk så skulle jag inte börja med att med tvång tvinga mig på honom, det gör saken bara värre. Man kan kampa med sin hund på lek, det är ofta sjävförtroendegivande för hunden att låta den vinna trasan ibland. O ibland får du vinna den. Du kan också leka med den genom att ha 2 bollar, kasta iväg/rulla den ena o när hunden kommer tillbaka med den så rullar du iväg den andra o "bytleker". Det är en bra lek där hunden lär sig också att när den kommer med saker så får den också en rolig sak i utbyte. (Vet ej om jag förklarar bra men..

)

Du kan också (eller hellre) lära honom att slappna av när öronen ska rensas o det kan du börja med att mata honom med nåt supergottit när han ligger helt på sidan med huvudet ned på marken, och han får inte godbiten förrän han ligger så. Och peta inte i öronen.

När han kan det och slappnar av, höj kravet lite och peta lite vid örat samtidigt som du vänligt men bestämt lägger ett krav att han ska ligga utav egen kraft utan att du behöver hålla honom nämnvärt medan du petar. Och öka allteftersom.

Man kan lägga en hand på för att förtydliga, men inte hålla fast. En hund som uppelver sådan panik ska man inte tvinga sig på, är det en hund som bara upplever lite obehag o som förslker smita men inte är rädd kan man vara ännu mer bestämd med men det verkar inte vara nåt för er.

Att mata sin hund på detta sätt är att sända lugnande signal, gäspa gärna också själv det är också lugnande för hunden. Så varva, mat gäsp beröm (som passar din hund).

Du kan träna apportering genom klicker. Klicker är för övrigt ett utmärkt positivt förstärkande verktyg. Det finns bra böcker och den lokala sbk kan man ofta hitta folk som klickar och som vill lära ut. Jag tränar ofta med klicker. Älskar det, och min hund tycker det är kul!

Raindance

Äldre 1 Apr 01:44

#10

logg81 skrev 2010-03-31 12:26:19 följande:

Vi har en 16-åring som vi aldrig fått klippa klorna på. Det är mordhållning, skrik, panik, hugg och allt annat dåligt som man kan komma på. Och vi har testat alla vägar man kan gå. Fjäsk, mutor, sövningar osv. Det är inte hållbart i längden... Hon har i alla år skött sina klor på egen hand. Gnagat av dom när de blivit för långa. Hon har gått mycket på asfalt så de har slipats där.Tyvärr har hon blivit lite gaggig på ålderns höst och i vinter har hon inte skött sina klor alls. Vilket gjort att hon har väldigt fula fötter. Men nu kan vi inte söva henne längre. Hon är alldeles för gammal. Att hålla henne innebär en skräckupplevelse. Hon har haft väldigt kraftiga EP-anfall när hon var yngre och de har alla kommit när hon varit stressad. Ett par klor är riktigt akuta... Men jag hoppas innerligt att de slipas ner nu när asfalten kommit fram. Nu är ju inte öronen något som vovven kan sköta på egen hand. Däremot råder jag er att sluta ge rökt godis. Typ leversnittar och grisöron osv. Det har en tendens att få öron att klegga ihop mer. Min blandis får världens problem med sina öron när han får för mycket av det. Han får bara grisöra en gång i månaden. Kör vi på daglig basis med leversnittar tar det en vecka så är hans öron svarta... Pilla med öronen varenda dag istället för bara en dag i månaden. Då blir det en mer regelbunden grej. En vardagssak. Ha i öronrens oftare för att få det till vardag. Är det bråk undertiden och det inte kommer i speciellt mycket så är det ingen risk för att ni överdoserar.

Stackars din tik. Det är så hemskt att se sina djur må så dåligt. Man känner sig maktlös :( Min katt får också EP anfall av stress. Förstår precis ångesten när de drabbas av det och att du absolut inte vill utsätta henne för ett sådant anfall.

Rökta ben mm får han inte. Märgben är endast sådana torkade ( eller vad de är) Grisöra får han knappt. Korven var sån kok-korv.
Leversnittar har jag hört har andra negativa bieffekter så det får han inte så ofta det heller.

Idag motade vi in en lerig hund i duschen ( vi bor på en åker) och passade på att tvaga av vintern ordentligt. Efter duschen, när vi torkade honom, passade vi på att gno runt med handduksskanten i örat.

DÅ gick han minsann med på att få en halv handduk intryckt i örat?!

WPmamman

Äldre 1 Apr 02:01

#11

Avleda genom att någon annan kliar på honom. Det gör våran veterinär när de ska ge Troya (tiken) sprutor o dy. Kliar på henne på ena sidan som avledande manöver så de snabbt kan göra det som ska göras.
Jag har min realtion till henne så jag behöver inte göra det efter det jag har tränat henne med.
Avledning med att någon annan kliar på honom kanske kan fungera...

Raindance

Äldre 1 Apr 02:22

#12

Lilltussa:

Tro mig han har fått en stort självförtroende på dessa månader :) kanske lite för stort.
Kan också ha att göra med rasen, han har definitivt mkt Howavart i sig...
(ser ut typ såhär ganska precis)
http://www.dogbreedinfo.com/images16/HovawartPhoenixAdult.JPG

Idag örontränade vi vid grovborstningen innan duschen.
Han gillar att borstas över kroppen. så då tog jag även ganska mkt kring öronen, lyfte öronen med handen för att komma åt "kragen" ( lejonmanen) kammade på örat med mera. Kliade med knogen lite och så.

Efter dushen torkade vi som sagt med handduken i och på öronen. då mös han riktigt. Hade väl fått vatten in eftersom han inte precis stod stilla vid tvagning :) Då var det plötsligt OK med vår hjälp i öronen.

När han sedan sprang runt på eftertorkning så åkte huvudet upp i vår inneboendes (Mattias) armhåla och så skulle öronen "gnuggas" där. Då passade Mattias på att gno lite på öronen han med.

Ännu en fundering
Eftersom det blev ett sådant stressmoment hos vetrinären, trots att jag annars har mkt tillit till denna vet. Bör man byta vetrinär för att undvika att hunden associerar att komma dit, med förra gångens händelse, eller fortsätta med samma vetrinär?

Hunden verkar ändå ha tilltro till denna vetrinär, för trots att han var uppsressad gick han ändå efter vetrinären runt i lokalen, efter att vi släppt honom och skulle låta honom varva ner lite.

Angående apport. Han springer inte ens efter det vi kastar. Han tittar knappt på det..

Vi har provat att visa hur man apporterar på följande sätt:
-Kasta, peka och försöka få intresse för det som kastas
-Själv springa efter grejerna och visa enormt intresse för dem
-Att vi människor hämtar grejen till den kastande människan
-Att han B-C kompis som är totalt bollkåt sprungit 1000 ggr och hämtat bollar och pinnar framför nosen på honom.
- Kasta mat, men det får vi knappast tillbaka :)

Men nej, han sitter eller ligger som tjuren ferdinand och bara tittar. Dock framsteg i det att det inte längre är en apatisk blick. Nu är det bara en lite loj blick.

Däremot har han fort lärt sig följande:

tassen ( vänster tass)
-andra tassen ( då ger han höger tass)
-båda tassar
-sitta fint ( som en cirkushund, ser roligt ut iom han är så stor)
-stanna ( inte jättebra men han fattar konceptet)
-Vääääänta ( vid matning)
-ta fint /pussen ( kan ta en smula från min mun jättefint)
-Min! ( min katt, om han ögnar svartsjukt på katten, min macka, min vadsomhelst)
-öppna dörrar!!!
-att när matte och husse sover och han har tråkigt. tar man märgbenet och lyfter / smäller i golvet, lyfter och smäller i golvet,, lyfter och smäller i golvet.
DÅ hoppar dom ur sängen!

I vintras lärde han sig hoppa över staketet, efter att en driva blivit så hög att han kunde kliva över..... Vi skottade såklart bort det. 1 meter snö runt halva tomten. haha, nu du, tänkte vi, kan du inte hoppa över mer!
Dagen efter hade han ändå fattat att han kunde minsann ta sig över, med eller utan snödrivor!

Så han är en ganska smart hund. Med tanke på hur ostimulerad han varit de 3 år han bara fått stå bunden vid ett träd, och sedan i en bur på ett schelter.

Men han är också egensinnig, och gör inte saker för att göra människor nöjda, utan han gör saker för att han gillar det ( Hovawart.- lynne)

LillTussa skrev 2010-03-31 12:33:30 föl ande:

Raindance

Äldre 1 Apr 02:28

#13

WPmamman skrev 2010-04-01 02:01:36 följande:

Avleda genom att någon annan kliar på honom. Det gör våran veterinär när de ska ge Troya (tiken) sprutor o dy. Kliar på henne på ena sidan som avledande manöver så de snabbt kan göra det som ska göras.Jag har min realtion till henne så jag behöver inte göra det efter det jag har tränat henne med.Avledning med att någon annan kliar på honom kanske kan fungera...

Övrig undersökning med mera var inget problem, han älskar att pillas på och skruuvas och vändas på från alla dnra vinklar, vrår och ställningar.
Tassklippning har inte varit poppis, men går bra med just gos och kli-avledning.

Men så fort ngt föremål kom IN i örat fick han tokflipp. Det gick alltså inte för vetrinären att titta i örat.

En bra jämförelse kan väl vara denna:
Lite som att försöka tatuera en påtänd bläckfisk insmord i silikon.

WPmamman

Äldre 1 Apr 02:48

#14

Ett av knepen jag använde på vår Troya var lite kladdigt men lärde henne att flasskan inte var så falig. Jag började med att smörja in hennes öronflärpar med medlet och fick ibland in lite i örongången. Gick då att få in mer och mer för varje gång då hon stressade ner. Dock en långsam process me har idag inga större problem med det. Och jo hon är som en ål när hon inte vill. Hon bär lätt iväg med mig om hon inte vill.
Om de haft väldigt ont in i örongångarna så har de tyvärr fått den erfarenheten. Men med att smörja innmedlet på insidan av öronflärparna så lärde sig vår att medlet, flaskan och lukten inte gjorde ont utan var rätt mysigt. Bättre att sen kunna låta lite "rinna" in än att tvinga in flaskan så hunden får panik.
Vet inte om det jag skriver är till någon hjälp, men i längden vannvi på det hos oss i alla fall. De hade tvättat hennes öron med ättika ${#lang_emotions_yell}$ så hon trodde att allt som kom i närheten av öronen var farligt och gjorde ont.

LillTussa

Äldre 1 Apr 10:26

#15

Skönt för er att det blir bättre!

Nej, om hunden verkar tycka veterinären är ok men platsen lite knepig så skulle jag inte byta om vetten är bra! Det är så sällan man går till veterinären i vanliga fall.. Hade veterinären däremot varit hårdhänt o hunden uppenbarligen varit rädd så hade jag bytt. Men veterinären kan vara otäck för en del hundar och för en del (som min "hjärndöda" hund som älskar allt o alla) är det toppen att gå dit!

Vissa hundar tycker inte om att apportera o jag är inget fan av tvångsapportering utan all apportering lär jag in via positiv förstärkning med bl a klicker. Men det är ett bra sätt att avleda en hund, men absolut inget måste att kunna!!

Det gör man som man själv vill!

Tycker ni ändå verkar ha gjort ett superjobb!!

WPmamman: Ibland blir man bara så mörkrädd när man inser vilka idioter det finns som har hund!! ${#lang_emotions_demon}$ Men jag är också av din linje att är hunden rädd o upplever stor stress så hjälper inte tvång och våld utan man måste gå en annan väg..

Livrädd och stressad hund vid öronrensning. Hur göra?

INNEHÅLL