Panikångest efter förlossning! Hjälp

Stackare! Läkare är bra på tabletter men inte så mycket mer..om det är illa så förstår jag ju att du behöver medicin men jag tipsar absolut om att gå till en beteendeterapeut, jag är nämligen precis som du fast min yrsel har jag lite hela tiden men svåra panikångestattacker brukar komma när jag slitit ut mig och oroat mig för mycket! :-/ (haft 2 riktiga jobba perioder som varade ungefär 3 månader då jag fick äta lugnande och antidpressiva för att ens kunna gå till affären) men ångesten finns liksom där, lika väl min noja över saker, sjukdomar m.m.

Men när jag fick min dotter för 1 år sedan bestämde jag mig för att gå till en beteendeterapeut för att komma till grunden med mitt problem och lära mig hur jag är och att acceptera mig för att jag är just sån här och att hantera det så ta en dag i taget och när du är redo ta kontakt med en PRIVAT beteendeterapeut (oftast lite snabbare att få tid men dyrare dock..)

Lycka till! kram

PS. inte konstigt att du fått tillbaka detta, du har ju jättestort ansvar nu och det blir en press som leder till ångest, jag tyker du ska avvakta lite ändå! Första månaden är ju fasen helt galen, tror inte du har förlossningsdepression men jag är ingen läkare eller psykolog. Hur känns ångesten?? jag hade fetnoja för att jag skulle tappa mitt barn första 3 månaderna när jag var yr..Nä ring och förklara läget till en terapeut som sagt! OCH kom ihåg att ångest inte är farligt Men jag vet hur det är..men försök att be den fara åt helvete men pressa sig inte så här tidigt efter en förlossning, man ÄR annorlunda än innan, det tar tid att bli den gamla man ar i hjärnan.

Tack snälla för ditt svar!

Hoppas verkligen att det blir bra! Och som sagt det är ny värld för dig nu som du inte riktigt kan kontrollera och omedvetet har du kanske haft rädslor som du inte ens visste som nu träder fram! Tror du kommer fixa det här!  men jag vet att suger när man är "ovän" men sin kropp och inte kan kontrollera sig själv, jättejobbigt..du skulle ha sett mig när jag började övningsköra och fick såna attacker..trodde aldrig jag skulle få mitt körkort men tack vare att jag var envis och fick bryta ihop och en snäll och stöttande sambo fixade det sig - min terapeut sa att ta körkort var min bästa terapi JUST för att det framkallade så mycket ångest, hon hade rätt..Finns en bok som jag har, och även teraputen jag gick hos som heter "fri från oro, ångest och fobier - Maria Farm Larsson" jag är ingen storläsare men finns en del bra tips där och övningar, men som sagt ta det i din takt

kram på dig

Jag födde en son 30 mars och har aldrig haft panikångest förut, men hela den veckan har varit en mardröm. Jag har googlat mina symtom och insett att det är panikångestattacker?
Vet inte vad det beror på, kan det ha att göra med en ev förlossningsdepression? Jag kan inte sova. Vaknar på nätterna i tron om att jag ska dö och sen kommer yrseln, domningarna, hjärtklappning och då springer jag ur sängen och skriker. I förrgår fick min sambo hålla mig flera, flera timmar för jag var helt hysterisk.

Är anonym ett tag...  Mår så dåligt. Dagarna går åt till att gruva mig inför natten och hela jag har blivit apatisk denna vecka.

Ni skall absolut ta professionell hjälp om det blir ohållbart. Men det är MYCKET hormoner i rörelse för er nyblivna mammor nu. Hormonerna väcker er och stör, men det kommer att stabilisera sig, jag lovar. Men ni måste inte göra allt själva. Ta hjälp av pappan. Lägg er i ett annat rum för att sova, och låt pappan komma in med bebis när det är amnings dags. Skit i att han skall jobba, (för det skall du också!)

Hej känner exakt, som dig. Fick en dotter i februari och hon är nu 11v. Jag kan inte sova, tror att ja ska dö eller att ja typ har cancer. Det känns skit larvigt. Men de är inte bara de att ja tror att ja ska dö, utan att mina barn ska växa upp utan sin mamma. Jag  har oxå en massa olika senarium i mitt huvud då ja ser hur mina barn och ja åker ut me bilen ska till badet, men så smäller de bara till, och dom flyger åt olika håll. ja får plocka upp dom i min famn, men inte vid liv. Och de här är en mild väration av vad jag drömmer och vad som bara ploppar upp under dagen. Och när de kommer till domningarna och min yrsel, känns de som att ja lider av något som gör att ja kommer att dö. och att mina barn blir utan sin mamma. Har världens bästa sambo som höll om mig i natt, och sa, ja älskar dig men ja är så orolig över dig, vill att du ska vara lycklig och få njuta av våran lilla tjej. Jag vet ju va allt grundar sig i. Min pappa dog när ja va liten, min mammma har funits där men klarade inte att ta hand om mig och mina sysskon när vi va barn. Min sambos plast pappa gick bort nyligen. mina barn har ingen morfar och ingen farfar eller farmor och ingen mormor fast, mormor lever men inget intresse av kontakt. Dessutom är ja så trött på dagarna efter som ja bara räknar timmarna tills vi ska sova, och hatar tanken på att gå till sov rummet.