Hur hanterar eran förskola barn som bits?

Ingen som varit med om något liknande?

Barn bits.
Men prata med förskolepersonalen, det är deras ansvar att försöka så gott det går att minska denna handling genom att avleda barnet ifråga när dessa situationer uppstår.
Detta kan även kallas för "punktmarkering", skall dock ej misstolkas av ordet.. Det innebär ej att ett barn skall stigmatiseras genom att få en extra personal eller assistent.

Det är viktigt att man ej klandrar barnet, eller barnets föräldrar som tyvärr inget kan göra då de ej är där. Att ej prata om det inför andra barn och föräldrar.

Det är dock pedagogernas ansvar att alla barn på avdelningen känner sig trygga.
Likaså att ditt barn ej känner sig trygg, kanske inte heller barnet som bits heller gör det, och bits just pga av det.. Vem vet.. Barn bits av olika anledningar.

Pedagogerna skall ta reda på vid vilka tillfällen detta sker, och avleda barnet i fråga i dessa situationer. Utifrån vilka situationer de ser att detta beteende förekommer skall de göra en handlingsplan.

Barn kan bitas pga:
* Att de ej har språket
* Känner sig otrygg, trängd
* Kärlekshandling, dvs barnet vet ej hur man gör
* Barnet är ej stimulerat nog
* För stor barngrupp
* Stor ruljans på personal

Observera dock att pedagogerna har tystnadsplikt och sekretesslagen säger att de ej får utge vilket barn det är som har bitits. Just pga av att stigmatisering ej skall ske, föräldrar ska ej mötas i kapprummet och känna sig stå för svars för sitt barns handling eller bli påhoppas av upprörda föräldrar. Det är pedagogernas ansvar!

Hoppas att det hjälpte dig något :)

Hej och tack för ditt svar! Du verkar vara kunnig inom området!

Tycker inte man kan säga att "barn bits", för det är ju bara han som gör det av 32 barn.

Pratade med personal igår och jag vet sen tidigare att de jobbar mycket med honom, och att de är en personal närvarande med honom hela tiden. Jag klandrar absolut inte barnet, tycker snarare synd om honom och hans föräldrar för det måste vara jättejobbigt. Men fortfarande, så ska min son inte råka illa ut för det.

Personalen på förskolan är bra, och de talade inte om för mig vem som bitit min son första gången, men jag förstod ändå, och min son berättar alltid vad som händer på dagis så han sa vem det var också.

Jag förstår att alla barn ska ha samma "chans" osv osv, men om det inte blir bättre? Ska han få fortsätta bitas och slåss och alla andra 31 barnen bara ta emot? Vad gör man då?

När jag sa "barn bits", menar jag att det är nästintill lika vanligt som att barn kan rivas, nypas, rycka till sig saker som man vill ha, knuffas mm.

Att det bits på förskolan är inget ovanligt, vissa barn bits mer än andra och vissa bits inte alls. Det är däremot förskolepersonalens ansvar att alla barn trivs och känner sig trygga på förskolan/avdelningen. Inget barn, varken de som blivit utsatta för bett eller barnet ifråga som har bitits skall behöva flyttas från en avdelning! Att ett barn som blivit usatt för bett skulle behöva byta avdelning är som att erkänna att pedagogerna inte har verktyg nog att hantera alla barn, eller att flytta den som har bitits är som att förflytta ett problem.

Problemet är egentligen ej barnet som bitits utan pedagogernas handlingsplan, de har ej verkyg, kunskap, eller förmåga att ändra organisationen för att minska ett sådant beteende.

Barn får bara likvärdig "chans" till skolgång, även starkare självkänsla och självförtroende om pedagogerna ifråga hanterar situationen så att det får goda följder.

Inställningen "ska han få fortsätta bitas och slåss och alla andra 31 barnen bara ta emot?" är enligt mig väldigt förtungande... Att förlägga problemet hos barnet, när det är pedagogernas ansvar att minska detta beteende.
Nej, barnet skall ej få fortsätta att bitas. Men jag garanterar att det är ingen som varken uppmuntrar eller accpeterar detta beteende inom förskolan. Dock så verkar pedagogerna ej ha tillgång till rätt verktyg, kunskap att hantera denna typ av situation.
Och jag är säker på att de resterande inte bara få ta emot hela tiden, detta barn lär också få ta en del och det händer säkerligen saker mellan de andra barnen sinsemellan också.

Om det inte blir bättre....?
Ställ krav på pedagogerna, verksamheten, deras planering och handlingsplaner, deras upplägg av aktiviteter. Hur ser det ut? Se till verksamheten. Var som förälder tydlig med vad du förväntar dig! Ställ krav! Hur inkluderar de alla barn? Hur skapar de situationer som passar de individer som går på förskolan? Ser de till var individ?

Barn är inte, utan blir beroende på situationen, kontexten. Det är situationsbundet!

Barn blir, barn är inte! Det gäller även oss vuxna. Se till dig själv.

Det händer att små barn bits och det är jobbigt både för föäldern till det barnet och föräldrar till barn som blivit bitna och inte minst för personalen..
på min fsk tar vi itu med det direkt genom att punkmarkera "bitaren" se till att en vuxen alltid ser det barnet så att man kan rycka in innan barnet hinner bita och visst kan det vara svårt att räcka till för en sådan insats då man är 3 vuxna på 22 barn..men oftast går det över rätt fort om man gör på detta vis.

Jag tycker att det är upp till personalen att se till att det inte händer igen. Men det barnet som bits ska absolut inte behöva flytta till en annan avdelning eller så.
Barn bits ibland för att de inte kan uttrycka sig. Kanske detta barn känner sig rädd för ditt barn eller något annat barn och bits för att markera att han/hon inte vill längre.

Min son bits också, eller gjorde. På förskolan höll dom ett extra öga på honom om han gjorde försök till att bita eller bets var de snabbt på plats för att tala om att man inte får bitas, att det gör ont på NN samt att han måste be om förlåtelse. Efter ca 2 mån slutade han att bitas helt. Vad de gör om han hade fortsatt vet jag inte. Men det verkar ju som att din förksola TS har koll på läget och gör vad de kan.

paloma84: tack för dina synpunkter och information, tänkvärt!

mammamutilltre: låter precis som hos "oss". men oj, vad många barn på bara tre personal! på min sons förskola är de ca 3 på 15 barn.

Leos och Vincents mamma: håller med dig om att barnet ej ska behöva byta avdelning eller så. och att han bits kan vara uttryck för mycket olika saker.. men rädd för mitt barn, det är han inte :) min son är en lugn och blyg kille och han leker vad jag kan förstå gärna med honom som bits och slåss ibland.

Sarisparis: vad skönt att höra att han slutat bitas. kan inte vara kul varken för barnet eller föräldrarna.

Tack för alla era svar!

Den här killen har hållit på och bitas, slåss och knuffas i 8 månader nu, det har vad jag kan förstå blivit bättre, men han är väldigt stökig och bufflig fortfarande. Jag vet att alla barn är olika och att det säkerligen är ett uttryck för något, tycker bara att det känns så olustigt. Pedagogerna litar jag fullständigt på och de har även handledare som är specialister på detta som hjälper till. Jag tycker att de gör ett bra jobb, men de hinner inte alltid stoppa honom när han flyger på nån. Jag hoppas bara för allas skull att det blir bättre snart! :)

man får som personal ha lite extra koll på "bit barnet" när alla barnen samlas i ex kuddrum för lite bus. Oftast händer det när barnen är uppe i varv. Jag har haft bitbarn på jobb och då får man ha ett extra öga på det barnet.

Intressant att följa debatten....jag är både mamma och förskollärare sedan snart 15 år och kan väl säga att bitbarn generellt har förekommit i alla grupper jag har arbetat i. Det är inte roligt för någon när bitningar händer. Det är viktigt att pedagogerna tar på sig ansvaret och inte skuldbelägger föräldrar, som ändå inte kunde göra nåt då de har befunnit sig på jobbet hela dagen. Det finns ju som sagt flera anledningar till varför barn bits. Tycker att paloma har skrivit och förklarat mycket bra. Ett bitbarn ska få EN tydlig markering av ett NEJ i sitationen, efter det ska man rikta all uppmärksamhet och focus mot det drabbade barnet. Alla barn vill ha uppmärksamhet, positiv eller negativ spelar faktiskt mindre roll. Om flera vuxna skäller i tron att här måste alla markera så leder det till att man som vuxen förstärker det negativa beteendet o det lilla barnet känner sig uppmärksammat!!!Naturligtvis så ska vara sig bitbarn eller det drabbade barnet hängas ut för andra då det råder sträng sekretess men i vissa fall så läcker händelsen ut ändå då äldre barn är inblandade. Genom min erfarenhet så vet jag att bitningar kan stävjas genom att ge bitbarnet mycket positiv uppmuntran och förstärkning i positiva stunder och minimal uppmärksamhet i bitsituationen, räcker som sagt med ett kraftfyllt NEJ!Små barn som bits ska också tränas i att visa förlåt, säga förlåt är för abstrakt. Prata med pedagogerna och skuldbelägg inget barn eller förälder. Mitt egna barn var även ett bitbarn, mitt andra barn har blivit utsatt men det gick över. Lycka till och kram