När barnen börjar fråga om deras pappa..fler som tycker det känns jobbigt?

puffar*

puffar igen

Vill gärna också veta vad man svarar när barnet frågar efter, i mitt fall mamman!

usch va svårt det är, man vill ju inte att barnen ska tro att det är fel på dom..
Räcker det vid  3 års ålderna att säga att
 -du har en mamma/pappa men hon/han bor långt borta eller att man inte vet var han/hon bor?
Självklart ska man inte börja ljuga för sitt barn men man kan heller inte dra nån lång förklaring precis. Går lättare kanske ju äldre dom blir eller så blir det svårare...suck

Tror ändå att man får komma med liten lögn när de är så små. Men håller med att det är svårt. Man vill ju inte att de tror att det är nåt fel på dem

men vad ska lögnen bestå av? Vad skulle du säga?

Jag har nog tänkt säga att mamma mår inte så bra just nu, d enda jag kommit på:O Men d jobbigaste e om hon kommer med frågan, varför vill inte hon träffa mig. Då vete fan va ja ska fortsätta säga
D e skitsvårt ju:/

Är också lite rädd för just det ögonblicket..
Jag går runt och hoppas att min dotter aldrig kommer bry sej om att fråga efter den biologiska manspersonen.
Jag vet inte ens om jag skulle orka prata om honom.
Han var en vän till mej. Han var ensam hemma en helg och bjöd över mej.
M.. låt oss bara säga att han är en av de killar som inte fattar vad "Nej!" och "Sluta!" betyder.
Orkar inte ens TÄNKA på det!!
Helt seriöst så hoppas jag att han ska råka ut för något och avlida så är svaret enkelt sen.
"Mamma, vem är min pappa?"
"Han dog för länge sen, gumman."
Snipp snapp slut, liksom.
Det är svårt.

Jag är en sån som är brutalt ärlig ibland.
Vad tusan ska jag säga?
Sanningen är ju att "Du har ingen pappa, älskling."