Jag är sugen på vovve i framtiden och förstår att det krävs mycket tid och kunskap för att ha en.
Jag har läst runt lite på diverse trådar osv, och läser ofta att man inte bör lämna hunden ensam långa stunder om dagen och så, men jag antar att de som har hund också antagligen har ett jobb, hur gör man då?
Hur lägger ni upp promenader, hur länge kan hunden vara ensam, ja jag undrar helt enkelt hur man löser det hela 
Jag har 4 hundar, heltidsjobb, eget företag (vid sidan om heltidsjobbet) och ett litet barn.
Jag tävlar MINST en gång i veckan mars-september och tränar flera ggr i veckan.
Vi jobbar omlott sambon och jag så hundarna kan vara hemma, har dessutom hundgård OM det skulle krocka.
Så det blir vad man gör det till.
Säger som ovanstående..det blir vad man gör det till. 
Här går vi om varandra vilket innebär att varken hunden eller katterna är ensamna särskilt länge.
Hur man ska lägga upp promenader o hur länge hunden kan vara ensam beror ju på behovet och hur väl man tränar den.
Sen får man ju se det som ett intresse och ett sätt att leva.
Vi har två hundar (samt två barn, fem katter och en kanin) som är med min man (snickare) på jobbet på dagarna (ja, alltså bara vovvarna). Våra hundar är ensamma någon timme per månad, max. Om vi ska bort följer dom med (dom som bjuder hem oss får digga våra hundar också) eller, om det inte går, så får dom följa med i bilen. Kvällar och helger blir det längre promisar och träning. Håller med ovanstående, det blir ett helt annat liv med hund. Man anpassar allt efter pälsarna, och det med glädje!
Att skaffa hund är ungefär lika stort som att skaffa barn, förutom att hunden aldrig blir stor och klarar sig ensam och flyttar hemifrån. Det är som att han ett litet barn så länge som den lever. Den behöver uppfostran, mat, kärlek, promenader och mkt tid.
Man ska tänka igenom det noga. Blir yxtokig på alla som skaffar hundvalp och inte räknar med att det är jobb och sedan lägger ut den på blocket...
Fasen va jobbigt han måste ha tänkte jag då. *S*
jag har häst hund barn o katter o en kanin. de blir vad man gör de till, en hund e som ett barn de kräver sin tid. men har man intresset så löser sig allt.
nu räknas kanske inte mitt svar för att jag inte har något arbete och kan alltså vara hemma hela dagarna med hundarna.
om jag ska ut i arbetslivet igen så är min sambo egen företagare och kan se till o vara hemma när jag inte är det, som en extra åtgärd har vi ensam tränat hundarna så dom kan vara ensamma upp till 4 timmar.
För mig är det en livsstil, samt att jag har förmånen att kunna ha med jyckarna på jobbet just nu.
Jag har jobbat natt i 15år för att kunna ha hund. Mannen sover hemma och har hundarna med sig på sitt jobb om det kör ihop sig. Vi har även ett perfekt pensionat om vi måste ha hundvakt båda två. Sen har vi ett par nära vänner som gladeligen passar hundarna om vi behöver vara lite hundlediga nån kväll.
Våra hundar är nästan aldrig ensamma utan hänger med på det mesta.
Det är ett pyssel och jag skulle aldrig skaffa hund om vi jobbade heltid båda två, känns som att vi inte skulle hinna med att njuta av hundlivet då :)
Hur man har tid medhund? Man tar sig tid.
En riktig "hundidiot" planerar inte hundköpet efter vardagen, hon planerar vardagen efter hundköpen. 
En livsstil som jag älskar. Maken jobbar natt och jag studerar på dagarna och kommer göras så ett par år till och kommer också vara föräldraledig däremellan.
Hundarna är väldigt sällan ensamma hemma då jag brukar ha möjlighet att kunna ta med dom på exkursioner imellanåt också..
Jag jobbar med hästar hos min pappa så min hund följer med mig ut dit varje dag.
Majsan70: Hehe, jag DET hade varit jobbigt om något
Jag har oxå hundarna som en livstil det är mycket som måste anpassas efter dem för att vi alla skall må bra. Jag skulle vara dålig på att låta hunden ligga hemma hela dagen.
Jag har hundarna med mig på jobbet och mycket i mitt liv kretsar kring dem.
Många skaffar hund och tänker att det ska fungera jättebra eftersom de ju kan ha den med på jobbet, men en hund lever i många år, och man kanske blir tvungen att byta jobb.
Blir tårögd när man ser annonserna på Blocket om hundar som folk desperat försöker att bli av med på grund av ändrade levnadsförhållanden. För en del räcker det med att skaffa barn för att hundstackarn plötsligt ska bli oönskad i famlijen. Hur tänkte man då? Om man inte ens kan ansvara för en hund, hur ska man då kunna ansvara för ett barn?