Mitt knäppa ex har fått jobb som psykoterapeut :-(

Du har en synvinkel, arbetgivaren har troligen en helt annan.
Att du har dåliga erfarenheter behöver inte innebära att han är likasan mot andra människor.

Tycker att du ska släppa tankarna på att rädda världen från ditt x och låta arbetsgivaren istället ta det ansvaret.

Ok. Du har nog rätt i att jag måste lita på att arbetsgivaren är kompetet och kan se det.

För jag KAN ju inte blanda mig, det skulle bli ramaskri. Och jag skulle heller aldrig bli tagen på allvar, tyvärr. "Att du har dåliga erfarenheter behöver inte innebära att han är likasan mot andra människor."

Nej, precis. Men det utesluter heller inte att han är sån mot andra människor.

När övervakarna uttalat sig som ovan, kunde där vara något som tyder på att jag har rätt... eller?

Pappor och mammor i vårdnadstvister kan faktiskt vara knäppa precis som alla andra människor. (Med större sannolikhet till och med, eftersom 'knäppa' människor har svårare att förstå, förstås, och samarbeta och därför lättare hamnar i tvist.)

Alla föräldrar i vårdnadstvister går heller inte runt och anklagar varandra för skit man inte har begrundelse för. Så...
jag skulle gärna höra om någon kan bjuda in med HUR han skulle kunna göra sitt jobb bra.

Att vi alltså antar att jag trots vårdnadstvist faktiskt har rätt i mitt påstående om att han inte kan afläsa kroppsspråk, röstläge etc. Typ vuxen aspbergers om nån har erfarenhet med det?

Han har själv gått i terapi hos psykologlen som nu anställt honom. Det tyder på att hon antingen inte sett det jag sett, eller att hon menar att han ändå kan göra sitt jobb.

Jag är orolig för att det är det första, eftersom det tog mig nästan två år att inse att där var nåt som bara inte funkade hos honom. (Trodde pågrund av vår konflikt att han gjorde det med flit).

Begränsningen med all terapi, är ju att man inte ser eller hör personen interagera med sin omgivning. Man hör historierna berättade, så som klienten upplevde det. I mitt ex fall kan han berätta om vredesutbrott från mig som kommit utan minsta förvarning t.ex. Precis som jag tänkte när jag hörde honom berätta om flickvännen innan mig, tänkte jag att hon var just 'knäpp', att hon hade problem som hon tog ut på honom för att han var så snäll.

Han kan ju inte berätta att vredesutbrottet först kommit efter många andra verbala och ikke-verbala signaler, artiga förfrågningar, irriterade hints, direkta formuleringar som missförståtts. För han VET det inte. De finns inte för honom, han uppfattar det inte.

I mitt ex fall, så har de supervision med  hans terapi. Men om han berättar vad klienten berättat och vad han fokuserat på i sin terapi, så kan han  i sakens natur ju bara berätta det han uppfattat. Och då undrar jag om supervision normalt sätter frågetecken vid om psykologen har uppfattat allt / uppfattat saken rätt? Eller om man riskerar att när han nu en gång har fått jobb, så är där aldrig någon  i framtiden som kommer sätta frågetecken vid hans förmåga?

Ja, och om någon har erfarenhet med hur kognitiva terapeuter arbetar och kan lugna mig genom att berätta att där finns en metodik som gör att man inte kan misslyckas.... så dela det gärna!

För det första, psykoterapeut är en skyddad titel som kräver legitimation, och det har han inte om han är utbildad psykolog. Så han är psykolog fram tills att han bygger på sin utbildning med psykoterapeut-utbildningen.

Iallafall... Om arbetsgivaren har anställt honom så måste han vara förmögen att fejka så han verkar normal? Kanske kan han göra det med patienter också? Under utbildningen så har han fått träna på dessa moment en massa, tycker det är väldigt konstigt att han blivit godkänd om han är så illa som du säger.

Sen har du kanske sett en annan sida av honom. Det är oftast bara de allra närmaste som får se ens värsta sidor.

Han kan mycket väl vara ett dumt svin mot dig, medans han är en perfekt terpeut mot andra.

Likaså skriver du att han är psykiskt sjuk, men du tror att det är  "aspergers" vet du inte hans diagnos eller är det bara ett försök att smutskasta han?

Han är INTE ett dumt svin. Han gör det INTE med vilja.

Och jag har INGET att hämta på att 'smutskasta'  honom här på FL. Vi bor i Danmark, ingen han eller jag känner läser FL.

Snälla, jag skiter i honom. Han vill inte undersöka sig, han förnekar totalt, och får stöd i detta från vänner och familj. Dommaren i familjerätten lyssnade tack och lov till övervakarnas kommentarer så vi får en psykologutredning (på relationen till vår son). Kanske - om den psykologen nu upptäcker 'det', vad 'det' nu är - kan jag då få övertygat honom om att söka utredning.

Men jag tvivlar på att han någonsin kommer att gå med på det. Hans jobb kommer ju kanske i riskzonen, bättre att stoppa huvudet i sanden då...? Han har alltså ingen diagnos. Det betyder ju inte att han inte har sjukdommen...

Jag skriver 'knäpp' och det är ett riktigt dumt ord, det var mitt i natten och jag var trött och slarvig. Jag tycker inte att människor med handikapp av olika slag är dåligare människor, men det är ENORMT frustrerande att vara nära någon som HAR ett handikapp men som vägar ta ansvar för det.

Inte minst är det ett skräckscenario att riskera att bli tvingad att lämna över vår son till honom, när han inte kan ta hand om honom.

Tack för upplysningen om psykolog/psykoterapeut, det visste jag inte. I Danmark är psykologutbildningen helt teoretisk, han har aldrig gjort grupparbeten/övningar, han har alltid arbetat själv, skrivit mycket teoretiska uppsatser (existeniel terapi). Han var i praktik en gång men det var så jobbigt för honom att han fick en depression som varade ett år, pågrund av de två patienter han skulle vara kontaktperson för.

Han lärde sig att simma som 22årig, han var ensamvarg hela skolåldern, hade en kompis tills han blev 20. Då 'valde han till livet' har han berättat, och började uppsöka människor. Han står alltid i vägen. Han går aldrig utan att man direkt bett honom om det. Han ska ha detaljerade instruktioner för allt. Med vår son skulle han visas att när pojken gråter då ska man hålla honom nära kroppen. (Ge honom en kram alltså).

Jag känner ju inte ditt ex, men det är visst inte helt ovanligt att autister faktiskt kan vara rätt grymma på att se saker som vi andra missar. Om han har sådana kanske räcker de egenskaperna för att han ska bli en bra terapeut, trots att han saknar andra?

Jag har ett ex med klart autistiska drag. Det var omöjligt för mig att leva med honom och det är verkligen saker som han inte förstår, men han hade också kvaliteter som andra personer oftast saknar. Detsamma gäller en annan betydligt mer gravt autistisk vän.

Glöm inte att du fastnade för honom en gång.
Det är lätt att se sig själv som unik när man dras till en person som framstår som lite "udda", men det är man sällan.

Om han inte är en bra psykolog så kommer arbetsgivaren snart märka det. Om man som patient inte har förtroende för sin psykolog så ber man ju att få byta och då kommer arbetsgivaren märka detta och det kommer att märkas på din exman också. Jag förstår hur du tänker men hans jobb är hans arbetsgivares ansvar inte ditt så oroa dig inte. Apropå din son och det du skriver om din honom är du säker på att inte han också har aspberger eller vad det nu är din man lider av eftersom han är sen i språkutvecklingen och så för det kan faktiskt vara ärftligt. Det är inte säkert att det bara är pappans bemötande som har hämmat honom. Har ni gjort en utredning på sonen?

Usch va jobbigt. jag tror som sagt att det kanske blir svårt att höra av sig till hans chef med denna informationen, när ni sitter i den sitsen ni just gör. Men som nån annan skrev tror jag du kanske gör rätt i att strunta i att "rädda världen från ditt ex" o fokusera på att han inte får/ska va ensam med er son. Måste va enormt jobbigt att ha just en sån person som far till sitt barn?
Hoppas verkligen att saker löser sig, att du får full vårdnad o att det alltid kommer vara under bevakade situationer som er son träffar sin pappa. det viktigaste e ju så klartert barn o att han e trygg. Kännerverkligen för dig,men tycker att du ska lägga krutet på relationen med din son o även att det funkar med pappan. Måste tillägga att jag gått  hos flera psykologer o psykoterapetuer genommin barndom o vuxenlivet, o hälfetn av dom har varit riktiga psykopater själva, helt tokiga, nästan så man känner sig helt normal själv ;P

Helt ärligt TS så upplever jag att du mest är ute efter att smutskasta och vinna en vårdnadstvist, det är tex helt irrelevant när han lärde sig att simma eller hur många kompisar han hade i barndomen.

Överlämna till övervakarna att göra sitt jobb och likaså hans arbetsgivare.
Med all respekt men jag tror att du är honom alldeles för nära, alldeles för arg och har för mycket konflikt med honom för att kunna avgöra hur han fungerar i sin yrkesroll.

Jag vill tillägga att jag, som vissa här, inte tror att du är ute efter att smutskasta ditt ex, utan att du bara är orolig.
Jag förstår denna oro. Jag känner likvärdigt när det gäller mitt ex önskan att skaffa barn. Jag är helt övertygad om att han kommer att bemöta det barnet så att den stackarn blir likadan som han själv i vuxen ålder. Det är skitjobbigt att tänka på, men det är verkligen ingenting jag kan göra åt det.
Det kan inte du heller. Vi får bara hålla våra tummar och hoppas på det bästa.

haha, jo visst överlevde jag, men jag gav inte de sk psykologpsykona så många chanser,man känner det där direkt, om man själv varit utsatt för nån form av misshandel, som jag o många andra som gått i terapi har gjort :)
Så med lite tur för hans kommande klienter så lyckas dom iallafall läsa av honom o byta terapeut så fort det bara går :)

Vår son förresten är inte sen i utvecklingen, jag kanske skrev något fel som kunde missförstås. Han är 14md och tidig i utveckling, på alla vis. Jag är medveten om at autistiska drag är ärftliga och kommer fortsatt att vara uppmärksam. Än så länge finns det absolut ingenting som tyder på att mirakelbarnet har ärvt det.

Ok, tack. Den ska jag kolla upp.