ulltott skrev 2010-04-04 19:50:36 följande:
Ingen tjejgrej :) min kille på snart 18 månader har gjort så lääänge.... Blir han arg eller irriterad över nåt så vill han gärna gråta tolkar jag det som... Han slänger sig bakåt och dunkar i huvudet och blir han inte riktigt så ledsen som han vill så lyfter han överkroppen och dunkar ner huvudet igen... stackarn, man undrar ju hur mycket de där små skallarna tål egentligen. Det är lite svårt att veta hur man ska handkas med det för ibland är det så uppenbart provocerande och uträknat för att få min uppmärksamhet så om man då rusar över och tar upp och tröstar och gosar så är det ju uppenbarligen något som fungerar för honom. Jag har lite lärt mig att höra på hans gråt om det verkligen är riktigt "ont" eller om jag bara kan säga typ "oj då, upp och hoppa." Klart det gör ont, men om det verkligen är nödvändigt att uppmärksamma det.
Det var en beräknande en!

Dottern har i alla fall inte fått för sig att slå i huvudet upprepade gånger. Men ibland är jag faktiskt så fräck så jag säger till henne: Ja men så går det om du gör så där.
Självklart förstår hon det inte när hon är 1 1/2. Eller innebörden av det. Men precis som du säger, springer man dit och ska trösta för att de gör så, är det ju något som de kan fastna i mer, kan jag tänka; "Aha, jag blir arg, smäller huvudet i golvet och så kommer mamma och tycker synd om mig! Och med lite tur kanske jag får som jag vill då!"
Negativ uppmärksamhet är ju också uppmärksamhet för dem. Och den där blir ju negativ på sitt sätt. Näe, jag tror helt enkelt de växer ur det. Jag har i alla fall sett ytterst få äldre barn som protesterar på detta sätt.