Barnlängtan

Jag har med min man haft ett underbart, tryggt förhållande med massa kärlek och aldrig några bråk. Vi har hållit ihop i 7 år nu. Redan från första början uttryckte jag min önskan om en familj med kanske två barn eller så och detta har han alltså varit väl medveten om, hur mycket det betyder för mig, och verkat positiv till.
Igår tog jag upp barnfrågan och då kommer det fram att han nu inte alls vet om han vill ha några barn, han tror inte det, har inte den minsta barnlängtan och är väldigt tveksam till hur han skulle klara av det... Han har hela tiden hoppats att den skulle komma smygande med åldern, han är snart 32 och jag är 27. Detta är som ni förstår riktigt, riktigt jobbigt. Han säger samtidigt att han absolut förstår min stora längtan, att han inte tycker att det är konstigt om jag skulle vilja separera då han vet hur viktigt det är för mig..
Problemet är ju att jag älskar honom så fruktansvärt mycket, kan inte tänka mig ett liv utan honom, men samtidigt vet jag inte om jag skulle kunna tänka mig ett liv utan barn heller, jag tror inte det, har alltid längtat efter det...

Åh jag mår så dåligt och vet inte alls hur vi ska lösa detta.. Vad som kommer att hända.. Jag har funderat på familjeterapi... kan det vara något?...