NY gift skrev 2010-04-06 21:56:07 följande:
USCH vår 1årige son fick feberkramp i bilen. Ambulans tillkallades och han blev inlagd för observartion. Nu är jag nästintill hysterisk då hans temp gick upp lite ikväll och han verkade slö och apatisk innan han somnade, vilket är mycket ovanligt. När man läser om feberkramp står det ryckningar i armar och ben samta att huvudet böjer sig bakåt. Då vår son satt i bilstolen var jag inte så observant på hur armar och ben rörde sig. Men det jag såg var att hans huvud ryckte åt höger hela tiden. Nu undrar jag varför det itne står något om huvudryckningar i beskrivningarna om feberkramp. Ni som har barn som haft feberkramp. Har inte huvudet också rört sig i krampen??Jag tror ju givetvis att det är nåt allvarligt fel... mer än feberkramp.. Man blir lite noijig när det är ens egna barn..
Hej!
Vår dotter fick sin första feberkramp i maj -08. Tempen tvärsteg och vi ringde 112, hon blev alldeles blå och ben och armar var stela samt huvudet var böjt åt vänster med stel blick. Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv, jag trodde mitt barn skulle dö!
Nu snart två år senare, har Emilia haft 5 kramper till, men som ej varit i samband med feber, det har varit kramper som bara kommit utan någon förvarning. Läkarna gjorde en ordentlig undersökning och vi låg kvar på sjukhuset som längst 7 dagar. Emilia fick bla göra en MR undersökning. Vilket inte visade någonting. Läkarna har därför sagt att orsaken till att vår dotter får kramper beror troligtvis på att hon är lättstressad, kan få kramp innan hon bli sjuk, när det är för mycket liv och stoj runt henne. Därför beslöt vi att ha henne hemma från dagis, sa upp platsen och nu har hon varit krampfri över 1 år.
Hon och hennes lillebror ska dock få börja hos dagmamma till hösten är det tänkt om allt går bra.
Hur hög temp fick din son när han fick sin kramp? Hur mår han nu? Vad sa läkarna?
Förstår hur du känner, Emilia fick börja sova i vårt rum igen efter hennes första kramp, vi köpte en babyvakt med monitor och jag sprang konstant in till henne när hon låg och sov och hade varit tyst en stund. Vi har inte vågat åka längre turer med bil eller något annat då vi alltid velat vara nära ett sjukhus om ngt skulle hända.
Även fast det gått över 1 år nu så är jag rätt nojig, vågar inte lämna bort henne längre stunder och absolut inte sova över.
Du kan gärna skriva i min mejl om du vill sen..
Hoppas ni slipper mer kramper, det är fruktansvärt att vara med om det.
MVH/ Lisette