inskolning förtroende separationsångest

Håller på att skola in min dotter på förskola, om man nu ens kan kalla det att skola in. Kommer ingen vart med detta.
Jag har dåliga erfarenheter av förskola sedan tidigare då jag har ett äldre barn som blev mobbad på förskolan utan att personalen gjorde nåt och han rymde därifrån vid ett tillfälle utan att de ens märkte att han saknades. Jag berättade det för personalen på denna förskolan att jag hade anledning att tycka det kändes jobbigt men jag kände bara att de inte lyssnade alls.
Sen var vi där första dagen tillsammans i en timme, sen redan andra dagen tyckte de att jag skulle gå ifrån och lämna henne. De sa då att jag skulle smyga ut medan hon lekte och sätta mig i personalrummet och jag tyckte det kändes helt fel att smyga men litade på dem då de ju haft hand om fler inskolningar än mig. Men sen när jag hört mig för har jag fått höra att man ska absolut aldrig smyga ut utan säga hejdå tydligt. Efter detta blev hon jätterädd att jag skulle gå (såklart) och jag har inte kunnat lämna rummet utan hon gråter efter det, även hemma.
Sen skulle jag lämna henne tredje dagen och hon grät och fjärde dagen kunde jag inte lämna henne då hon bara velat sitta i mitt knä hela tiden sen första gången jag lämnade henne. Då blev personalen sur att jag inte ville gå och sa att det är mitt fel att hon gråter för att jag är orolig och att hon aldrig kommer bli inskolad.

Så tyckte jag att jag skulle vara med en vecka så att hon får lära känna dem lite i lugn och ro innan jag lämnar henne där för det blev så fel från början. Ville ju att hon skulle se dagis som något roligt, inte hemskt att man blir lämnad där. Ja då var de jättesura, speciellt en av dem och sa att det aldrig skulle gå då. Så hon vägrade att prata med min dotter eller lära känna henne så länge jag är där och tycker att hon ska ta det när jag går. Har fått ringa jobbet å säga att jag inte kan komma som jag skulle och nu har vi vart där tillsammans hela förra veckan och idag å blir bara totalt ignorerade ingen personal pratar med oss och de vill inte försöka lära känna min dotter när jag är där fast det var det som var poängen att de skulle lära känna henne medan hon visste att jag fanns kvar som trygghet. Nu känner jag inget som helst förtroende för personalen och jag gråter varje dag när vi har gått därifrån (medan dottern sover middag) och blivit ignorerade i en å en halv timme å det är meningen att jag ska lämna mitt barn där på måndag och gå till jobbet efter tre veckors inskolning och hon bara gråter om personalen råkar gå åt hennes håll.

Jag har läst att det är bra att lämna över inskolningen till någon annan om man har separationsångest, men nu har jag ingen att lämna över till. Känner bara att bemötandet som vi fått där varit helt kasst och inte fått mig att känna mig tryggare direkt och jag vet inte ens vem som är ansvarig för hennes inskolning för det har vart olika varje dag och nu är det ju ingen då eftersom de bara låtsas som vi inte är där. Hur går man vidare ur den här sitsen? Hur skulle du göra?
Har absolut funderat på att byta förskola men med den kön som är lär det inte bli inom det snaraste hon får plats. Dagmamma finns inte en enda häromkring annars hade det givetvis varit mitt förstaval. Någonstans måste tösen vara när jag jobbar och jag har noll förtroende för de som blivit tilldelade uppgiften.