Vi som inte var gravida - del 2

Här går tråden och dör utan att vi märker det.

Jag har precis återfått kontakten med omvärlden efter en vecka utan telefon, teve och internet. Vilken befrielse att vara tillbaka igen.

Hur är det med er? Hur går det? Vad händer?

Paprika: Hur funkar sidkudden? D vill allra helst sova på sidan - åtminstone somna på sidan, och ett skydd låter bra.

Magarna mår bra. Det kräks fortfarande, men inte lika kaskadigt, så vi får väl nöja oss med det. Gröt är jättegott. Potatis är jättegott. Avokado är jättegott. Däremot fick hon smaka på en sån där burk med banan och jordgubb, och blev ganska risig i kistan. Annars bajsar hon en gång om dagen, oftast mellan nio och tolv. Hon föredrar helt klart handfatet framför pottan eller toaletten, men det händer att det kommer där också. Delvis beror det nog på att hon har upptäckt att det är jätteroligt att titta på sig själv i spegeln. Och på mammorna. Tänk - en mamma i spegeln och en i verkligheten.

Vi har gått över till engångsblöja på natten. Tygblöjan var så genomvåt på morgonen att det inte kändes schyst att låta henne ligga i den. Dessutom blev den så himla stor av alla inlägg att vi började bli lite oroliga för hennes rygg. Än så länge funkar det bra med pappersblöjorna, men vi får väl se.

I helgen måste vi ge oss ut och shoppa lite. Byxorna i storlek 68 börjar bli för små. Hon växer så det knakar, tjejen.

Hade inte heller fattat att tråden dött

Här är allt bara bra, förutom att denna mamma fortfarande helst av allt bara vill stanna hemma på morgonen istället för att jobba. Men det är lite lättare för varje dag.

Sonen är fast i sitt snurrande. Inte så att han har utvecklats till att snurra åt något annat håll, utan mer att han är ännu snabbare på sitt motsolssnurr rygg till mage. Så vi vaknar fortfarande med oro i magen av att han kan ha snurrat runt och somnat med huvudet nedåt. Det händer men som tur är andas han än. Jag tycker det är svårt att veta hur orolig man ska vara. Läkaren tyckte att: Förr på 70-talet sov alla på mage så det kan ni låta honom göra. (Men samtidigt är ju statistiken tydlig: Det är betydligt färre som dör sedan råden om ryggsömn kom...) Så vi får hålla honom lite för att han inte ska snurra när han ska till och somna. Men därefter kan vi ju inte vara vaken hela natten för att kontrollera att han inte snurrar därefter. Vilket han gör.

Just ja. Vi har slutat med minifomen! Och vi märker ingen skillnad! Så skönt. Så nu tar vi nästa steg, lämnar den dyra Nan Ha ersättningen bakom oss och håller på att skola in sonen på vanlig Nan. Inte helt klara än men hittills ingen försämring. Smakportioner kommer väl snart, när vi väl fått den nya ersättningen att funka. Man vågar inte göra allt nytt på en gång, för då vet vi inte vad som är vad tillslut.

Presens- Härligt att hon gillar att äta! Ser fram emot att få se vilka reaktioner vi får på mat här... Vad har ni andra fått för rekomendationer om smakportioner? Här säger de från fyra månader men jag har förstått att det kan vara andra råd på andra ställen.

Här är tankarna på att bajsa på potta bortglömda. Eller inte riktigt. Men ofta passas det på att bajsa i blöjan när han sitter i babysittern medan hemmamamman äter frukost. I påskas blev det iaf en bajs på toalett, betydligt mindre klet på det sättet.

Annars längtar vi till sommaren och drömmer om semester. Samt suckar över att vi nu inte alls har samma ekonomiska situation som innan bebisen anlände. Det finns så mycket kul vi skulle vilja göra, men har vi kul nu finns det inte pengar att spara till sådant man vill ha pengar till längre fram. Det är så tråkigt att vara vuxen ibland...

Här brukar de ge rådet att börja med smakportioner någon gång mellan fyra och sex månader. Vi tjuvstartade ju lite, efter samråd med bvc.

Det är kul att hon gillar att äta. Hon börjar få in tekniken med skeden nu också, så nu är det inte gröt över *hela* ungen längre. Bara nästan. Vi har köpt en matstol också, så hon sitter med vid bordet, och det är jättepoppis.

Annars sitter jag också och funderar på semester. Jag var ju ledig en hel del i julas, så någon större semesterkassa har jag inte hunnit spara ihop. Vi har pratat om att jag ska försöka ta två veckor helledigt, i alla fall, men vi får väl se hur det blir. Inga planer har vi, mer än att vara, promenera, rota i trädgården och kanske åka och bada om det blir väder.

Nästa sommar har vi redan planerat en resa till Kolmården. Då tror vi att D är stor nog att tycka att det är roligt.

Bra att du fixat en ny tråd!

Har varit så skönt med ledigt, har njutit av all tid med Agnes. Har varit ledig ett par dagar nu för min mormors begravning, inte kul förstås men det har varit roligt att få visa upp Agnes för släkten. Hon betedde sig som den exemplariska bebisen, var tyst under cermonin och charmade sedan alla.

Hon har blivit en så mycket mer lugn och nöjd bebis den senaste veckan efter att varit så frustrerad och intensiv, och samtidigt har hon utvecklats massor på kort tid. Så glad och charmig och man bara smälter. Underbara lilla bebis.

Funderar och längtar också efter semester här. (Nja, eller semester och semester, sommarledighet är väl snarare rätt ord). Nu när vi har en hel del tid så blir det nog mycket besök hos släkten, någon knapp vecka i svärföräldrarnas sommar stuga, någon knapp vecka till min mamma och till min pappa. Någon vecka tänker vi resa bort också, någonstans i Sverige, lägenhetsbyte är någonting vi funderar på. Inte så mycket till semesterkassa att röra oss med.

Kronärtskocka: tycker att jag har läst att när bebisen själv kan vända sig till mage så är det okej.

presens: oj, att hon redan någorlunda kan hantera en sked. Låter rätt spännande att börja med mat, att se hur de reagerar. Knappt ett par månader kvar tills vi tänker börja.

Ja, alltså, att hon börjar få in tekniken att äta från sked - inte att hålla den själv. Hon försöker ta tag i den och föra den till munnen, men det brukar sluta med mat över hela handen, samt mat över halva mamman efter att hon har slagit till skeden istället.

Med semesterkassa menade jag levnadsomkostnader så jag har råd att vara ledig. Jag har ju ingen betald semester, utan måste spara ihop till den "lönen" under året.

Är det något vi *inte* ska göra under semestern så är det att tillbringa för mycket tid med släkten. Vi har pratat om att åka upp och hälsa på min mormor och morfar (de har inte träffat D än), men det blir bara över en helg i så fall.

Tråkigt med din mormor, Ammiz!

Ni som är vegetarianer, har ni varit hos dietist? Vi nämnde för vår bvc-sköterska att vi inte åt så mycket kött, och frågade om vi skulle undvika sojaprodukter till D. Hon föreslog genast ett dietistmöte åt oss. Vi ska nog tacka ja, även om det känns lite fånigt. Vi *är* ju faktiskt inte vegetarianer.

Och på tal om det - hur hanterar ni idioter som ifrågasätter vad ni äter och varför? Jag stötte på en sån på en middag häromdagen, och blev helt ställd.

Vår lille Alvar blir 7 veckor imorgon och jag tycker det är kul att läsa vad era knoddar pysslar med, det ger mig ett hum om vad som komma skall! Jag som blev sanslöst inläst på hur man blir gravid (eller inte blir gravid) har nu istället noll koll på hur bebisar faktiskt fungerar. Läste min första gravidtidning i förra veckan, så jag ligger back som ni förstår, trots att jag är ett kontrollfreak egentligen.

Fast gravidtidningar är det väl lite försent för, väl?

Jag fick "Vi föräldrar - första året", men blev mest bara arg. Vi föräldrar läser jag annars och tycker är rätt okej, men den där specialtidningen gav mycket mindre än jag trodde. Men jag känner nog att jag har allmänt bättre koll på bebisar än på graviditeter, och jag märkte att när jag började läsa på mer detaljerat så gav det ändå inget. "De flesta barn kan sitta med stöd när de är mellan tre och nio månader", typ.

Det mesta ger sig faktiskt av sig självt, har jag märkt. D är duktig på att berätta vad hon vill, och visa vad hon behöver hjälp med. Vi har köpt en pipmugg till henne som hon dricker vatten ur till maten, och sitter man med skeden i ena handen och muggen i andra, så visar hon när hon vill ha vatten, och när hon istället vill ha mer mat.

Vi har introducerat kött nu, förresten. Vi köpte en burk lasagne, och skulle testa några teskedar. Det var det godaste hon någonsin hade ätit, uppenbarligen, för hon slukade hela burken.  Majskrokar har hon också fått nu, och det är roligt.

Livet med bebis blir verkligen bara roligare och roligare. Hon är så kompetent och så ljuvlig och så fullständigt underbar.

D är fem månader nu, förresten, Gaytjej.

Och jag ska vara föräldraledig. Nu. På heltid.

Ammiz- beklagar sorgen.
Skönt att Agnes är mer nöjd nu. Hon verkar ha lite tydligare perioder än vad A har här, så det är kul att läsa om det. (Kan också vara så att det ät vi som inte ser.) Vi har inte direkt märkt av de olika perioderna som varit hittills... Ibland är han lite kinkigare sådär, men då är det bara att sätta honom i selen eller sjalen så är det bra. Och nåt mönster av flera dagars missnöjdhet har vi inte märkt än.
Ska kolla med BVC imorgon med, säger det ok så kanske vi vågar låta honom sova på mage som han vill.

Presens- Vi har inte erbjudits någon dietist. Frun har berättat att de pratade om vegetarisk mat när de hade föräldragrupp på BVC och då hade det BVC-sköterskan sagt att det går lika bra med vegetarisk mat.

Idioter med åsikter om maten var det ett tag sedan jag mötte. Ibland pratar jag om miljöaspekten, ibland om etiken men funkar inget brukar jag köra på ego-spåret. Dvs. knyta mitt kostval till min egen övertygelse och tro, och argumentera utifrån att jag inte skulle må bra om jag åt kött pga. skuldkänslor mm.

Gaytjej: Sju veckor, visst går det fort? Här har vi just passerat fyra månader sedan leveransen skedde. Promenerade faktiskt förbi BB nu ikväll å det kändes så länge sedan vi var där... Vi har letat en bra bok om det första året/åren men ännu inte hittat någon riktigt vettig, kändes som att det alltid fanns någon av texterna jag inte höll med om. Men överlag står det ungefär samma sak i alla, låna på bibblan så kanske du hittar någon som du trivs med. Precis som Presens skriver ger det mesta sig med tiden, och eftersom alla barn är olika är oftast tiden för när olika saker sker på ett ungefär och med stora marginaler.

Presens: Härligt med heltidsledigt! Nu när solen kommit och allt!

Ska ni döpa era barn föresten eller ha någon namngivningsceremoni?

Den boken jag har tyckt var bäst (och jag har inte läst så jättemånga) är "I huvudet på din bebis). För första gången i mitt liv sen jag lärde mig läsa har jag inte haft något behov av att läsa på. Det känns lite konstigt.

Vad gäller vegomaten och dietisten är nog mest så att dels är vi nybörjare och har inte så bra koll på oss själva ens, och dels äter vi mycket hel- och halvfabrikat (mest quorn och soja) som vi inte är säkra på är okej för en bebis. Jag är osäker på sojan efterson jag är rädd att den är allergiframkallande, och frun är osäker på quornen eftersom hon känner sig lite osäker på vad den faktiskt innehåller.

Idioten, ja. Det var knytkalas. Vi hade quornfiléer och grönsaker, alla andra hade kött och potatissallad. Det var liksom inte ens uppe till diskussion innan han började kommentera om "vad är det där?" och "de där vegetarianerna är så löjliga - säger att de inte äter kött, men väljer något som ser exakt ut som kött och smakar exakt som kött". Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle säga. Jag hade aldrig sett karln förr. Det blev något i stil med "ät du det du tycker är gott så äter jag det jag tycker är gott". Vad har han med att göra vad jag äter? Morr.

Och nej, inget dop här, och ingen namnceremoni av något slag. Vi är inte så kyrkliga av oss (ingen av oss är med i kyrkan) och inte i så stort behov av ceremonier över huvud taget. Vi pratade lite om det här på babymassagen, och ledaren log milt och lugnande mot mig och sa: "Men visst är det väl så att barnet får namn ändå?"