Min dotter på 3,5 år kallar alla för DUMMA. Hur får jag henne att sluta?

Det är en fas, min treåring fastnade där för några månader sedan och var riktigt jobbig i kanske två månader. Jag pendlade mellan att ignorera, förklara att den man kallar dum blir ledsen och att han inte vill bli kallad dum och att i vissa fall bli arg. Tror egentligen inte något av dem hjälpte något vidare... Han kan fortfarande hålla på med det där, men inte alls lika mycket nu, han började i höstas. Tror att det är ungefär som kiss- och bajsåldern... Det går över. Så håll ut!

Min son på 2 år och 8 månader är lika dan..

Här hemma har vi blivit kallade dumma av treåringen så fort vi sagt nej, sagt ifrån om något eller bestämt nåt "obekvämt" tex att det är dags att gå och sova. Jag försöker vara tydlig och förklara att vi gör det för att vi bryr oss om, är rädda om honom etc när vi är "dumma".

Så häromdagen kom efter lite funderingar ett konstaterande: Mammor och pappor får vara dumma, men dom får inte vara elaka.

Så att vara dum är faktiskt inte så farligt ändå... Han vet ju att vi inte är elaka! :)

Här är det precis så med dottern på 3 år. Hon kallar oss (och allt/alla omkring) dumma, tokiga, dumskallar mm. När vi har sagt att man inte ska säga så vänder hon till att gå runt och säga "inte dumma, inte dumskalle" osv. Så det handlar verkligen om gränstestande!

Jag tror också att det är en fas. Men jag har faktiskt fått henne att stanna till med det i några dagar (tre hittills) genom att säga "den som sa det han var det", och förklara att det oftast är den som säger sådana saker som det gäller... men jag räknar med att det är tillbaka inom en snar framtid.
Jisses vad trotsig en treåring kan bli när hon får en lillebror - allt för att synas och märkas.

jag skulle prova att prata om det med henne. hon kanske tycker att folk ÄR dumma, och det får man faktiskt tycka. Fråga varför hon tycker som hon gör. Bekräfta hennes känsla istället för att ignorera den.