Varannan vecka mamma med två pojkar.

Jag har inte två pojkar, utan en dotter och en son. Men jag har barnen varannan vecka.

hej jag har fyra barn som jag kommer att varannan vecka. det känns jätte jobbigt. jag är van att ha barnen nära mig hela tiden

Hej jag har 2 pojkar varannan vecka, 3 och 13 år gamla.

Hej! vad kul! Ja nu ska mina två godingar till sin pappa i morgon... känns tungt... men de längtar så efter honom!

Hur känner ni när ni lämnar barnen? Jag kan känna att det är både skönt att släppa ansvaret men efter några dagar så känns det tomt!

Ibland kan jag få sådan skuld över vad jag gjort.. Men vet att jag innerst inne gjort rätt som lämnade barnens pappa. Hur länge har du haft barnen varanna vecka ebbabbasmamma?

Ja då kanske du känner lite annorlunda eftersom du inte har valt situationen! Men jag lovar att känslorna vi har kring barnen är de samma. Jag har också haft barnen varannan vecka sedan ett år tillbaka.

Jag kan känna att jag uppskattar mina barn så! Kan du känna att du inte alltid är så konsekvent mot barnen eftersom du har dem varannan vecka? Jag har mera tålamod och försöker att undvika att säga nej hela tiden. Jag älskar att vara med dem, busa och gosa med dem ofta! Även om jag är helt slut efter dagen..

Hur har dina barn tagit separationen? Mina har jobbigt vid bytena det tar någon dag eller två för dem att ställa om sig och det visar sig ibland på dagis. Min stora kille är sex år i år och han blir lite inåtvänd medans den lilla som blir tre i år blir mera utåtagerande! Jag kan ibland känna mig hjälplös inför deras känslor.

Ja detta blev långt och många frågor men jag känner ingen annan som är i min situation.

Vad stark du är!! Du har verkligen tagit tag i allt det jobbiga! Jag är ibland rädd att jag inte tar min stora pojks oro på allvar..Han har det jobbigt och jag får ut för det mesta eftersom det var jag som flyttade i från deras "hem" där de är uppvuxna. Det jag kan utläsa av ditt inlägg är att du verkligen gör allt för dina barn, du beskyller inte deras älskade pappa vilket jag tycker är otroligt bra och starkt!

Jag känner igen mig i vad du skriver om att inte vara konsekvent. Jag säger ja till för mycket efter mycket tjat från barnen vilket resulterar i ilska efteråt! Jag måste bli bättre på det! men hur??

Min lilla pojk som är tre tar efter storebror mycket, Längtar den stora så längtar den lilla. Allt går hela tiden i perioder av bättre och sämre. Jag har funderat på om min stora pojk skulle behöva få prata med en kurator? Ska ta kontakt med en när han börjar sex årsverksamheten etersom jag vet att det finns en kurator knuten till skolan. På dagis så svarar dom att det enda som hjälper är att vara ännu mera konsekvent... men det verkar inte att hjälpa! De har flera konflikter på dagis än de har hos mig och hos sin pappa.

Känns så skönt att få skriva om detta! tack Felix och Ebbas mamma!

Tack själv!

I kommunen där jag bor finns något som heter Familjehuset dit man kan vända sig om man har problem som gäller barn mellan 0-11år. Det är där jag går på min "Arga mammor kurs". Kanske finns det något liknande hos dig? Jag kände inte att jag fick stöd av personalen på dagis i min oro men när vi var på BVC så tyckte hon där att det nog låg mycket i vad jag tänkte och kände. Så vänd dig till BVC och hör vad de säger. Det finns ju psykologer och kuratorer kopplade till BVC.

Hej:) hoppar in i tråden här.

Ebbabebbasmamma- känner igen mig massor i det du skriver. Blev också lämnad,jättetufft..Han träffade en annan, så jag har varit såå ARG över detta, Men vi har givetvis inte sagt detta till barnen, vill inte att de ska behöva känna ilska mot honom, Jag flyttade och barnen vill knappt åka till mig:( så ibland bara kröp det i mig och jag ville berätta att allt är pappas fel, men höll mig;)Nu har vi kommit på fötter allihopa, känns sååå mycket bättre.

Va skönt att läsa om andra i likande situation, man får en liten pusch att bli starkare:)

Hur funkar era"samarbete" med papporna?, Jag hade önskat att vårat va bättre, men kanske beror det på mig!

Hoopas ni mår bra:) kram Anna