Tvååring som vägrar gå sansat, bara springer iväg. Desperat!!

har en sån med. det enda jag kan säga är att inte låta dem springa fritt där det inte är säkert. min vilde är 3½ nu och börjar så smått kunna sansa sig ibland. nu kan jag känna av humöret. vissa dagar går det bra och vissa dagar är det hålla handen som gäller.

Kul, våra barn är födda samma dag

Emma har också såring i benen och springer lite som hon vill men vi har numera alltid vagnen med oss. Och lyssnar man inte utan springer ut i gatan tex så får man åka vagnen.

Det blir ju ofta en lek när man "jagar" de o då de inte har förstått det här med att bilar är farliga än så blev vår lösning vagnen. Det är ju en säkerhetsfråga.

Barnpsykologen som vi pratade med sa typ - Utsätt er inte för dom situationerna.
Han kanske helt enkelt inte är mogen nog för att vara lös på promenaderna utan fortsätt att träna honom där det är säkert och ha honom i vagnen då det är osäkert och förklara för honom då att han måste sitta i vagnen för att han inte lyssnar. Bryt hans nuvarande beteende. Stoppa honom innan han har sprungit ifrån er, ligg steget före. Lycka till!

Problemet är att han är så ruggigt snabb att man inte ens hinner bromsa vagnen om man måste kuta efter.

Buhuuu, jag vill inte vänta ett år till. Blir helt avundsjuk när jag ser jämnåriga som går fint bredvid vagnen. :)

De flesta 2-åringar är som ditt barn! Tänk på att de jämnåriga du ser är ju de som det funkar att ta med på promenad. De andra (det stora flertalet skulle jag tro) är hemma med sina normalvilda 2-åringar så de ser du aldrig!

Tack LillPiraten... Jag kanske bara är otålig. Men svårigheten är att han ÄLSKAR att röra sig, och alltmer avskyr att åka vagn. Och i alla vardagsbestyr måste vi ju vara i tätbebyggt område, typ...

Hahhaha... Ja, jag kanske får skaffa andra referenser. Tack för stödet!

Barn är väldigt olika så det är ingen idé att gå runt och vara avundsjuk.. Du måste se till att du bryter beteendet och gör du det så kanske det inte tar ett helt år..
Våran son är snart fyra och går fortfarande inte att lita på Han har Bristande Impulskontroll och Uppmärksamhetsproblem , är även överaktiv (+ koncentrationsvårigheter och koordinationssvårigheter) När han var mindre så var jag en sån som önskade att han var som andra barn men nu har jag börjat att lära mig att älska honom som han är

Åh, detta med skriftspråk... Jag älskar min son gränslöst precis som han är. Det får ingen tvivla på.
Avundsjukan handlar enbart om enkelheten att ens barn håller sig vid ens sida.

Det tvivlar jag inte på