Någon som vill följas åt?

Välkommen in i adoptionsvärlden! Det är en trevlig gemenskap här . Vi har kommit en bra bit längre i processen än ni, men vill tipsa er om att läsa på om adoption inför både föräldrautbildningen och hemutredningen. Hemutredarna vill se att man tänkt igenom sitt beslut, har en bra relation, längtar efter barn och att man som förälder reflekterat över sitt val. Läs mer på organisationernas hemsidor, www.mia.eu och även på adoptera.nu

Ju mer man kan desto roligare blir hela processen. Än en gång välkommen!

Hej Linnis! Tack för ditt välkomnande - det värmde!
Vi har läst på en hel del, och känner oss ganska väl förberedda, än så länge i alla fall, och längtar verkligen! Vi ville just helst ha biologiska barn, det ska erkännas, men har kommit fram till att det nu är dags att gå vidare. Adoption känns som ett bra alternativ, och vi ser båda väldigt mycket fram emot att komma längre i processen - det värsta är ju att vänta! Särskilt nu, när vi väntar på familjeutbildningen, innan vi ens kan påbörja vår utredning...
Ser fram emot att få mer kontakt med andra i samma båt och höra hur det går!

Måste bara tipsa om den urtråkiga grejen att gå med i fler organisationer. Ländernas krav ändras hela tiden och det är bra att ha en backup. Dessutom, önskar ni fler än ett barn så är det mycket bra att samla kötid i en annan organisation än den ni adopterar första barnet från. Då har ni en gräddfil när ni vill skicka nästa gång.

Välkommen in i adoptionsvärlden och lycka till

Hej!

Hej Gnista! Tack för tipset!! Vi insåg inte att man börjat om på noll efter en adoption, och måste börja samla kötid igen. Så snart vi fick reda på det tänkte vi ställa oss på kö hos AC också (står redan hos BFA), men de håller på att göra om sin hemsida, så får vänta tills på måndag för att få den informationen som behövs..
Helst vill vi adoptera syskonpar, men vet ju inte vad som kommer att hända under processens gång, eller  vad för medgivande vi kommer att få från kommunen. Absolut bra tips att stå på kö hos två organisationer!!

Hej GreenGal! Vi har aldrig fått svart på vitt att vi inte kan få biobarn, men har själva kommit till den slutsatsen efter två missfall och svårigheter att bli gravid, så vi har bestämt oss för att gå vidare. Vi väntar nu på att föräldrautbildningen ska köra igång, vi har anmält oss men vet inte när det blir av, kanske inte förrän till hösten. Drygt att vänta, men processen lär väl ta så lång tid ändå att det inte gör någon skillnad i slutändan, så länge man står på kö.
Vilket/vilka land funderar ni på? Tycker det är jättesvårt att veta vilket man ska välja! Vissa kan man ju utesluta med en gång, men de andra...
Jättekul att kunna följas åt här i allafall, och kunna lufta lite tankar och funderingar!

Lycka till åt oss alla

Hej!

Jag är i ungefär samma sits som du, men vi har kommit något längre i processen. Den 5 maj ska vi börja föräldrautbilningen. I stort sett ingen väntetid alls, vi bor i Stockholm. Vi har varit medlemmar i BFA och AC sedan december 2008. Hoppas på utredning till hösten, ska inte vara kö där heller.

Bakgrunden är svårigheter att bli gravid, ett missfall och sedan beskedet att min äggreserv har sinat. Vi står också i kö för äggdonation. Mer info i min pres.

Fint att ha några att kunna följas åt med!

(PS Vi planerar också att gifta oss, men har inte satt datum än.)

Hej GraceO! Läste din presentation- "att ge upp är för mesar" och måste le! Skön inställning! Tror att det är gemensamt för många i vår sits; man fortsätter kämpa och kämpa och kämpa, och till sist når man förhoppningsvis sitt mål på ett eller annat sätt, oavsett om man lyckas blir gravid och föda egna barn eller om man får sitt efterlängtade barn genom adoption eller på annat sätt. En sak är säker ialla fall - dessa barn kan nog inte bli mer älskade, efter att ha varit så efterlängtade!!
Du har ju även en tuff bakgrund i och med din tumör och operation. Jag har själv varit livshotande skadad, och när man väl kommit igenom en sådan sak så uppskattar man andra saker än man gjorde för och ser livet på ett annorlunda sätt, åtminstone har det varit så för mig. Tror man blir en kämpe, som vägrar att ge upp. Visserligen har jag nu gett upp tanken på biologiska barn, men det känns inte för mig som ett misslyckande eller att ge upp, utan det känns som det mest sunda och förnuftiga för att kunna gå vidare och se framåt! Visst, jag går miste om en graviditet och en egen födsel, men jag får något helt annat! Spännande resa, minst sagt!
Jättekul att följas åt!
Kram

Jättesvårt att välja land, om man inte har någon särskild anknytning till ett visst land som gör det lättare.
Vi funderar på Polen. Mest för att vi stämmer in på kraven, och att det verkar vara enklare att adoptera syskonpar därifrån än från vissa andra länder. Men vi är som sagt precis i början av processen och det kan komma att ändras under resans gång, beroende på hur situationen ser ut i respektive land när vi har handlingarna klara. Kommer nog att diskutera en hel del med organisationerna innan vi bestämmer oss...Men en tanke vi har är att barnet/barnen förmodligen vill söka sitt ursprung när det blir äldre, och vår tanke är att det kanske är lite lättare med ett europeiskt land. Kanske fel, men det lutar ändå ditåt.
Väntetiderna är också viktiga, men tyvärr är det ju väldigt långa köer till de flesta länder. Med undantag för Kenya, men det är inte aktuellt för vår del då vi omöjligt kan vara hemifrån så lång tid.

Hej,
vi ska på första samtal med familjerätten idag och förhoppningsvis får vi plats på föräldrautbildning i höst så vi är också i samma läge.