Tror jag börjar bli knäpp.. olycklig kärlek.
Vet snart inte vad jag ska göra eller hur jag ska tänka längre.. trodde aldrig att jag skulle kunna känna såhär eller ens hamna i en situation som denna. Om någon orkar läsa, det blev lite långt.
Är förälskad i en kille jag endast träffat en enda gång, för nästan tre år sedan, vi kan kalla honom för "R".
Vi fick kontakt via nätet och snabbt började det pirra i magen, hos båda två. Vi träffades och jag blev så förälskad att jag nästan trillade baklänges, det var kärlek vid första ögonkastet. R kände dock inte detsamma för mig utan hade då precis innan vi sågs fått reda på att en tjej han gillat sedan länge blivit singel och dessutom var väldigt intresserad av honom. Detta visste jag om när vi träffades och försökte vara inställd på att vi skulle ses som vänner och troligtvis också gå därifrån som det, för att inte bli besviken och ledsen.
Efter den träffen kände jag dock att det var honom jag ville vara med, uppleva saker med och bli älskad av. Förstod ingenting av mina känslor… vi hade endast träffats en gång och dessutom var kärleken inte besvarad, kan man då känna så starkt för någon? Han ville ju inte ha mig, varför ens tänka tanken då?
Förstår att detta måste låta löjligt i allas öron som haft längre förhållanden och blivit dumpade av sin stora kärlek, då jag endast träffade honom en gång. Men jag har aldrig innan eller efter känt på det viset för någon, vilket är ett till problem…
Har nämligen sedan några månader en pojkvän. Han är en sådan kille som utan tvekan är någon man har livet ut och verkligen satsar med, han är toppen på alla sätt och vis. Alla i min närhet tycker om honom och jag märker hur mycket han tycker om mig och hur seriös han är. Problemet är bara det att mina känslor för R fortfarande finns kvar (de har svalnat någon senaste 2 åren men är fortfarande väldigt starka). Känslorna för honom är flera ggr starkare än de jag har för min pojkvän (som jag ändå är kär i och vill påstå mig älska).
Det tär på mig att inte kunde älska min fina pojkvän av hela mitt hjärta, bara för en kille jag träffade en gång för två år sedan och som dessutom gav mig dissen där och då när vi sågs.
Har hört flera berätta om sina stora kärlekar och om hur det tog år för dem att komma över denna. Jag känner nu att jag gjort allt för att gå vidare, men nu orkar jag inte känna såhär längre.
Det jag hoppas på genom att skriva om detta här är att få hjälp med att hitta ett sätt att resonera och tänka på som kan få mig bort från känslorna för och tankarna på "R", så att jag kan koncentrera mig på det som faktiskt är viktigt i livet.
Jag ORKAR inte längre vänta på att känslorna ska svalna och att att tiden ska läka såren, jag vill kunna gå vidare och bli nöjd och lycklig med det jag har... inte längre längta och sakna någon som egentligen aldrig varit i mitt liv... hjälp mig.