Rädd för kub testet

*puff*

Antagligen bara jag som tycker det är läskit...... :(

Jag har gjort testet under mina bägge graviditeter, första fick jag någonstans runt 1000 om jag minns rätt, kan ha varit 800 (var 31). Min tjej har inte någon kromosomavvikelse, nuvarande grav fick jag 20 000 (är 33). Jag har gjort det mest för att få se att hjärtat slår och allt ser ok ut (nojjar lätt över MA i början...), har tänkt att jag skulle ha mkt dåliga odds för att gå vidare med fvp ex då jag är orolig för riskerna med fvp. Det kanske kan vara bra att tänka igenom hur du/ni vill göra beroende på vilka odds ni får? Tänk så här, även om ni får 2 så är det ju 50% chans att allt är bra! Oavsett om du gör det eller inte så är det samma bebis som bor i magen Om du gör det kan du gå vidare och få större klarhet i om din lill* har ngn avvikelse.  Skulle du kunna göra en abort om oddsen var dåliga? Eller vill du bara veta så att du/ni kan förbereda er bättre på hur det komer att bli? Jag har vänner som valt att inte göra det för att de inte vill oroa sig och själv blev jag lugnare av att göra det så man är ju verkligen olika!
Vet inte om du mår bättre efter mitt svammel men hoppas att du får en fin graviditet och grattis till att du snart får se din guldklimp!

Kan tillägga att jag varit nervös vid alla UL, oavsett syfte, ända tills de säger att allt ser bra ut! Men för mig är den nervositeten bättre än att inte få göra UL alls, jag skulle gärna göra ett i veckan

Har också jobbat med barn med utv.störn, autism etc och jag har tänkt samma som du att skulle jag/vi orka? Men ds känns som en "bra" diagnos, missförstå mig rätt, många med ds är jätteduktiga och härliga och deras familjer kan leva ganska normala liv (vad nu det är), jag är mer rädd för autism som man aldrig kan veta innan barnet blivit fött och funnits med ett tag. Tycker otroligt mycket om alla fantastiska barn jag har haft förmånen att få jobba med men vet efter samtal med deras föräldrar att det kan vara väldigt slitigt. Å andra sidan, ett barn utan diagnos kan hamna i trubbel, knarka, stjäla, slåss etc som gör att man som par kanske inte orkar ändå...
Ja, mer svammel !

Trevlig kväll på dig också och hoppas att allt ser toppen ut på KUB:en!

Ja man blir lite rädd för det. Tror vi som jobbat med det kanske är lite mer rädda eller kanske på ett annat sätt.

Ja det är klart man kan få probem med barn utan diagnos.

Skönt att höra känner samma som jag, har iaf en vän som känner samma. Men lite extar skönt med en främmande som har liknande tankar.

Tack även söta du för svammel, det är skönt att läsa ert "svammel" :)

puffar lite på min tråd

Jag ska göra KUB-testet i nästa vecka och blir bara mer och mer orolig. Det jobbigaste är nog att gå och vänta. Fick kallelsen till ultraljudet redan för två veckor sen, och sen dess har oron byggts upp. Får ont i magen av tanken på att nåt kanske är fel på min efterlängtade lilla bebis. Och ju längre tiden går, destom mer fäster jag mig förstås vid bebisen i magen.

Det dumma är att sen direkt efteråt måste jag åka till jobbet och hålla en kurs. Tänk om vi får dåligt resultat, och jag måste stå där och hålla masken.