Är FORTFARANDE nervös varje gång jag ska jobba!

Hejsan,
förstår hur du känner. Men försök att tänk så här: Du är väldigt stark som utsätter dig för situationer som skrämmer dig och genom att inte säga nej och "trotsa" din rädsla kommer du att bli starkare och klara mer. Om du inte tagit jobbet utan sagt nej hade du inte utmanat dig själv, men det gjorde du! Se det som ett litet steg till att bli säkrare i nya situationer. Efter ett tag blir det bättre och då kan du känna en styrka i att du klarade detta. Du kan också sätta delmål för dig själv: idag ska jag klara det här och det här. Sen går dagarna och helt plötsligt så är det ingen fara längre.

Att du känner att du inte hänger med eller borde vara "bättre" nu beror med största sannolikhet på att du känner dig nervös och osäker i din roll INTE för för att du på ngt sätt är sämre än de andra. Det är din oro för nya situationer som får dig att tänka så här.

Så sluta inte! :)

Tack, o främling! Får försöka stålsätta mig och tänka att osäkerheten är som ett hinder, inte en följd av att jag är dåliga.

Hej Anonym (osäker),
Tror att det är precis så som du skriver - det är osäkerheten som hindrar dig att känna att du är bra! Du vill liksom inte tillåta dig att slappna av i situationen och det gör att du låser dig. Försök att tänka att om du klarar detta klarar du nästa nya situation och nästa och nästa och nästa.. sen har du blivit av med detta problem. Det är ju genom att utsätta sig för det man inte riktigt gillar som gör att man kan bli av med dessa känslor..

Jag själv har lyckats att utveckla kontrollfobi vilket är väldigt begränsande i vardagen. Måste rycka i dörren x antal gånger (så att den verkligen är låst), dubbelkolla och trippelkollar spisen etc etc. Men genom att utsätta mig för det varje dag måste jag klara det. Det går sakta men säkert framåt...

ha nu en skön söndag!

Ska jobba nu i veckan och har haft oro i magen sen jag fick veta tiderna. Ibland blir jag så avis på dem som har sådana enkla jobb; bara behöver sitta i kassan, bara behöver städa, bara behöver svara i telefon. Ändå så söker jag inte sådana jobb... kanske vet jag innerst inne att jag kommer betrakta alla nya utmaningar som svåra, omöjliga, otäcka.

TS,

Åh, gör du? Hur länge har du jobbat där? Finns det nåt återkommande som du är orolig för?

Jag hatar att jag alltid ställer så många frågor. Är en sådan som dubbelkollar ofta. Är sådan privat också. Det har varit likadant på alla ställen jag jobbat på... Har väldigt svårt för att fatta beslut. Särskilt nu när det handlar om kunder. Ska han få nedsatt pris? Ska han få reklamera? Vad svarar jag på när de är arga? Vad händer om någon snattar...?

Du kanske lider av social fobi.

Nej, problemen är inte riktigt däri. Jag älskar att småprata med folk osv. Men dålig självkänsla kanske?

Jo jag vet, de BORDE ha riktlinjer, men för alla verkar det så självklart... "Man lär sig efter ett tag", säger de käckt.
Det finns ju liksom riktlinjer, men som alltid måste man ju avgöra själv. Är det kunden själv som haft sönder genom sin hantering eller inte, t.ex.?

Jo, jag borde sluta, men behöver pengarna och har genom mina tafatta försök att söka andra jobb inte fått något. Hade ju kunnat leva på csn...

Skriv upp alla situationer du är orolig för. Bestäm dig för vad du ska göra om något händer i varje situation. Om du är osäker så fråga din chef. Vad gör man om någon snattar?

Tänk såhär; du är duktig som klarar av att jobba trots oro och osäkerhet. Därför är det ok att du ställer många frågor och dubbelkollar mycket. Du behöver inte vara perfekt, du kan tillåta dig det lilla "felet" (om det ens är ett fel).

Vad är det värsta som kan hända? Går det att förhindra? Om ja, gör vad du kan för att förhindra. Om nej, jaha men då är det bara att hoppas att det inte händer. Du kan inget göra och att oroa sig är inte ett sätt att förhindra att det värsta händer. Jag är själv rädd när jag åker bil och kan få för mig att om jag (passagerare) håller ögonen på vägen hela resan och aldrig slappnar av så kommer vi komma fram helskinnade. Mycket lustigt.

Tack för bra råd... Ska försöka visualisera dem också. Just nu är det bara ett virrvarr av oroskänslor, och jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt det jag oroar mig för, utan alla de nervösa momenten/tänka scenarier bara snurrar förbi som om alla möjliga katastrofer skulle ske en efter en.

Hej, vet att tråden är gammal men jag känenr igen mig. Däremot det där du säger "bara svara i telefon" är mer pressande än du tror. Jag har precis fått jobb på ett privat företag som inleddes med några dagar introduktion. Chefen har inte ens gett mig några papper och jag har fått mjölka kollegorna på svar. Nu imorrn antagligen ska jag börja ta samtal och jag är så jäkla nervös att jag mår illa (men vill som du inte vara en quitter) Jag har jobbat med kundtjänst förut och det skrämmer mig inte direkt att prata med människor, sura som trevliga, utan snarare att jag inte alls kan mkt än. Visst man kan inte begära så mycket efter 4 dagar men jag mår dåligt över det, och det här är inget man vill gå runt och säga till sin chef för då kommer hon fråga varför i helvete jag tog jobbet. Jag borde vara nöjd, kollegorna är toppen, arbetsplatsen lika så. Lönen bra, och jobbet är 3ggr i veckan eftersom jag studerar. Men nej min ångest ska ta över välmåendet för att jag är orolig hur jag ska tackla första telefonsamtalet..
jag var lika nervös förut på andra stället, men klarade mig..så man vet ju att man inte dör,...men det är oerhört jobbigt de första veckorna på nytt jobb... mycket man måste ta in och så..lyckligtvis släpper ju det tillslut. Jag tror att du ahr sån ångest just för att du bara jobbar så sällan och aldrig hinner komma in i det ordentligt. Nu vet jag det är ett tag sen du skrev detta men är nyfiken att höra om allt är bättre nu. Mvh