Jag kan säga att för egen del är jag glad att jag var arbetslös under tröttveckorna. Hade inte varit någonting till på jobbet. Å andra sidan hade jag haft något att tänka på och hade kanske inte tänkt på tröttheten på samma sätt som när jag gick hemma.
Har man tillgång till vilrum och möjlighet att ta en eftermiddagslur, så är det nog en god räddning. Att gå ut och ta luft (och dagsljus) ett par gånger under dagen och att hålla blodsockret uppe upplevde jag själv till viss del hjälpte. Att sen stenhårt hålla på 8-9h sömn/natt och inte fuska är sen nog det enda jag tror funkar. Svårt om man har barn redan, kan jag tänka mig, men förhoppningsvis finns det en partner/vän/släkting som kan ta över en del familjeplikter tills tröttheten lättar. Jag tror mer på det än sjukskrivning, även om jag kan förstå att tanken känns som enda utvägen.
Jag brukade normalt snitta 6-7h/natt + oregelbunden dygnsrytm. Det är bara att glömma nu. Nu gör jag mig i ordning vid 21-21.30 och sen direkt i säng. Slocknar på ett par sekunder (jag som brukade snurra runt minst 30 minuter förr!). Även om jag sen måste upp 1-2ggr/natt för att kissa, så vaknar jag utvilad vid kl 6. Måste försöka hålla det på helgerna nu också, så jag inte rubbar det som jag nu hittat och som funkar.