Hjälp! jag går under!!!!

Hej.

Skall försöka sammanfatta.
Börjar från början.

När jag var 3 år skildes mina föräldrar.
Vid fyra års ålder hade min mor träffat en ny man.
Han förgrep sig på mig, fram tills 12 års åldern.

Då blev jag inlagd på psykiatrisk klinik - låst avdelning pga självmordsförsök- drogöverdoser m.m

efter 12 veckor där kom jag ut med diagnosen borderline personlighetsstörning.

Var hemma hos mamma i 3 dagar, sen åkte jag in på ett akut utslussningshem.
Var där i 6 veckor.

Sen direkt till fosterfamilj med LVU.
Bodde där i nästan två år.

Drog under den tiden på mig grov anorexia.
(161,5cm & 32Kg)

2002 blev jag gravid.
Jag & killen beslutade att behålla barnet.
När jag var i sjätte månaden lämnade han mig.

Träffade en ny kille 2003.
Blev gravid 2004, gjorde abort.
Blev gravid 2005 igen.
2006 gick vi isär pga hans drogmissbruk samt att han misshandlade mig psykiskt & fysiskt.

Träffade en kille 2007- jättesnäll & rar kille.
Honom lämnade jag.
För grannen.....Min bäste vän.

Vi är fortfarande tillsammans.

Men det är svårt.

Mitt humör är inte som det skall & jag vet att jag behöver ta itu med mina problem, men jag klarar det inte. Det är för tungt.
Jag äter Mirtazapin 30mg/dag sedan två månader då min sambo talade om för mig att NÅGOT måste göras, psykologkontakt eller vad som helst. bara något.

Det är fyra barn inblandade i detta också.

Två är mina, två är hans.
Inga gemensamma.

Ibland vill jag bara ta livet av mig, men genomför det aldrig för barnen & sambon.

Jag gråter mycket. Jag blir ofta arg, på sambon.
Tappar humöret, slänger i dörrar, hotar med självmord, kedjeröker.

När barnen somnat händer det OFTA att jag tar mig några glas vin.
Jag blir lugnare då.
Blir inte arg & gråter inte lika mycket.

Men vill ju inte bli alkoholist.

Mitt uppe i detta är jag mitt uppe i en vårdnadstvist om mitt yngsta barn.
Samtidigt som jag läser heltid & jobbar timmar på två olika ställen.

Jag känner att tiden inte räcker till.
Jag känner mig maktlös, ful, otillräcklig som vän, förälder & partner.
Jag har extrema kroppskomplex.
Är självkritisk till max.
Blir aldrig nöjd & nu har det gått till den gränsen att jag har blivit "lat" orkar inte göra något hemma.
Det räcker ju aldrig ändå.
Min sambo är också kritisk. han ser aldrig det jag faktiskt gör, utan kritiserar hellre det jag inte gjort ( inte hunnit göra)
& det tär på mig.

Vi har det bra! Vi är lyckliga! & vi älskar varandra.

& när jag köpte två ringar & frågade om han ville förlova sig med mig & han svarade nej, att det är för tidigt, att han varit förlovad innan & inte vill göra samma misstag en gång till så knäckte det mig totalt.
Nu gråter jag här, med vinet i handen.
Han är uppe & lägger barnen.
Jag orkar inte längre.,

JAG VILL BARA VARA NORMAL!!!!!!

Jag vill inte gråta längre, jag vill bara må bra.
Jag vill vara lycklig...

Hej!
Du har varit med om många extremt svåra situationer i ditt liv och det är smärtsamt att läsa. Sådana trauman och svek lämnar spår efter sig, precis sådana som du beskriver. Du tänker negativa tankar om dig själv, är mycket självkritisk, känner att du inte duger och har mycket oro/ångest inom dig som du dövar med alkohol. Trots alla svårigheter har du skapat dig ett liv med mycket positivt innehåll och det är mycket starkt av dig. Försök att se din egen styrka och dina resurser!
Jag ser att det finns mycket motivation hos dig att fortsätta kämpa så att du kan bli lycklig och må bra. Det skulle vara väldigt bra för dig att ha en utomstående professionell person att prata med som kan ge dig stöd och hjälpa dig med dina känslor och ditt humör. När din sambo sade nej till förlovningen tror jag att du tog det väldigt hårt och kanske som ett tecken på att han inte skulle älska dig. Det behöver inte alls vara så utan precis tvärtom. Han verkar vara omtänksam och tycker kanske det är viktigt att inte förhasta sig utan han vill tänka igenom saker ordentligt. Jag önskar att du fortsätter kämpa och börjar uppskatta dig själv bättre samt tar hand om dig på bästa sätt. Lycka till med allt!
Hälsningar
Gerd

Hjälp! jag går under!!!!

INNEHÅLL