Min dotter åt inte alls. Hon vägrade ens smaka, slicka eller öppna munnen för annat än mina bröst. När hon var ett år åt hon lite tårta på sitt eget kalas. Hon sov inte heller, sov i 40 mins intervaller nätterna igenom. Jag var HELT SLUT! Fick tillsut hjälp av BVC, läkare och psykolog med spec mot mat och sömn. Hon fokuserade på maten o sa åt oss (mest mig då) att ge Thea vad hon än ville hålla i eller slicka på, var som helst. En korv i handen när du leker, javisst. Pommes när vi åt det på macdonalds, stora systers godis ALLT hon kunde tänkas stoppa in i munnen. O det hjälpte. Jag slöppte mina " rätt o fel" och gav henne allt. Hon började äta lite. Fick sövande medel på recept men det fungerade inte.
När hon var 1,5 började hon på dagis o jag jobba, då blev hon tvingad att inte amma när jag var på jobbet o alla andra barn på dagis åt ju mat. Det blev den stora vändningen. Hon började äta lite mer men var väldigt för ammning på kvällar o nätter iegnom. Det hela blev bra när jag bestämmde mig för att helt sluta med amning på nyår när hon var 1 år o 9 mån. Jag orkade inte mer o visste jag var tvungen att sluta nu.
Nu har Thea fyllt 2 år, äter normalt (ibland inget igår 7 hemlagade köttbullar!) o sover oftast hela nätterna. Inte alls samma unge med sina mat- o sovmönster. Men hon är ju liten, 2 år o 10,5kg, men jag märker att hon bröjat växa. Har just i veckan tagit undan nästan alla 74/80 kläder.
Det här är ju bara vår historia, men denna lilla flicka var rätt extrem, o är det fortfarande. Lagom finns liksom inte för henne, inte ens när hon var bebis.
Hoppas att det blir bättre! Kram