Sonen cyklade med stödhjul i några månader. Så prövade vi utan, han ramlade (klantig pappa som missade att han stannade
), varpå sonen cykelvägrade tills vi satte dit stödhjulen igen. Sen tog det kanske tre veckor innan han plötsligt ville ta bort stödhjulen.
Den gången tog det 2 timmar ungefär. Då kunde han inte stanna utan att ramla, men han hade lärt sig att sätta ner fötterna innan han föll helt iallafall. Under ytterligare någon vecka låtsades vi att vi höll i cykeln är han startade (det räckte med att ropa "Jag håller i cykeln" från långt avstånd). Det var stopp och start som var knepigast förstås, det är ju svårast att hålla balansen när man nästan står still. Så det tog väl fyra månader, eller 2 timmar uppdelat på kanske 4 gånger beroende på hur man räknar.
Vi tog bort stödhjulen sista gången i augusti förra året då var han drygt 4 år. Nu cyklar han som ett jehu, och ramlar plötsligt och oväntat titt som tätt, bara ligger plötsligt på marken och ser förvånad ut. Jag tror det har att göra med att han glömmer bort att han cyklar numera och börjar syssla med annat under färd.