Saknaden efter pappa
Jag saknar min pappa något så oerhört... han gick bort för ungefär ett år sedan, helt plötsligt, i en hjärtinfarkt. Året har varit fruktansvärt svårt. Tomrummet efter honom känns omöjligt att fylla. Det känns fortfarande overkligt att han inte längre finns.
Nu är jag gravid och känner ännu mer sorg över att min pappa aldrig kommer få träffa mitt kommande barn. Att mitt barn aldrig kommer få träffa sin morfar... Känner en sådan förtvivlan över det, en sådan SORG...
Hur går man egentligen vidare? Vissa dagar går utan att jag tänker på pappa, men så kommer den, sköljer över en, den där enorma, värkande, smärtande SORGEN.